Tankar om förskoleklass

Jag tänkte beskriva lite hur jag tycker att det har varit att ha min VFU i en förskoleklass.
Det har varit en helt underbar VFU med många roliga moment och aktiviteter. Barnen, personalen och min handledare har varit omtänksamma visat att jag tillhör dem. Personalen frågade ofta efter mina tankar och åsikter, om jag hade någon rolig aktivitet och om det gick bra att använda den. Min handledare inkluderade mig i sin planering. Det var ofta vi satt och planerade och jag fick vara med och forma dagarnas uppläg. Jag kan verkligen säga att jag har känt mig som en förskoleklasslärare under min VFU.
Barnen ville ofta att jag skulle läsa för dem eller så ville de läsa för mig. När de räkte upp handen så kunde de ropa mitt namn och då kom jag för att hjälpa barnen. Det kändes väldigt bra att barnen ville ha min hjälp och att de gillade att ha mig där. Vissa barn tog det längre tid att få kontakt med, medan andra barn kom kontakten med en gång. Detta är inte alls ovanligt eftersom vi alla är olika, det enda vi kan göra är att acceptera att det får ta den tid det tar.

Jag kan även påstå att jag är nöjd med mig själv. Jag tycker att jag har visat ansvar och att jag var intresserad att lära mig. Trots att vi inte har talat så mycket om just förskoleklassens verksamhet, kändes det bra. Jag fick väldigt mycket kunskap under mina veckor, men jag gärna varit där en vecka till. Det jag tänker på i efterhand är att jag skulle kunna ha tagit för mig lite mer, jag hade ingen morgonsamling med barnen vilket jag önskar att jag hade haft. Just när jag var där så vågade jag inte riktgit, jag kan inte sätta finger på vaför, men jag kände bara att jag inte vågade. När jag tänker på det nu ångarar jag att jag inte prövade det. Jag hade många andra aktiviteter med barnen som gick bra, så varför skulle inte en morgonsamling göra det? 

När det gäller mitt didaktiska material är jag helnöjd med hur det gick att genomföra det samt mitt framtagande av materialet. Det jag kunde ha tänkt på är att jag kunde ha haft framme mina memoryn under den fria leken. På så vis kunde jag se om barnen ville använde det själva och inte endast under språklekarna som jag tidigare har beskrivit. Jag ville att barnen skulle använda memoryn som läromedelssyfte på ett lustfyllt sätt, men givetsvis ville jag att barnen skulle använda memoryn när de ville, men eftersom jag aldrig la fram dem visste barnen inte att de fick spela när de ville. Till nästa gång kommer jag ha ha spelen framme för att visa att de är till för att användas.

Under dessa veckor har jag tillämpat dessa kursmål:

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden 
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande 
• tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser

Med den här lilla utvärderning kan jag verkligen se mig själv arbeta i förskoleklass då jag trivdes väldigt bra med det. Tack till min underbar VFU- plats, jag har fått mycket kunskap om hur förskoleklassverksamheten fungerar.  

Utvärdering av mitt didaktiska material

Efter VFU- perioden var slut skulle jag ut på två fältdagar, där jag skulle utvärdera mitt didaktiska material. Först tänker jag beskriva lite hur jag har använt mitt material tillsamman med barnen.

Nästan varje eftermiddag har förskoleklassen något som kallas för språklek. Det är under språkleken som bornholmsmodellen (Lundberg 2009) är i fokus och de gör olika språklekar för att utveckla barnens språkliga medvetenhet. Gruppen är indelade i två mindre grupper, den ena gruppen är det barn som har kommit lite längre i läs- och skriv utvecklingen och i den andra gruppen är det barn som inte har kommit så långt, men är på god väg. Jag ville att det skulle bli naturligt för barnen och valde att introducera memoryt under språkleken. Jag började i en av grupperna med alfabetsmemoryt. I den ena gruppen var detta en väldigt lätt uppgift och det tog inte lång tid innan barnen hade spelat färdigt. Medan i den andra gruppen tog det lite längre tid att få ihop paren och veta vilken bokstav som var vilken, det var intressant att se hur olika barnen var. I den gruppen som det tog lite längre tid för, märkte jag att barnen lärde sig mycket och de ville spela spelet under andra språklekar. Nästa gång det var språklek gick jag in i den andra gruppen för att spela ord- och bild memoryt. Här märkte jag att det var lite svårare än alfabetsmemoryt, men det gick väldigt bra. Barnen ljudade samman bokstäverna till ord. Ibland gissade barnen vilket ord det kunde vara, men vid andra tillfällen ljuda barnen bokstäverna flera gånger tills de fick kläm på vilket ord det kunde vara. Vissa ord hade fler ljud i medan andra ord hade färre ljud i. Jag anpassade därför spelkorten efter barnen. Vid vissa tillfällen hade jag alla spelkort, men ibland fick jag plocka ut de kort med en, två eller tre ljud i.

