Navet - Science Center

Navet är en plats för barn och vuxna att upptäcka och utforska det vanliga ur ett ovanligt perspektiv. Med det menas att man får uppleva och skapa nya kunskaper inom matematik, teknik, hållbar utveckling samt naturvetenskap. Navet erbjuder besökarna att få pröva på en mängd olika experiment, exempel hur det ser ut inuti en diskmaskin när den är igång, hur kroppens alla delar fungerar. De erbjuder även att få pröva på något som vi fick göra när vi var där med klassen, nämligen vad händer om jag blandar i citronsyra i fisläsk, eller om jag häller i lite bikarbonat i fisläsken? Nu undrar säkert ni vad jag pratar om, fisläsk vad kan det vara? Jo, det skall berätta för er. Fisläsk är avkok på rödkål, kvar blir en vätska som är mörkröd och en stank som inte borde finnas på den här planeten...men visst låter det kul? Den här idén kommer från en bok som handlar om en drake vid namn Berta. Berta tar med barnen på spännande resor samtidigt som det finns mängder med roliga experiment inom området kemi.

Ovan ser ni tre bilder från dagen då vi var och besökte navet. Jag tänker beskriva varje bild lite kortfattat. Bild ett visar Navets senaste bok som är helt ny, den heter Tunda och Triton. Tunda och Triton tar med barn upp till cirka 10 års ålder på en spännande resa fyllt med bus och fysik. Berta handlade om kemi och nu har de skapat en bok om fysik. Här är det också sagor blandat med experiment, vissa är lite lättare medan andra kan vara lite kluriga. Detta gör så att den passar förskolebarn upp till barn i skolåldern.
Vi fick pröva på några av de experiment som boken hade, vilket för oss vidare till bild två. Först lästes en saga upp och sedan fördes det vidare till experimenten. Det var tre olika uppdrag; tillverka en blirp (en slags snurra), skapa en fallskärm och till sist skulle vi bygga ett flygplan som gick att skjuta iväg. Tanken var att vi skulle vidareutveckla uppdragen, precis som barnen skall göra. Vilket jag tycker är väldigt bra. På så vis får utmanar man barnen i deras tänkande och hittar på andra sätt att lösa uppdragen. Bild tre visar hur vi blandade fisläsken med citronsyra och att det uppstod bubblor.

Vill ni veta mer om Berta, Tunda och Triton eller lite allmänt om Navet, kan ni besöka deras hemsida på länken nedan:
http://www.navet.com/


När barnen besöker navet berör de dessa delar i läroplanen:
• utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra,
• utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen,
• utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Lpfö 98 rev. 10 s.10).

Barnen får inte endast en berikad kunskap i de områden som jag beskrev längre upp, utan barnen tränar språket hela tiden. Materialet på navet är till för att barnen skall förklara, ge uttryck för något, kommunicera, använda ord och begrepp. Allt detta får barnen med sig för att deras språk skall utvecklas.




Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Matematik i förskolan

Något som vi har samtalat mycket om genom utbildningens gång är matematik i förskolan. Vi har talat om att väcka barns nyfikenhet, matematik ska vara roligt och lustfyllt samt att baren ska inte känna någon press i att få fram resultat. Utan att själva processen fram till det eventuella svaret är det viktiga. Läroplanen för förskolan har fyra mål som gäller just matematiken och det är dessa mål som man utgår ifrån när aktiviteter ska planeras eller när vi fångar ett ögonblick som är matematiskt.
Vi har haft seminarium, workshop och föreläsningar om hur man kan använda matematik i förskolan. Från början tänkte jag att hur kan barn använda sig av matematik, det är varken kul eller enkelt. Men som tur var ändrade jag mitt tänkande redan efter första föreläsningen om matematik. Där beskrev lärare att matematik handlar inte om att räkna plus och minus, utan här kan det vara nästan precis vad som helst. När vi hade vår senaste föreläsning/workshop med Carina Mattsson [1] talade hon om att barnen möter matematik dagligen i de allra flesta aktiviteter. Några av dem kan vara pärla mönster, para ihop klossar både färg vis och mönster vis. När barnen skall knäppa sin jacka med tryckknappar använder de faktisk en princip som heter Ett till ett- principen. Det innebär att barnen parar ihop ett föremål från den ena mängden med ett föremål från den andra mängden (Sterner & Johansson 2006, s.72). Det är något som jag inte tänkte på alls från början, men nu när jag har fått mer kunskap om matematik i förskolan kan jag hitta flera vardagliga aktiviteter med matematik.

