Gammal bok

Igår var det sista dagen på min treveckors VFU- period. Jag avslutade den dagen med att göra två roliga aktiviteter med barnen. Jag kommer att berätta om den ena i detta blogginlägg och det andra i nästa inlägg.
Den första aktiviteten handlade om att jag ville visa upp en gammal bok för barnen. Det var inte vilken bok som helst, utan en läsebok från 1914. Boken är alltså 101 år gammal. Jag har fått ärva den boken av min gammelmorfars bror.
Anledningen till att jag ville visa boken var för att barnen håller på att lära sig läsa och att jag kunde koppla den boken som är 101 år gammal till bornholmsmodellen (Lundberg 2009). Som jag tidigare har nämnt går bornholmsmodellen ut på att ljuda samman bokstäverna till ord samt att träna sin fonologiska medvetenhet, vilket innebär att barnen blir medvetna om hur bokstäverna låter(Lundberg 2009, s.6.) Precis detta kunde jag se att den här läseboken från 1914 också fokuserade på. Jag vet inte om det var medvetet eller om det alltid har varit så, men jag tror inte att det hette bornholmsmodellen på den tiden.

 Ovan ser ni tre bilder på boken. Jag hade fotat boken för att jag skulle kunna visa upp den på projektorn så att alla kunde se. Sen så ville jag helst inte skicka runt boken då den är väldigt trasig, men alla barn fick självklart titta på den på riktigt med.
Jag hade turen med att barnen precis hade varit på biblioteket och lånat böcker. När barnen kom tillbaka frågade jag om det var något barn som hade sett eller lånat sen sån här gammal bok. Ingen av barnen hade det och de blev väldigt fascinerade av boken. Jag undrade om det var någon som visste hur gammal boken var och jag fick många gissningar. 100 år, 1000 år, 1000000 år och det var en som trodde att boken var stjärnsiffrig ålder, då menade hon att boken var lika många år som det finns stjärnor.
Sedan samtalade vi om bokens utseende och läste lite från den. Barnen fick också läsa ur den och hitta bokstäver som de kände igen. Vissa bokstäver stod med skrivstil och då talade vi om vad det var för något.

Till sist ville jag att barnen skulle gissa hur mycket boken kostade för 101 år sedan. Där fick jag många olika gissningar; 10 000 kronor, 101 kronor, en miljard! och så vidare. När jag avslöjade hur mycket boken kostade, såg barnen lite undrande ut. Boken kostade nämligen 50 öre. Ingen av barnen visste ju vad det var för ett mynt. Då började jag rita upp en tia på tavlan, därefter en femkrona följt av en enkrona. Så berättade jag att en 50 öring är en halv enkrona. Så delar man på enkronan får man två 50 öringar och att boken kostade en sådan. Jag fick även berätta att det var inte för så väldigt många år sedan som man tog bort 50 öringen. Barnen frågade varför och då förklarade jag att staten bestämde att det myntet hade inget värde längre, det fanns nästan inget som kostade så lite och då var det lika bra att ta bort den. Några barn hade hittat olika mynt hemma och sa att det kanske var en 50 öring. Vi talade länge om mynt och att det finns olika mynt. Det var ett väldigt spännande och givande samtal. Vi fick in lite historia om pengar, det var tack vara den gamla boken som vi kom in på det och förde oss vidare i samtalet.
Tanken var att jag skulle visa boken och tala om innehållet och så vidare. Den sista frågan om hur mycket boken kostade, var mer som en avslutande fråga. Men, barnen tyckte att det blev så intressant att vi fortsatte tala om det. Eriksson (et al. 2004, s.9) beskriver att barn lär sig bäst genom att de själva får vara med och forma aktiviteterna. Detta kunde jag känna igen när jag höll i aktiviteten, att låta barnen bestämma vad som var det roliga och intressant lär de sig bäst. Trots att jag gjorde detta som en kul grej, men samtidigt ville jag att barnen skulle lära sig något. Tanken var att barnen skulle få med sig kunskapen om att en väldigt gammal bok kan ha någorlunda samma innehåll som våra läseböcker har idag. Det tror jag att barnen fick, men den största kunskapen barnen fick med sig var om mynten.




