Jag och en klasskamrat besökte ett museum i Borås som heter Ålgårdens Museum. Detta var ett museum där konstnärer får ställa ut sin konst under en viss period. När vi besökte Ålgården var det en konstnär vid namn Tomas Ekvall som ställde ut sina tavlor. Just den här dagen var museet stäng, men hon som jobbade där släppte in oss ändå. Det var väldigt snällt av henne och det var nästan lite skönt att få gå runt där själv för att kunna reflektera över alla tavlorna i lugn och ro.
Museet låg vid en fors med en helt underbar miljö. Det fanns gräsmattor där man kanske kan ha med pick-nick om man skulle besöka museet med en barngrupp.
När vi kom in var det endast ett stor rum. Tavlorna hängde runt på väggarna och i mitten av rummet var det alldeles tomt. Jag ansåg att tavlornas nivå låg på en äldre åldersgrupp än en förskola eller förskoleklass. För mig var det lite svårt att förstå konstnärens budskap och till en början tänkte jag att museet inte passade en barngrupp alls. Men nu i efterhand kanske barnen hade tittat på tavlorna på sina egna vis och tolkat tavlorna annorlunda, de hade säkert kommit med mängder av tankar.
Första bilden är en bild på en av Tomas Ekvalls tavlor, en väldigt mörk och dyster tavla enligt mig. De två andra bilderna är två bilder som jag tänkte att barnen skulle uppskatta. Bild två är en lång och stor spiraltrappa och det finns många roliga samtal om den. Bild tre är en bild på en väldigt liten och sam dörr, där trappan är väldigt liten med. Jag tror att barnen hade gillat den då det ser ut som en liten dörr som passar tomtenissar. Då kan man hitta på en saga tillsammans med barnen utifrån dörren.
Vid ett senare tillfälle var vi vid Textilmuseet i Borås. Jag var där med hela våran grupp och vi hade en guide som hette Karin Olsson Lindström[1] med oss som berättade om de olika utställningarna.
En av de första sakerna som Karin visade oss var den här jättestora kudden som var 300 år gammal. Hon berättade att Kudden var från Surteby i Björketorp som ligger i Marks kommun. Kudden befanns sig på en gård som hette Larsagården. Anledning till att jag fastnade så för kudden var att jag bor i Marks kommun och min mamma är från Björketorp. Det är väldigt sällan jag stöter på saker som är så här gamla och är från samma ställe som jag.
Dessa bilder visar den delen av museet där barnen oftast brukar vara. Det var ett helt underbart ställe med många olika färger. Här får barnen känna på precis allt, det finns inte så mycket som kan gå sönder berättade Karin. Utan hon ville att barnen skulle få pröva och känna på alla saker som fanns för att kunna utveckla de idéer som finns där. Vidare berättade hon att barnen är de viktigaste besökarna då de är framtidens besökare och att det är barnen som sedan är framtiden. Det tycker jag var väldigt fint och bra sagt eftersom det stämmer till hundra procent.
Allt var verkligen jättebra på Textilmuseet, men det fanns en liten nackdel fast Karin var väl medveten om den och hon påpekade det ett flertal gånger. Många av sakerna hängde alldeles för högt upp. Det var inte på barnens nivå, utan på en högre nivå. Alla saker var såklart inte utom barnens räckhåll, utan den fanns väldigt mycket som barnen kunde nå. Jag gissar på att de kommer ändra så att allt är på en nivå där barnen når, museet har endast varit öppet i ett år och det är nu som de kan hitta felen för att sedan förbättra. Vilket de får god hjälp av från barnen.
Till sist vill jag bara säga att textilmuseet är ett jättebra museum för barn och det finns mängder med saker för alla åldrar.
Referenser:
[1] Olsson Lindström Karin. Textilmuseet i Borås, dem 3 mars 20015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar