Matteboken

I mitt förra inlägg beskrev jag en bit från en matematiklektion. Jag tänkte fortsätta i samma spår fast nu med en genomgång av två sidor i matteboken.
När barnen ska arbeta i matteboken brukar min handledare ha en genomgång på förmiddagen. Sedan när barnen kommer tillbaka efter lunch arbetar barnen med det som min handledare gick igenom. Den här gången var det två sidor som barnen hade ganska många uppdrag att utföra, så vi bestämde att vi delar in barnen i tre grupper där en pedagog går igenom med varje grupp. Jag fick gå igenom med en grupp, vilket kändes lite pirrigt.
Jag var lite nervös för hur jag skulle lägga upp det hela, men samtidigt var jag rädd att barnen inte skulle förstå när jag förklarade. Sidorna handlade om lägesbestämning och propositioner.

Såhär såg de två sidorna ut som barnen skulle arbeta med.
Exempel: Måla den smala bron grön.
                Måla den breda bron röd.
Detta skulle jag alltså förklara för barnen samtidigt som vi skulle samtala om bilden och se vad barnen hade för tankar om den. Jag var väldigt nervös och pirrig.
Tror ni att jag hade behövt vara rädd och nervös? Nej! Verkligen inte, det gick hur bra som helst och vi hade ett väldigt långt och fint samtal om bilden. Barnen kom med många tankar om vart de skulle vilja befinna sig på bilden, genom att de använde sig av lägesord. Jag bad även barnen att de skulle peka på något som var längre än den korta granen, då fick barnen välja vad de ville på bilden som var längre än den korta granen. Barnen valde olika saker för det fanns mycket som kunde vara längre. Därefter fick barnen ge uppdrag som vi skulle hitta. Ett barn sa att vi skulle hitta något som var kortare än en blomma. Det var roligt att barnen kom med lite kluriga uppdrag och inte endast de uppenbara.
Jag började med att läsa en kort saga som handlade om bilden, det var en saga som redan fanns och som fungerade väldigt bra att inleda hela genomgången med. Sedan samtalade vi som jag skrev ovan och därefter gick jag igenom vad de skulle göra efter lunch. Barnen fick då peka på den smala respektive den breda bron, för att jag ville se att barnen hade förstått.

Ett mål i läroplanen lyder såhär:

• kan använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och i vardagslivet (LGR11, s.13)

Detta mål kan kopplas till det vi gjorde då barnen kommer att behöva använda lägesord och kunna hantera lägesbestämning i vardagslivet. De ska få kunskap om vad de olika begreppen innebär samt när de används. 

Efter lunchen var det dags för barnen att arbeta i boken och vissa barn behövde hjälp medan andra barn klarade av de två sidorna på egen hand. Det jag märkte var att barnen behövde hjälp med att läsa, lägesbeskrivningen klarade barnet väldigt bra.

För att arbeta vidare med lägesbestämning och propositioner kan man gå ut i skogen och låta barnen ställa sig vid de platser som en pedagog läser upp. Då kan man säga att barnen ska stå bredvid den stora stenen eller att barnen ska stå under det lilla trädet. På så vis tror jag att barnen får ett breda perspektiv om de själva får vara med om det. Då kan de se hur det ser ut när de står framför, bakom eller bredvid et föremål. Jag hade velat pröva detta med barnen, men tyvärr fanns det inte tid till det. Jag får pröva det när jag själva kommer ut som färdig förskollärare, vilket inte är alls långt kvar nu. 

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=25775 

Geobräden

När barnen går i förskoleklass har de lektioner. Det är inte på samma vis som när de gå i skolan, men de sitter på sina platser och arbetare med något som kan vara bestämt. Den här lektionen handlade om matematik och om geobräden. En geobräde kan bestå av en träplatta där det är spikar nerspikade i plattan, på dessa geobräden var det 25 spikar som var nerspikade i en kvadrat.
Uppgiften gick ut på att barnen skulle skapa olika geometriska figurer eller former som de sedan skulle rita av i matteboken. Figurerna och formerna skapar man av gummiband i olika storlekar och färger. Här var syftet att barnen skulle bli bekanta med geometriska former och hur man skapar dem. Tanken var även att barnen skulle få kunskap i hur man kan skapa något för att sedan kunna rita av det på papper.

Ovan ser ni några av barnens skapelser. Bild ett visar en figur som ska föreställa bokstaven M. Bild två är en katt och bild tre är bokstaven X. Just den veckan arbetade vi med bokstaven X och ett barn ville försöka skapa bokstaven på sin geobräde.

Detta var väldigt roligt eftersom barnen tyckte att det var kul att skapa många olika figurer och att det faktiskt kunde bli vad som helst. Barn lät fantasin flöda och skapade något som jag och de andra vuxna, tyckte liknade konstverk. De tog flera gummiband i massor med olika färger och satte ihop till fina konstverk. Dessa figurer var lite svåra att rita av, då det var mycket gummiband som gick kors och tvärs.
Jag tyckte att det var kul att få gå runt och hjälpa barnen när de ville ha hjälp. Jag kände mig lite som en lärare som gick runt till barnen när de räckte upp handen. Jag hade aldrig använt mig av en geobräde, men jag tycker verkligen att det var ett bra sätt att låta barnen utforska begreppet geometri på. För barnen var detta lite på lek eftersom de fick skapa vad de ville för former och figurer, men samtidigt var det en lektion. När de sedan skulle rita av figuren blev det lite svårare för vissa barn. Jag lärde barnen ett knep; först räknar de spikarna på geobräden och sedan räkna de prickarna i boken som de ska rita på. Då blev det lättare att se att det faktiskt var samma sak. Det kändes väldigt bra för mig att jag kunde hjälpa till och ge tips fast jag aldrig har arbetat på detta sätt förut. Det stärkte mig som pedagog när jag kunde få barnen att förstå och när jag såg att de sedan kunde fortsätta på nästa figur helt själv.

Tygpåsar

För att ha något att förvara mina memory i sydde jag egna tygpåsar, jag sydde en påse till varje memory. Nedan är två bildcollage med tre och fyra bilder på varje collage. Det är bilder som beskriver steg för steg hur jag sydde mina tygpåsar, jag kommer ge en förklaring till varje bild. Jag fick hjälp av min snälla mamma när jag sydde tygpåsarna. Hon gav mig vägledning och tips när jag bad om det.

Bild 1: Här ser vi de tyger som jag valde ut till mina tygpåsar. Jag hade en tanke om tygvalet och det var att tygerna skulle vara könsneutrala, inte för "killigt" och inte för "tjejigt" utan det skulle passa både pojkar och flickor. Eftersom memoryt fokuserar på bokstäver, ord samt språkljud tänkte jag att ugglorna passade in bra då ugglor älskar att bilda ord och läsa.
Bild 2: Jag klippte ut påsarna i den rätta storleken som jag hade mätt ut med hjälp av en måttstock. Påsarnas storlek blev 20 x 30 cm.
Bild 3: Därefter var det dags att sy ihop påsarna. Då vecka jag bara upp tyget så att det kom kant i kant och sedan sydde jag ihop längderna. Sedan vek jag ner en kanal där jag skulle trä snöret som drar ihop påsen genom.

Bild 1: Där snöret skulle gå in och ut när man drar ihop påsen ville jag ha små öljetter så att tyget inte trådar sig och för att det blir en trevlig detalj. Jag fick mäta ut mitten på kanalen och sedan klippa små hål där jag trädde på öljetten.

Bild 2: När jag hade placerat min öljett var jag tvungen att göra så att den satt fast ordentligt, det gjorde jag med den blåa järnpinnen och en hammare. Genom att sätta järnpinne mot öljetten och slå med hammaren viks kanterna ned på öljetten och den sitter fast. 

Bild 3: Här visar bilden hur påsarna ser ut efter att jag har slagit i öljetterna, men inte sytt igen kanalen eller satt i snöret. 

Bild 4: Tada! Nu är två fina tygpåsar till mina memory skapade. 

Det var väldigt roligt att sy dessa påsar och faktiskt inte så svårt. Det tog heller inte så lång tid att skapa dem och jag tror att man skulle kunna skapa påsarna tillsammans med barnen. De barn som jag har träffat under min VFU som går i förskoleklass, har ett stort intresse av att sy. Tar man det bara lugnt och visar barnen steg för steg, skulle det vara jättekul att skapa tygpåsar med barnen. 

