Tidningspapper + vatten + stavmixer = ...

...pappersmassa till att göra eget papper var en av de sakerna som vi gjorde under bild 2. Till skillnad från bild 1 var den här workshopen lite mer styrd över vad vi skulle göra. Dagen började med att vi hade en introduktion till hur man göra eget papper. Hur gör man då eget papper? Det är inte alls svårt och det är väldigt roligt. Jag kommer gå igenom steg för steg hur papperstillverkningen går till, häng med!

Bild 1 visar när vi klippte ner tidningspapper till små bitar ner i en stor balja som vi fyllde med vatten. Det spelar ingen roll om vattnet är varmt eller kallt, men det kan kännas skönare att arbeta om vattnet är lite ljummet. När vi hade klippt till tidningspappret blandade vi runt med händerna så att alla bitar blev täckta av vattnet.

När vi hade gjort färdigt steg 1 använde vi oss av en stavmixer (Bild 2) för att pappersbitarna skulle bli mer som en massa, det är nu man kan se att tidningspappret mer och mer blir till en massa. En stavmixer är bra att ha just för att det ska bli så små bitar som möjligt. Risken är att pappret blir väldigt kraftigt om man endast klipper pappersbitarna. Vill man ha färgat papper är det bra att lägga i det redan nu då färgen blandas väldigt fint in i pappersmassan. Vi fick hjälpa till att blanda med händerna även här, just för att få jämn fördelning på massan.

Till sist har vi bild 3 som visar hur själva formen och tjockleken på pappret blir till. Man använder en ram som består av ett nät med små, små hål och en träram för att fångar upp pappersmassan. Tippa gärna på ramen så att allt vatten rinner av. Jag pressade även lite försiktigt med handen för att få ut så mycket vatten som möjligt. Sedan lägger man över pappret på en filtduk för att torka, har man ingen filtduk går det lika bra med ett torrt tidningspapper. 

När hela proceduren är klar är det bara att vänta och vänta och vänta tills det är torrt. Längden på torktiden beror på hur tjockt papper man gör, men också på om man lyckades att pressa ut så mycket vatten som möjligt. 

   Tada, färdigt papper!

Efter lunchen var det dags att byta från papper till lera. Då skulle vi arbeta med olika leror på olika vis. Det var bland annat keramiklera, play doh lera och så vidare. Även här kommer jag beskriva utifrån bilder vad vi gjorde. 

Det som hände först var att vi fick på på keramikleran som läraren hade lagt ut på golvet. Det var tre olika sorter, en hård, en mjukare och en väldigt mjuk lera. Känslan av att gå på dessa var väldigt speciellt och skönt på samma gång. Den hårda leran var som att gå något nästan så hårt som sten. Men den som var allra roligast att gå på var den som var jättemjuk, mina fötter sjönk ner i leran och kändes nästan som att jag vandrade på moln. 

Efter vandringen på keramikleran skulle vi börja skapa olika saker av leran. Läraren berättade vad vi skulle skapa. Han kunde till exempel säga att vi skulle ta en klump med lera och skapa något långt, kort, runt och så vidare. Trots att han sa exakt vad vi skulle skapa blev det väldigt olika skapelser. När vi hade skapat färdigt skulle vi lägga ihop alla lerklumpar till ett torn, vilket bild 2 visar. 

Bild 3 visar att vi skulle blanda lera så vi fick fram olika nyanser av röd, gul grön och blå, så att det bildade färgcirkeln. 

Medan vi skapade med lera upptäckte jag att leran var väldigt mjuk och skön att bara sitta och krama i och kanske forma något för att sedan krama sönder den i handen. Under tiden kom jag att tänka på vad en annan lärare vid namn Douglas Flobrant [1] talar mycket om, nämligen taktil beröring. Han talar inte om lera utan om bollar av olika slag, men jag kunde ändå koppla ihop dessa två. Barn som har något behov av att sitta stilla eller lugna ner sig, kan lera hjälpa mer än vad man tror. Jag själv blev väldigt lugn av att krama leran och jag är nästan säker på att barn också kan hitta sitt inre lugn med hjälp av en liten lerklump. Det är något jag kommer prova på när jag kommer ut på min VFU.  