Bilden ovan visar en aktivitet som man kan göra tillsammans med barnen som också har med matematik att göra, nämligen att rösta. Man kan låta barnen få rösta på vilken plats de vill gå till på utflykten. Det går enkelt att skapa ett stapeldiagram genom att låta barnen lägga i bollar i plaströr, en boll är en röst. Genom att rita exempel tre olika bilder på tre olika platser och lägga dem framför plaströren vet barnen vilken plats de skall rösta på. Sedan räknar man bollarna för att se vilken plats det blev. Varje plats har en färg vilket gör det lättare att se. Detta var en aktivitet som Carina Mattsson [2] brukade använda ofta med sina barn när barnen skulle vara delaktiga i aktiviteterna.

Nedan är de mål som läroplanen för förskolan beskriver om matematik:

• utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring,
•  utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar,
• utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp,
• utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang, (Lpfö 98 rev.10, s.10) 

I mitt tidigare inlägg beskrev jag att jag kunde koppla utställningen om Jordlinar på Världskulturmuseet. Där fanns det mängder med mönster, färger och former som man kan ta till vara på för att väcka barns nyfikenhet till matematiken.



Referenser: 

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1-5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborg universitet

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

[1] Carina Mattsson. Föreläsning - Matematik, Högskolan i Borås, den 23 mars 2015.

Museibesök - Göteborg

Nu var det dags att ta sig an Göteborgs museum. Mitt lokalsinne är inte det bästa och jag har endast varit i Göteborg med familjen. Därför var jag lite nervös att åka dit utan att veta vart jag skulle gå. Men, med hjälp av god vägbeskrivning hemifrån, en egen ritad karta samt en kompis gick det faktiskt hur bra som helst. Jag kom inte vilse en enda gång.
Först besökte jag Stadsmuseet sedan gick jag vidare till Hasselblad center, därefter gick jag till Världskulturmuseet. Det var en dag fylld med mycket kunskap och många tankar om hur jag skulle kunna ta med en barngrupp till dessa museum.
Jag beskriver hur dagen var utifrån mina museibesök, så vi börjar med Stadsmuseet.

Stadsmuseet

Bilderna ovan visar ett smakprov på vad Stadsmuseet har att erbjuda. Det var uppbyggt på de olika tidsepokerna som vikingatiden, 1700- talet, 1800- talet och så vidare. Det fanns många spännande saker att titta på som gamla vapen, pärlor som var flera tusen år gamla. Det som jag kan tänka mig att barnen skulle fastna för är det som bild nummer två visar, ett skelett som är 4500 år gammalt. Det är spännande att se hur något kan vara bevarat så länge och att veta hur gammalt det faktiskt är. På den avdelningen där vikingatiden fanns tror jag skulle passa en barngrupp bra, då det fanns mycket saker som vi använder idag. Dessa saker är självklart mycket äldre, men barnen kan ändå se vad det är.
Stadsmuseet hade även en avdelning som hette Barnens museum, där inne kunde barnen leka, klättra och undersöka de olika tidsepokerna på egen hand.

Hasselblad Center

Nästa museum som stod på tur var Hasselblad Center, vilket är en del av Göteborgs konstmuseum. Detta var en utställning som en fotograf vid namn An-My Lê har gjort. Det är foton som hon själv har tagit, fotona visar 20 år efter Vietnamkrigets slut. Det var väldigt imponerande bilder och tagna från ett bra perspektiv. Det som jag hade svårt för var hur jag skulle kunna ta med en barngrupp till just den här utställningen. Jag började fundera på att barnen kan titta på tavlorna och välja ut cirka fem färger var som de vill arbeta med på förskolan, kanske genom bild eller textil. Men sedan tyckte jag att vissa bilder var lite hemska, en man siktade ett gevär mot en annan. Jag ansåg att det inte var lämpligt för barn i förskolan eller i förskoleklass. Jag tänker att som förskollärare är det viktigt att besöka ett museum innan man går dit med hela barngruppen och att kolla upp lite fakta om utställningarna. På så vis kan man i förväg veta om det kommer passa barnen eller inte. Tyvärr anser jag att just den här utställningen inte skulle passa en barngrupp, även om jag själv uppskattade hennes foton. 

 Världskulturmuseet 

Det tredje och sista museet var Världskulturmuseet. När jag kom dit berättade en man som jobbade där att de höll på att ändra om utställningarna och att det inte fanns så mycket att titta på. Men på våning fyra hade dem en utställning som hette Jordlingar (på bild nummer två står det ordlingar, men J föll bort). Detta var en utställning som barn har varit med och utformat. Det var verkligen en helt underbar miljö där inne. Barnen kunde klättra, springa, ligga på mjuka madrasser (bild 4), läsa, bygga med klossar, undersöka och utforska. Barnen kan verkligen röra sig fritt där inne utan att vara rädda för att något skall gå sönder. Jag kunde verkligen se mig själv där tillsammans med en barngrupp. Det fanns så mycket att göra och det bästa är att det passade alla åldrar. För de små barnen fanns det mycket på golvet att se på, som bild tre. Det är fiskar, stenar och blommor som barnen kan utforska från sitt eget perspektiv. Bild fyra visar hur barnen kan ligga och vila, eller att de kan busa runt bland alla kuddar. För de äldre barnen fanns det olika spel som barnen kunde spela. Det var som en slags iPad där barnen skulle hjälpa Jordlingarna på olika vis. Det var verkligen en härlig miljö för både barn och förskollärare att vara i. 

När jag gick runt där inne och såg alla former och färger kunde jag koppla ihop en del matematiska aktiviteter som man kan ha med barnen. Men det tänker jag skriva om i nästa inlägga, då det kommer handla om just matematik i förskolan.  

Drama i förskolan

Jag har märkt att det finns många barn i förskolan som gillar att spela teater på många olika sätt. En del barn sätter ihop en teater och visar upp för andra, vissa barn spelar teater omedvetet för att roa sina kompisar och oss förskollärare. Det finns även de barn som gärna vill dramatisera något, men de vågar inte. Det kan finns många olika skäl till det, exempel kan vara att de inte gillar när andra tittar på just dem eller att det känns jobbigt att stå i centrum.

Jag har tänkt mycket på hur man skulle kunna få med dessa barn in i teaterns värld samt att uppmuntra dem till att våga pröva. Jag har inte kommit på något mer än att säga till barnen att vill de pröva så skall de våga, men samtidigt inte knuffa på för mycket. 

Min slutsats är alltså att jag har inte kommit på något riktigt bra sätt ännu och jag har inte sett någon annan förskollärare lyckats riktigt heller. 

När vi hade professionsdag i skolan gick jag på en föreläsning som Skövde kommun höll i. Det var en föreläsning om vilka upptäckter och vilka kreativa förmågor barnen kan utveckla i mötet med ljus. Där talade föreläsaren, som heter Helena Hagström, om den förskolan hon jobbade på samt deras temaarbete om ljus. Helena [1] berättade att de hade satt upp ett vitt lakan i taket mitt i rummet och sedan tänt en projektor som lyste rakt på lakanet. Tanken var att barnen skulle upptäcka hur ljuset lyser på lakanet så att olika skuggbildningar bildas. Men barnen hade andra idéer som man kunde göra med hjälp av lakanet och ljuset. Barnen började spela upp teater bakom lakanet så att publiken såg deras skuggor istället för barnen själva, det blev alltså en skuggteater. Precis då sa Helena något som jag tyckte var väldigt bra och som jag har funderat på. Hon sa att alla barnen gillade skuggteatern och de barn som inte vågat dramatisera tidigare, vågade pröva på skuggteatern.
Barnen vågade spela teater bakom lakanet när publiken endast såg skuggan av dem och då kunde de vara med. Vidare berättade Helena att barnen hade haft väldigt roligt samt att det hade blivit en lärorik stund med ljuset samtidigt som de barn som inte hade vågat stå på scen innan vågade det nu.