Under workshopen Textil[1] som vi hade i skolan samtalade vi om att arbeta med tyg tillsammans med barn är väldigt avkopplande och lugnande. Samtidigt som man skapar något träder ju både språkutveckling och matematiken in. Genom att man samtalar med barnen hur de ska gå till väga, utvecklar barnen sitt språk och de får nya ord att lägga till i ordförrådet. Matematiken kommer in i bilden genom att barnen måste mäta så att det blir rätt storlek på påsen. De måste tänka ut hur stor/liten påsen kan vara för att det som ska rymmas i påsen ska få plats. 

Mina påsar var uppskattade av både barnen och personalen, jag själv var också väldigt nöjd med dem. Till en annan gång ska jag pröva att sy tillsammans med barnen oavsett om det är tygpåsar eller om det är något annat. 

Referenser:

[1] Cathrine Berg. Workshop - Textil 1, Högskolan i Borås, den 27 februari 2015. 

Navet - Science Center

Navet är en plats för barn och vuxna att upptäcka och utforska det vanliga ur ett ovanligt perspektiv. Med det menas att man får uppleva och skapa nya kunskaper inom matematik, teknik, hållbar utveckling samt naturvetenskap. Navet erbjuder besökarna att få pröva på en mängd olika experiment, exempel hur det ser ut inuti en diskmaskin när den är igång, hur kroppens alla delar fungerar. De erbjuder även att få pröva på något som vi fick göra när vi var där med klassen, nämligen vad händer om jag blandar i citronsyra i fisläsk, eller om jag häller i lite bikarbonat i fisläsken? Nu undrar säkert ni vad jag pratar om, fisläsk vad kan det vara? Jo, det skall berätta för er. Fisläsk är avkok på rödkål, kvar blir en vätska som är mörkröd och en stank som inte borde finnas på den här planeten...men visst låter det kul? Den här idén kommer från en bok som handlar om en drake vid namn Berta. Berta tar med barnen på spännande resor samtidigt som det finns mängder med roliga experiment inom området kemi.

Ovan ser ni tre bilder från dagen då vi var och besökte navet. Jag tänker beskriva varje bild lite kortfattat. Bild ett visar Navets senaste bok som är helt ny, den heter Tunda och Triton. Tunda och Triton tar med barn upp till cirka 10 års ålder på en spännande resa fyllt med bus och fysik. Berta handlade om kemi och nu har de skapat en bok om fysik. Här är det också sagor blandat med experiment, vissa är lite lättare medan andra kan vara lite kluriga. Detta gör så att den passar förskolebarn upp till barn i skolåldern.
Vi fick pröva på några av de experiment som boken hade, vilket för oss vidare till bild två. Först lästes en saga upp och sedan fördes det vidare till experimenten. Det var tre olika uppdrag; tillverka en blirp (en slags snurra), skapa en fallskärm och till sist skulle vi bygga ett flygplan som gick att skjuta iväg. Tanken var att vi skulle vidareutveckla uppdragen, precis som barnen skall göra. Vilket jag tycker är väldigt bra. På så vis får utmanar man barnen i deras tänkande och hittar på andra sätt att lösa uppdragen. Bild tre visar hur vi blandade fisläsken med citronsyra och att det uppstod bubblor.

Vill ni veta mer om Berta, Tunda och Triton eller lite allmänt om Navet, kan ni besöka deras hemsida på länken nedan:
http://www.navet.com/


När barnen besöker navet berör de dessa delar i läroplanen:
• utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra,
• utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen,
• utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Lpfö 98 rev. 10 s.10).

Barnen får inte endast en berikad kunskap i de områden som jag beskrev längre upp, utan barnen tränar språket hela tiden. Materialet på navet är till för att barnen skall förklara, ge uttryck för något, kommunicera, använda ord och begrepp. Allt detta får barnen med sig för att deras språk skall utvecklas.




Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Matematik i förskolan

Något som vi har samtalat mycket om genom utbildningens gång är matematik i förskolan. Vi har talat om att väcka barns nyfikenhet, matematik ska vara roligt och lustfyllt samt att baren ska inte känna någon press i att få fram resultat. Utan att själva processen fram till det eventuella svaret är det viktiga. Läroplanen för förskolan har fyra mål som gäller just matematiken och det är dessa mål som man utgår ifrån när aktiviteter ska planeras eller när vi fångar ett ögonblick som är matematiskt.
Vi har haft seminarium, workshop och föreläsningar om hur man kan använda matematik i förskolan. Från början tänkte jag att hur kan barn använda sig av matematik, det är varken kul eller enkelt. Men som tur var ändrade jag mitt tänkande redan efter första föreläsningen om matematik. Där beskrev lärare att matematik handlar inte om att räkna plus och minus, utan här kan det vara nästan precis vad som helst. När vi hade vår senaste föreläsning/workshop med Carina Mattsson [1] talade hon om att barnen möter matematik dagligen i de allra flesta aktiviteter. Några av dem kan vara pärla mönster, para ihop klossar både färg vis och mönster vis. När barnen skall knäppa sin jacka med tryckknappar använder de faktisk en princip som heter Ett till ett- principen. Det innebär att barnen parar ihop ett föremål från den ena mängden med ett föremål från den andra mängden (Sterner & Johansson 2006, s.72). Det är något som jag inte tänkte på alls från början, men nu när jag har fått mer kunskap om matematik i förskolan kan jag hitta flera vardagliga aktiviteter med matematik.

Bilden ovan visar en aktivitet som man kan göra tillsammans med barnen som också har med matematik att göra, nämligen att rösta. Man kan låta barnen få rösta på vilken plats de vill gå till på utflykten. Det går enkelt att skapa ett stapeldiagram genom att låta barnen lägga i bollar i plaströr, en boll är en röst. Genom att rita exempel tre olika bilder på tre olika platser och lägga dem framför plaströren vet barnen vilken plats de skall rösta på. Sedan räknar man bollarna för att se vilken plats det blev. Varje plats har en färg vilket gör det lättare att se. Detta var en aktivitet som Carina Mattsson [2] brukade använda ofta med sina barn när barnen skulle vara delaktiga i aktiviteterna.

Nedan är de mål som läroplanen för förskolan beskriver om matematik:

• utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring,
•  utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar,
• utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp,
• utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang, (Lpfö 98 rev.10, s.10) 

I mitt tidigare inlägg beskrev jag att jag kunde koppla utställningen om Jordlinar på Världskulturmuseet. Där fanns det mängder med mönster, färger och former som man kan ta till vara på för att väcka barns nyfikenhet till matematiken.



Referenser: 

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1-5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborg universitet

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

[1] Carina Mattsson. Föreläsning - Matematik, Högskolan i Borås, den 23 mars 2015.

Museibesök - Göteborg

Nu var det dags att ta sig an Göteborgs museum. Mitt lokalsinne är inte det bästa och jag har endast varit i Göteborg med familjen. Därför var jag lite nervös att åka dit utan att veta vart jag skulle gå. Men, med hjälp av god vägbeskrivning hemifrån, en egen ritad karta samt en kompis gick det faktiskt hur bra som helst. Jag kom inte vilse en enda gång.
Först besökte jag Stadsmuseet sedan gick jag vidare till Hasselblad center, därefter gick jag till Världskulturmuseet. Det var en dag fylld med mycket kunskap och många tankar om hur jag skulle kunna ta med en barngrupp till dessa museum.
Jag beskriver hur dagen var utifrån mina museibesök, så vi börjar med Stadsmuseet.

Stadsmuseet

Bilderna ovan visar ett smakprov på vad Stadsmuseet har att erbjuda. Det var uppbyggt på de olika tidsepokerna som vikingatiden, 1700- talet, 1800- talet och så vidare. Det fanns många spännande saker att titta på som gamla vapen, pärlor som var flera tusen år gamla. Det som jag kan tänka mig att barnen skulle fastna för är det som bild nummer två visar, ett skelett som är 4500 år gammalt. Det är spännande att se hur något kan vara bevarat så länge och att veta hur gammalt det faktiskt är. På den avdelningen där vikingatiden fanns tror jag skulle passa en barngrupp bra, då det fanns mycket saker som vi använder idag. Dessa saker är självklart mycket äldre, men barnen kan ändå se vad det är.
Stadsmuseet hade även en avdelning som hette Barnens museum, där inne kunde barnen leka, klättra och undersöka de olika tidsepokerna på egen hand.