Både att tillverka eget papper och arbeta med lera är två aktiviteter som barn skulle gilla väldigt mycket. Just papperstillverkning kan gå till på många lika vis och jag tror att man får anpassa det till hur barngruppen ser ut, men även vilken ålder barnen är i. Leran är något som finns på varje förskola, men att presentera den som en taktil beröring tror jag inte att många förskolor använder det som.

Under workshopen fick jag mängder av idéer till mitt didaktiska material som jag skall tillverka under min VFU, men det kommer jag berätta mycket mer om i ett inlägg längre fram.  

Referenser:

[1] Douglas Flobrant. Föreläsning - Barns olikheter, Högskolan i Borås, den 2 december 2014. 

Museibesök Borås - Del 1

Under onsdagen den 25 februari besökte jag och en vän några olika museum i Borås, bland dessa museum var det bland annat Borås Konstmuseum. Där hade de under våren 2014 öppnat en ny verksamhet för föräldrar och barn, förskolor med mera. Det kallas för barnens kulturrum Knacka på. Verksamheten är baserad på Anna-Clara Tidholms bok Knacka på och är ingen utställning som kommer att försvinna, utan den kommer finns kvar, förhoppningsvis en väldigt lång tid.
Knacka på är alltså en mötesplats där olika kulturaktiviteter sätts på prov av besökarna, det är besökarna som ska ha ett stort inflytande och delaktighet. Här kan man dansa, slunga, pyssla, leka, läsa, skiva och väldigt mycket mer än så.
Boken knacka på handlar om precis som titeln heter, man knackar på olika dörrar för att se vad karaktärerna hittar på bakom varje dörr. Vill man veta mer om utställningen kan man klicka på länken här

Knacka på av Anna-Clara Tidholm - verksamhetens utgångspunkt.

Jag tycker att det var en helt underbar miljö att vistas i, med mängder av olika aktiviteter för besökarna att göra. Det som jag gillade var att de inte hade använt själva karaktärerna i varje rum, utan att det var besökarna som fick spela karaktärerna. Jag kan tycka att det ger mer åt fantasin än att faktiskt ha med alla karaktärer som finns i boken. 

Varje rum hade en dörr som var målad med samma färger som finns i boken. Innehållet i varje rum var igenkännande trots att inga karaktärer fanns med, utan endast en del specifika föremål.  

  

 Den blåa dörren - Inne i den blåa dörren var det som ett pysselrum, där besökarna fritt får använda allt som finns där inne.

När jag gick runt där inne kunde jag verkligen se mig själv tillsammans med en barngrupp och bara vältra oss i alla roliga saker som man kunde göra. Det var en perfekt plats med en helt underbar miljö för alla åldrar. Det bästa var nog att barnen fick röra vid allt de såg. Med det menar jag och de som arbetade där att barnen fick läsa böckerna med händerna. Skulle en bok gå sönder gjorde det inte så mycket, för barnen skulle upptäcka och utforska allt där inne.
Jag reflekterade även över att det fanns både lugna rum, men även rum som det fick vara mycket ljus i. Det är väldigt bra för de barn som faktiskt behöver en lugn stund, men även för de barn som bara måste få uttrycka sig i en högre ton än vad som de brukar ha.

Den gröna dörren - Här var det en stor matta där man kunde plocka fram olika material som man ville använda. Det kunde vara instrument, klossar, ärtpåsar,  filtar och mycket mer. På mattan fick ingen ha skor på sig, därav skogränsen. 

Den gula dörren - Detta var böckerna rum, här inne fick man läsa och utforska alla böcker som stod där på hyllorna. Den lilla trappan var mycket populär bland barnen då den användes till en rad olika aktiviteter. 