Här fick jag mitt svar på hur man kan få med de barn som inte vill eller vågar sig in i teaterns värld. Genom att hitta på andra sätt att genomföra en viss aktivitet på, kan det göra att alla barn blir delaktiga. I detta fallet gällde det fortfarande att spela teater, men på ett annat vis.
Jag vet inte om det gjorde så att dessa barn vågade vara med på teatern utan lakanet, men jag kan tänka mig att det är en bra börjar.

Welvert (2013, s.182) menar på att barn som utmanas lär sig nya metoder på hur de kan lösa ett problem. De kan stoppa ner det i sina ryggsäckar för att sedan kunna ta fram den kunskapen vid ett annat tillfälle. Med detta menas att barnen kan tänka tillbaka på hur det var att stå bakom lakanet och spela teater framför en publik för att sedan våga använda det och spela upp teatern framför lakanet. 

Även jag kan ta del av det här budskapet. Jag kommer att ta med de kunskaper jag fick från Helens föreläsning när jag kommer ut i verksamheten, genom att öppna min ryggsäck och ta fram ett lakan och lite ljus och skapa en skuggteater tillsammans med barnen.

Referenser:
Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur 


[1] Helena Hagström. Föreläsning - Vilka upptäckter och vilka kreativa förmågor kan barnen utveckla i mötet med "Lhus"?, Högskolan i Borås, den 20 mars 2015. 

Sångsamling

För att väcka barns nyfikenhet till musik och rytmik ska jag beskriva en aktivitet som man kan göra i en barngrupp. Jag fick inspiration till min aktivitet från workshopen i musik som vi hade. Inspirationen var det momentet där vi arbetade med sjalar till musik. 

Aktiviteten som jag har valt går ut på att barnen ska få göra rörelser till musik med hjälp av tunna färgglada sjalar. Här arbetar jag mycket med takten i musiken samt rörelser som barnen känner när de hör en viss musik spelas. Jag börjar med att låta barnen få sitta i en ring med händerna bakom ryggen och blunda. Jag går runt och lägger en sjal var i deras händer och när jag är klar får barnen kolla. Till en början får barnen bekanta sig med sjalarna eftersom det kan vara ett främmande material för vissa. 

Efter en stund sätter jag på musik, jag kommer att spela olika sorters musik med både snabba och långsamma takter. Barnen får röra sig fritt i rummet och försöka röra sig i takt till den musiken som spelas just då.
Holmberg (2012, s.130) menar på att rörelse till musik är en förstärkning av musikens uttryck. Vidare hävdar hon att barnen får röra sig fritt och behöver inte ha någon specifik koreografi, utan det är barnens känslor som får spelas ut. Jag håller helt med och anser att det viktiga är att barnen få pröva på att röra sig till musiken på deras egna vis.
Jag valde att ha med sjalar eftersom det kan ge en trygghet åt barnen. Genom att de får hålla i något konkret samtidigt som de rör sig till musiken, kan kännas bättre än att röra sig runt i rummet utan exempel sjalen.
Det mål jag valde att arbeta utifrån Läroplanen för förskolan är att; barnen skall utveckla sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama (Lpfö 98 rev.10, s.10). Målet handlar om att barnen skall kunna uttrycka sig i rörelser och musik samt att de skall få med sig erfarenheter och tankar kring det.