Hasselblad Center

Nästa museum som stod på tur var Hasselblad Center, vilket är en del av Göteborgs konstmuseum. Detta var en utställning som en fotograf vid namn An-My Lê har gjort. Det är foton som hon själv har tagit, fotona visar 20 år efter Vietnamkrigets slut. Det var väldigt imponerande bilder och tagna från ett bra perspektiv. Det som jag hade svårt för var hur jag skulle kunna ta med en barngrupp till just den här utställningen. Jag började fundera på att barnen kan titta på tavlorna och välja ut cirka fem färger var som de vill arbeta med på förskolan, kanske genom bild eller textil. Men sedan tyckte jag att vissa bilder var lite hemska, en man siktade ett gevär mot en annan. Jag ansåg att det inte var lämpligt för barn i förskolan eller i förskoleklass. Jag tänker att som förskollärare är det viktigt att besöka ett museum innan man går dit med hela barngruppen och att kolla upp lite fakta om utställningarna. På så vis kan man i förväg veta om det kommer passa barnen eller inte. Tyvärr anser jag att just den här utställningen inte skulle passa en barngrupp, även om jag själv uppskattade hennes foton. 

 Världskulturmuseet 

Det tredje och sista museet var Världskulturmuseet. När jag kom dit berättade en man som jobbade där att de höll på att ändra om utställningarna och att det inte fanns så mycket att titta på. Men på våning fyra hade dem en utställning som hette Jordlingar (på bild nummer två står det ordlingar, men J föll bort). Detta var en utställning som barn har varit med och utformat. Det var verkligen en helt underbar miljö där inne. Barnen kunde klättra, springa, ligga på mjuka madrasser (bild 4), läsa, bygga med klossar, undersöka och utforska. Barnen kan verkligen röra sig fritt där inne utan att vara rädda för att något skall gå sönder. Jag kunde verkligen se mig själv där tillsammans med en barngrupp. Det fanns så mycket att göra och det bästa är att det passade alla åldrar. För de små barnen fanns det mycket på golvet att se på, som bild tre. Det är fiskar, stenar och blommor som barnen kan utforska från sitt eget perspektiv. Bild fyra visar hur barnen kan ligga och vila, eller att de kan busa runt bland alla kuddar. För de äldre barnen fanns det olika spel som barnen kunde spela. Det var som en slags iPad där barnen skulle hjälpa Jordlingarna på olika vis. Det var verkligen en härlig miljö för både barn och förskollärare att vara i. 

När jag gick runt där inne och såg alla former och färger kunde jag koppla ihop en del matematiska aktiviteter som man kan ha med barnen. Men det tänker jag skriva om i nästa inlägga, då det kommer handla om just matematik i förskolan.  

Textil - tova med ull

Under den här workshopen fick vi prova på att arbeta med ull genom olika tekniker. Dels med det klassiska såpa och vatten, men även tovning med en nål. Vi fick direktiv till att skapa en saga av ull, det kunde vara en påhittad saga, eller en saga som redan finns. I den gruppen jag vara i var vi tre personer och vi valde att skapa sagan om Rapunzel.
Att tova med ull är väldigt roligt och det ger ett lugn på samma gång. Jag har tovat en del när jag gick i skolan samt att jag brukar göra det hemma, både med nål och med såpa och vatten.
Själv har jag aldrig varit med om att förskolor använder tovning som en aktivitet. Men jag tror att barn skulle uppskatta och tycka att det är väldigt roligt att tova.

 På bilden ovan kan ni se hur vi gjorde när vi gick till väga när vi skulle tova våran saga.

1. Första la vi ut ullen på en svart plastpåse i ett jämnt lager. Ullen skulle läggas i tre lager, först vågrätt och sedan lodrätt för att sedan lägga ullen vågrätt igen. När vi hade lagt ut ullen i den storleken som vi ville ha plattan i stängde vi ögonlocken och kände med händerna över ullen. Detta gjorde vi för att lättare kunna känna vart det saknades ull.

2. Därefter la vi bubbelplast under ullen och en handduk. Tidigare hade vi förberett ljummet vatten och såpa som vi skulle skvätta på ullen. Det krävs väldigt mycket vatten för att ullen skall bli blöt eftersom den är så fet. Handduken hade vi eftersom det blir väldigt blött och då suger handduken upp det mesta av vattnet.

3. På bild tre kan ni se hur vi hade vikt över den svarta plastpåsen över ullen och sedan gick vi i takt till musik på den. Detta tror jag att barnen i förskolan skulle tycka vara väldigt roligt. Då kan barnen dansa, skutta och hoppa runt på den. När man trampar på ullen fästs de små hakarna som ullen har ihop med varandra. Det är det som gör att ullen sedan blir som en tavla.

4. Bild fyra visa att vi rullade ihop ullen med påsen, bubbelplasten och handduken i ett. Bubbelplasten hjälper till så att hakarna fästs ihop med varandra. Sedan rullade vi hela knytet fram och tillbaka så att det bildas friktion och via friktion bildas värme som gör att ullen fästs ihop till ett helt stycke. Detta fick vi upprepa ett antal gånger för att ullen skulle bli tillräckligt kompakt. Vi fick även tillsätta mer vatten och såpa då ullen torkade på vissa ställen.

Just den här processen tror jag att barnen skulle uppskatta till en viss del. Eftersom det tar väldigt lång tid till att få ihop stycket, tror jag att barnen kan tröttna. Det som är bra med detta är att, barnen kan återkomma och fortsätta efter en stund igen. På så vis tröttnar kanske inte barnen lika fort.

 På de två övre bilderna ser ni när vi tovade fast våran bakgrund till sagan Rapunzel. Då använde vi oss av nåltovning. Det var väldigt roligt eftersom vi kunde göra många fina detaljer som ansikten, händer små blommor och så vidare. Trots att det var väldigt roligt att tova med en nål, är det inte så passande att använda det med barn. Nålen är väldigt vass och lång, det finns små små taggar längs med nålens topp. Dessa taggar gör att krokarna i ullen hakar ihop med varandra så att de sitter fast. Det går givetvis att nåltova med barnen, men då anser jag att en förskollärare skall vara med för att kunna kontrollera nålen så att barnet inte sticker sig. Annars tror jag att tovning med såpa och vatten är roligare för barn då det är olika material som möter varandra.

Björkdahl Ordell, Eldholm, Hagstrand-Velicu (2010, s.23) beskriver att under hela processen är det viktigt att ha ett samtal med barnen så att det inte tröttnar. Det är även själva processen som ger något till barnen än själva resultatet, vilket vi aldrig får glömma. Genom tovningen med ullen kan man få in språket, då barnen samtalar kontinuerligt med varandra och förskolläraren. Barnen tränar även på olika matematiska begrepp som; lägesbestämning, former, antal, skalor och så vidare. Vi fick till och med in lite fysik när vi rullade hela stycket och friktion bildades. Det är något som barnen kan reflektera över och ett samtal kring det kan uppstå. 
När jag kommer ut som färdig förskollärare kommer jag verkligen se till så att barnen får använda ull som ett material, lika naturligt som de använder sig av papper när de målar. 







Referenser:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande . 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell] 

Strunta i alla regler...

...sa våran lärare när vi hade vår första workshop för den här terminen. Givetvis menade inte han att vi skulle vara hänsynslös eller liknande, utan han menade att vi skulle strunta i alla regler när det gäller bild. Bild var nämligen rubriken för dagens program och vi skulle få skapa vad vi ville.
Läraren hade förberett ett kompendium på hur dagen skulle se ut. Han hade skrivit upp steg för steg hur vi skulle arbeta. Trots att han hade lagt upp dagen, fick vi ändå välja om vi ville följa hans plan, eller om vi ville hitta på själva hur vi skulle lägga upp arbetet. Vi fick helt enkelt styra själva.
Tanken var att vi skulle förminska en konkret bild till en abstrakt bild, för att sedan förstora upp den lilla bilden igen. Detta skulle vi göra med hjälp av olika tekniker. Jag valde att följa lärarens kompendium till en viss del. Jag valde att förstora bilden en gång och med hjälp av olika tekniker. Först rev jag papper och klistrade på, sedan använde jag mig av tyg för att återskapa den lilla bilden. Jag använde även silkespapper och glitter för att skapa lite struktur i bilden.