En annan aspekt som vi fick reda på var att de som arbetade där hade såklart en tanke med vad och hur allt skulle användas. Men när besökarna gjorde något helt annat med materialet ansågs det endast som en stor tillgång till kunskap. Trappan till exempel i den gula dörren var en tanka där barnen kunde sitta och läsa. Men lite äldre barn använde den som en scen där de uppträde. De små barnen använde den som en övning för att kunna gå i trappor. Detta gillade jag då barnen och även vuxna får ta en del i hur det formas och att man faktiskt får göra det som glädjer en själv. 

  Den röda dörren - Detta var ett kök där besökarna kan fika eller äta lunch. 

Den vita dörren - Även toaletterna hade sin plats i Knacka på. Den vita dörren var toaletterna, där de hade skrivit upp ramsor som man kan läsa och berätta högt för varandra. 

Allt handlade verkligen om att få ner verksamheten till barnens nivå och låta dem undersöka på deras speciella vis. Nu i efterhand när jag tänker tillbaka på besöket och har läroplanen för förskolan framför mig, kunde jag se att barnen berör några av de mål som finns med i läroplanen. Målen handlar bland annat om att barnen skall utveckla ett intresse och sin skapande förmåga för bilder, text, lek, rörelse sång och musik, dans och drama. Barnen skall även kunna uttrycka sig och kunna samtala och tolka utifrån dessa begrepp (Lpfö 98 rev. 2010, s.10).

Jag vet inte om de har haft läroplanen som en av utgångspunkterna när de började skapa verksamheten, eller om det bara fall in som en naturlig del. Hur som helst är jag glad att den fanns med och att samtidigt som det är oerhört kul för barnen så är det en väldigt lärorik plats för dem. 

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 

Musik ska byggas utav glädje

Under första workshopen i musik fick jag en hel del nya perspektiv på musik i förskolan. De förskolor som jag har varit på har de mest sjungit sånger och spelat några instrument som gitarr, trumma, maracas och så vidare. Under musik workshopen fick vi pröva på en mängd olika sånger och ramsor som vi kan sjunga tillsammans med barnen. Vi samtalade även om hur man kunde utveckla dessa sånger och aktiviteter.
Det som jag ansåg var väldigt bra med workshopen var att jag fick många tips på vad musik i förskolan är. Ett exempel var att man tar ett stort tygstycke (vi hade ett blått) och låtsades att det var ett hav. Samtidigt som vi rörde på tyget sjöng vi sånger om havet samt lade på en plastbåt som vi även sjöng om.
En annan aktivitet som vi gjorde var att göra olika övningar med sjalar. Vi skulle dansa till musik med dem, para ihop oss två och två för att härma varandras rörelser. Sedan skulle vi röra oss runt i en ring för att sedan följa en persons rörelser. Detta kände jag var väldigt givande, då det blev avslappnat men otroligt roligt. Jag hade garanterat ett leende på läpparna hela tiden.
Det var det som var målet med workshopen, att vi alla skulle ha roligt vilket jag hade.
Vi samtalade även om att musiken är väldigt språkutvecklande för barnen då de ständigt kommer i konstakt med språket.
De kursmål som vi berörde under workshop musik 1 var

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser 
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Vi fick tips på hur vi kan planera och genomföra en musiksamling. vilket kan kopplas till dessa mål.

 Lite olika material som vi kan använda i en sångsamling

 Äggmaracas som vi fick spela på

 Det blåa tygstycket som vi använde till hav

Det var verkligen en givande och rolig workshop. Musik är inte mitt favorit ämne, men efter den dagen har jag faktiskt ändrat min åsikt. Musik är inte enbart sånger och instrument, utan det är så mycket mer. Rörelser till musik, olika läten, lekar, ramsor, ja listan kan bli lång. Det viktigaste är ändå att alltid ha kul!