Exempel på sjalar som kan användas i aktiviteten. 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur     

Museibesök Borås - Del 2

Jag och en klasskamrat besökte ett museum i Borås som heter Ålgårdens Museum. Detta var ett museum där konstnärer får ställa ut sin konst under en viss period. När vi besökte Ålgården var det en konstnär vid namn Tomas Ekvall som ställde ut sina tavlor. Just den här dagen var museet stäng, men hon som jobbade där släppte in oss ändå. Det var väldigt snällt av henne och det var nästan lite skönt att få gå runt där själv för att kunna reflektera över alla tavlorna i lugn och ro.
Museet låg vid en fors med en helt underbar miljö. Det fanns gräsmattor där man kanske kan ha med pick-nick om man skulle besöka museet med en barngrupp.

När vi kom in var det endast ett stor rum. Tavlorna hängde runt på väggarna och i mitten av rummet var det alldeles tomt. Jag ansåg att tavlornas nivå låg på en äldre åldersgrupp än en förskola eller förskoleklass. För mig var det lite svårt att förstå konstnärens budskap och till en början tänkte jag att museet inte passade en barngrupp alls. Men nu i efterhand kanske barnen hade tittat på tavlorna på sina egna vis och tolkat tavlorna annorlunda, de hade säkert kommit med mängder av tankar.

Första bilden är en bild på en av Tomas Ekvalls tavlor, en väldigt mörk och dyster tavla enligt mig. De två andra bilderna är två bilder som jag tänkte att barnen skulle uppskatta. Bild två är en lång och stor spiraltrappa och det finns många roliga samtal om den. Bild tre är en bild på en väldigt liten och sam dörr, där trappan är väldigt liten med. Jag tror att barnen hade gillat den då det ser ut som en liten dörr som passar tomtenissar. Då kan man hitta på en saga tillsammans med barnen utifrån dörren.


Vid ett senare tillfälle var vi vid Textilmuseet i Borås. Jag var där med hela våran grupp och vi hade en guide som hette Karin Olsson Lindström[1] med oss som berättade om de olika utställningarna.

En av de första sakerna som Karin visade oss var den här jättestora kudden som var 300 år gammal. Hon berättade att Kudden var från Surteby i Björketorp som ligger i Marks kommun. Kudden befanns sig på en gård som hette Larsagården. Anledning till att jag fastnade så för kudden var att jag bor i Marks kommun och min mamma är från Björketorp. Det är väldigt sällan jag stöter på saker som är så här gamla och är från samma ställe som jag.

Dessa bilder visar den delen av museet där barnen oftast brukar vara. Det var ett helt underbart ställe med många olika färger. Här får barnen känna på precis allt, det finns inte så mycket som kan gå sönder berättade Karin. Utan hon ville att barnen skulle få pröva och känna på alla saker som fanns för att kunna utveckla de idéer som finns där. Vidare berättade hon att barnen är de viktigaste besökarna då de är framtidens besökare och att det är barnen som sedan är framtiden. Det tycker jag var väldigt fint och bra sagt eftersom det stämmer till hundra procent.
Allt var verkligen jättebra på Textilmuseet, men det fanns en liten nackdel fast Karin var väl medveten om den och hon påpekade det ett flertal gånger. Många av sakerna hängde alldeles för högt upp. Det var inte på barnens nivå, utan på en högre nivå. Alla saker var såklart inte utom barnens räckhåll, utan den fanns väldigt mycket som barnen kunde nå. Jag gissar på att de kommer ändra så att allt är på en nivå där barnen når, museet har endast varit öppet i ett år och det är nu som de kan hitta felen för att sedan förbättra. Vilket de får god hjälp av från barnen.
Till sist vill jag bara säga att textilmuseet är ett jättebra museum för barn och det finns mängder med saker för alla åldrar.




Referenser:
[1] Olsson Lindström Karin. Textilmuseet i Borås, dem 3 mars 20015. 

Textil - tova med ull

Under den här workshopen fick vi prova på att arbeta med ull genom olika tekniker. Dels med det klassiska såpa och vatten, men även tovning med en nål. Vi fick direktiv till att skapa en saga av ull, det kunde vara en påhittad saga, eller en saga som redan finns. I den gruppen jag vara i var vi tre personer och vi valde att skapa sagan om Rapunzel.
Att tova med ull är väldigt roligt och det ger ett lugn på samma gång. Jag har tovat en del när jag gick i skolan samt att jag brukar göra det hemma, både med nål och med såpa och vatten.
Själv har jag aldrig varit med om att förskolor använder tovning som en aktivitet. Men jag tror att barn skulle uppskatta och tycka att det är väldigt roligt att tova.