 Den lilla abstrakta bilden

 Min förstorade version av den lilla bilden

Under tiden som jag arbetade med min förstoring tänkte jag på hur detta skulle passa att arbeta med i en barn grupp på en förskola. Jag hade hela tiden matematik i huvudet och det kändes som att allt jag gjorde var matematik. Trots att jag satt och pysslade och skapade något fint, gick tankarna åt att det jag gör just nu går att koppla till matematik. Björklund (2012, ss. 16-107) beskriver att barn ofta sorterar i olika färgkombinationer och att det är matematik för dem, vilket det helt klart är. På bilden ovan kan vi se att ja också hade sorterat knapparna i olika färgkombinationer, både lika färger och färger som liknade varandra. 

Den här workshopen var väldigt givande när det gäller att koppla ihop olika moment. I tidigare inlägg, frågade jag mig själv, Hur kan bild och matematik gå hand i hand? Och gör de det?

Jag kan svara att de båda momenten går hand i hand väldigt uppenbart enligt mig nu efter att ha arbetat med det. Det går hand i hand därför att de kompletterar varandra. När jag skulle förminska bilden använde jag mig av matematik, när jag sedan skulle förstora bilden använde jag mig av matematik. För att sedan kunna para ihop färger och material till ett mönster. Att bilda mönster tillhör både bild och matematik. Mönster går att hitta i allt vi ser dagligen, via bild får vi matematiska mönster som ger oss en förståelse för hur de hänger ihop. 

Vi fick också prova på att skapa olika mönster genom att kopiera upp den förstorade bilden tolv gånger och sedan lägga ihop bilderna så att de bildade ett nytt mönster. 

    Mitt mönster av den förstorade bilden

Referenser:

• Björklund, Camilla (2012). Bland bollar och klossar matematik för de yngsta i förskolan. Johanneshov: TPB
• 
  

Välkommen till min blogg!

Hej!
Jag heter Fanny och jag studerar till förskollärare, just nu är jag i början av min sjätte termin.

Min blogg är en plats som kommer att förklara, genom bilder och ord hur didaktiska, estetiska lärprocesser fungerar tillsammans med barns meningsskapande i språk, kommunikation och matematik.

Via olika moment kommer jag att försöka guida dig som läsare hur en barngrupp skulle kunna ta sig igenom olika aktiviteter. De olika momenten kommer bland annat att bestå av VFU (verksamhetsförlagd utbildning), workshopar och studiebesök (museum). Musik, drama, bild och textilslöjd kommer vara den "röda tråden" genom hela bloggen. Det är med hjälp av dessa begrepp som jag kommer att kunna förklara hur olika moment kan hänga ihop. Exempel: Hur kan bild och matematik gå hand i hand? Och gör de det? 

Namnet på bloggen kommer från att jag älskar att pyssla. Med pyssel menar jag att jag själv får skapa vad jag vill med vad jag vill. Det är precis det som estetiska lärprocesser innebär, du kan skapa vad du vill med vad du vill. Begreppen musik, drama, bild och textilslöjd kommer att följa med hela yrkeslivet som förskollärare, vilket jag anser är väldigt roligt. På min fritid pysslar jag så ofta jag får tid. Därför blir det extra kul att arbeta och skapa nya pyssel tillsammans med barnen. 

Det roliga med pyssel är att både språket och matematiken tränas ständigt utan att vi tänker på det. Under tiden samtalar vi om hur vi gör, vad vi gör samt varför det blir som det blir. Detta är både matematiska termer, men även språkförlagda fraser. 

Jag vill kunna bevara begreppet pyssel, men samtidigt få in hur olika kunskaper kan hjälpa varandra att utvecklas mer.

Jag hoppas att ni vill följa med mig under min näst sista termin som student och att ni kanske får några tips på roliga och spännande aktiviteter.