Referenser:

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet


Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB  

Museibesök Borås - Del 1

Under onsdagen den 25 februari besökte jag och en vän några olika museum i Borås, bland dessa museum var det bland annat Borås Konstmuseum. Där hade de under våren 2014 öppnat en ny verksamhet för föräldrar och barn, förskolor med mera. Det kallas för barnens kulturrum Knacka på. Verksamheten är baserad på Anna-Clara Tidholms bok Knacka på och är ingen utställning som kommer att försvinna, utan den kommer finns kvar, förhoppningsvis en väldigt lång tid.
Knacka på är alltså en mötesplats där olika kulturaktiviteter sätts på prov av besökarna, det är besökarna som ska ha ett stort inflytande och delaktighet. Här kan man dansa, slunga, pyssla, leka, läsa, skiva och väldigt mycket mer än så.
Boken knacka på handlar om precis som titeln heter, man knackar på olika dörrar för att se vad karaktärerna hittar på bakom varje dörr. Vill man veta mer om utställningen kan man klicka på länken här

Knacka på av Anna-Clara Tidholm - verksamhetens utgångspunkt.

Jag tycker att det var en helt underbar miljö att vistas i, med mängder av olika aktiviteter för besökarna att göra. Det som jag gillade var att de inte hade använt själva karaktärerna i varje rum, utan att det var besökarna som fick spela karaktärerna. Jag kan tycka att det ger mer åt fantasin än att faktiskt ha med alla karaktärer som finns i boken. 

Varje rum hade en dörr som var målad med samma färger som finns i boken. Innehållet i varje rum var igenkännande trots att inga karaktärer fanns med, utan endast en del specifika föremål.  

  

 Den blåa dörren - Inne i den blåa dörren var det som ett pysselrum, där besökarna fritt får använda allt som finns där inne.

När jag gick runt där inne kunde jag verkligen se mig själv tillsammans med en barngrupp och bara vältra oss i alla roliga saker som man kunde göra. Det var en perfekt plats med en helt underbar miljö för alla åldrar. Det bästa var nog att barnen fick röra vid allt de såg. Med det menar jag och de som arbetade där att barnen fick läsa böckerna med händerna. Skulle en bok gå sönder gjorde det inte så mycket, för barnen skulle upptäcka och utforska allt där inne.
Jag reflekterade även över att det fanns både lugna rum, men även rum som det fick vara mycket ljus i. Det är väldigt bra för de barn som faktiskt behöver en lugn stund, men även för de barn som bara måste få uttrycka sig i en högre ton än vad som de brukar ha.

Den gröna dörren - Här var det en stor matta där man kunde plocka fram olika material som man ville använda. Det kunde vara instrument, klossar, ärtpåsar,  filtar och mycket mer. På mattan fick ingen ha skor på sig, därav skogränsen. 

Den gula dörren - Detta var böckerna rum, här inne fick man läsa och utforska alla böcker som stod där på hyllorna. Den lilla trappan var mycket populär bland barnen då den användes till en rad olika aktiviteter. 

En annan aspekt som vi fick reda på var att de som arbetade där hade såklart en tanke med vad och hur allt skulle användas. Men när besökarna gjorde något helt annat med materialet ansågs det endast som en stor tillgång till kunskap. Trappan till exempel i den gula dörren var en tanka där barnen kunde sitta och läsa. Men lite äldre barn använde den som en scen där de uppträde. De små barnen använde den som en övning för att kunna gå i trappor. Detta gillade jag då barnen och även vuxna får ta en del i hur det formas och att man faktiskt får göra det som glädjer en själv. 

  Den röda dörren - Detta var ett kök där besökarna kan fika eller äta lunch. 

Den vita dörren - Även toaletterna hade sin plats i Knacka på. Den vita dörren var toaletterna, där de hade skrivit upp ramsor som man kan läsa och berätta högt för varandra. 

Allt handlade verkligen om att få ner verksamheten till barnens nivå och låta dem undersöka på deras speciella vis. Nu i efterhand när jag tänker tillbaka på besöket och har läroplanen för förskolan framför mig, kunde jag se att barnen berör några av de mål som finns med i läroplanen. Målen handlar bland annat om att barnen skall utveckla ett intresse och sin skapande förmåga för bilder, text, lek, rörelse sång och musik, dans och drama. Barnen skall även kunna uttrycka sig och kunna samtala och tolka utifrån dessa begrepp (Lpfö 98 rev. 2010, s.10).

Jag vet inte om de har haft läroplanen som en av utgångspunkterna när de började skapa verksamheten, eller om det bara fall in som en naturlig del. Hur som helst är jag glad att den fanns med och att samtidigt som det är oerhört kul för barnen så är det en väldigt lärorik plats för dem. 

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442