 På bilden ovan kan ni se hur vi gjorde när vi gick till väga när vi skulle tova våran saga.

1. Första la vi ut ullen på en svart plastpåse i ett jämnt lager. Ullen skulle läggas i tre lager, först vågrätt och sedan lodrätt för att sedan lägga ullen vågrätt igen. När vi hade lagt ut ullen i den storleken som vi ville ha plattan i stängde vi ögonlocken och kände med händerna över ullen. Detta gjorde vi för att lättare kunna känna vart det saknades ull.

2. Därefter la vi bubbelplast under ullen och en handduk. Tidigare hade vi förberett ljummet vatten och såpa som vi skulle skvätta på ullen. Det krävs väldigt mycket vatten för att ullen skall bli blöt eftersom den är så fet. Handduken hade vi eftersom det blir väldigt blött och då suger handduken upp det mesta av vattnet.

3. På bild tre kan ni se hur vi hade vikt över den svarta plastpåsen över ullen och sedan gick vi i takt till musik på den. Detta tror jag att barnen i förskolan skulle tycka vara väldigt roligt. Då kan barnen dansa, skutta och hoppa runt på den. När man trampar på ullen fästs de små hakarna som ullen har ihop med varandra. Det är det som gör att ullen sedan blir som en tavla.

4. Bild fyra visa att vi rullade ihop ullen med påsen, bubbelplasten och handduken i ett. Bubbelplasten hjälper till så att hakarna fästs ihop med varandra. Sedan rullade vi hela knytet fram och tillbaka så att det bildas friktion och via friktion bildas värme som gör att ullen fästs ihop till ett helt stycke. Detta fick vi upprepa ett antal gånger för att ullen skulle bli tillräckligt kompakt. Vi fick även tillsätta mer vatten och såpa då ullen torkade på vissa ställen.

Just den här processen tror jag att barnen skulle uppskatta till en viss del. Eftersom det tar väldigt lång tid till att få ihop stycket, tror jag att barnen kan tröttna. Det som är bra med detta är att, barnen kan återkomma och fortsätta efter en stund igen. På så vis tröttnar kanske inte barnen lika fort.

 På de två övre bilderna ser ni när vi tovade fast våran bakgrund till sagan Rapunzel. Då använde vi oss av nåltovning. Det var väldigt roligt eftersom vi kunde göra många fina detaljer som ansikten, händer små blommor och så vidare. Trots att det var väldigt roligt att tova med en nål, är det inte så passande att använda det med barn. Nålen är väldigt vass och lång, det finns små små taggar längs med nålens topp. Dessa taggar gör att krokarna i ullen hakar ihop med varandra så att de sitter fast. Det går givetvis att nåltova med barnen, men då anser jag att en förskollärare skall vara med för att kunna kontrollera nålen så att barnet inte sticker sig. Annars tror jag att tovning med såpa och vatten är roligare för barn då det är olika material som möter varandra.

Björkdahl Ordell, Eldholm, Hagstrand-Velicu (2010, s.23) beskriver att under hela processen är det viktigt att ha ett samtal med barnen så att det inte tröttnar. Det är även själva processen som ger något till barnen än själva resultatet, vilket vi aldrig får glömma. Genom tovningen med ullen kan man få in språket, då barnen samtalar kontinuerligt med varandra och förskolläraren. Barnen tränar även på olika matematiska begrepp som; lägesbestämning, former, antal, skalor och så vidare. Vi fick till och med in lite fysik när vi rullade hela stycket och friktion bildades. Det är något som barnen kan reflektera över och ett samtal kring det kan uppstå. 
När jag kommer ut som färdig förskollärare kommer jag verkligen se till så att barnen får använda ull som ett material, lika naturligt som de använder sig av papper när de målar. 







Referenser:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande . 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]