Barnen uppskattade memoryt väldigt mycket och de gillade att det var lite kluriga ord, men vissa ord var lite lättare. 

Ovan ser ni när vi spelade memoryt. Barnen fick upp en bild av en kanin, men ordet blev säng. 

Vid andra tillfällen kunde det bli att barnen fick upp två ord. Först blev barnen lite förvånade, ett barn sa till och med att det blev fel för att det kom upp två ord och inte en bild och ett ord. Då fick jag förklara för barnen att det kunde bli så eftersom vi hade ett memory med både ord och bilder. Då sa barnet att det kan bli två bilder med, vilket gjorde att jag fick en bekräftelse att hon förstod vad jag hade förklarat. Här blev orden bok och gris.

Och här ser vi att ett barn fick ett par! Ordet bok och bilden av en bok. 

Såhär gick det alltså till när jag använde mitt material med barnen, vi satt under språklekarna och spelade. Jag var lite rädd att barnen skulle tröttna på att spela, men det gjorde de faktiskt inte. De var närvarande och gillade att sätta ihop bokstäverna till ord. Ett barn sa till mig att det är så spännande att se vilket ord det står och om det passar till bilden. Det var jätteskönt att höra, då det betyder att barnen lärs sig något av mitt material vilket var målet med materialet. 

Under min sista dag på fältdagen tog jag med tre pojkar till ett rum för att spela alfabetsmemoryt en sista gång. Dessa tre pojkar var i den gruppen som inte hade fått kläm på hela alfabetet än och som inte riktigt kunde höra alla språkljuden i orden. Jag ville se om dessa pojkar hade utvecklats något och se om de kunde se vilken gemen som hörde till en versal. 

Det gick väldigt bra. Pojkarna hade utvecklat sin språkliga medvetenhet stort, det märkte jag genom att barnen inte behövde ha en bokstavsrad där versalerna stod bredvid gemenerna, utan de kunde skilja på bokstäverna genom att tänka och se själva. 

Ena pojken kom med idén att för varje bokstav vi fick upp skulle vi försöka komma på ett ord. Alla tyckte att det var en jättebra idé och det fungerade bra. Det var inte alltid barnen kom på ett ord, men på nästan alla bokstäverna kunde vi hjälpas åt att komma på ett ord. Vid vissa bokstäver kom barnen på flera ord. Där var ytligare ett tecken på att barnen hade kommit vidare i sin språkliga medvetenhet. När jag sedan samtalade med min handledare berättade hon för mig att hon hade märkt att alla barn hade utvecklats i språket med hjälp av mitt material. Det var väldigt roligt att höra och framförallt var det roligt att jag själv kunde se det.

Ett mål i läroplanen som jag anser passar till just detta memoryt är: barnen kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt (LGR 11 s.13). Barnen kommer med hjälp av bokstävernas betydelse att utveckla ett rikt och nyanserat talspråk. 

Det har varit kul att få arbeta med mitt material tillsammans med barnen och att det har hjälpt barnen mycket. Jag är glad att jag gjorde två memory och använde lera för att barnen skulle få ett lustfyllt lärosätt. 





Referenser:

Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=25775

Ritsaga

Förra terminen var vi ute på VFU då med, när min period var slut där fick jag en liten present. Det var en bok som innehöll 18 olika ritsagor. Nu kanske ni undrar vad en ritsaga är för något och det ska jag berätta. En ritsaga går ut på att någon berättar en saga samtidigt som man ritar det man säger.

Jag ska förklara med hjälp av några bilder:

På bild 1 ser ni texten som jag läste upp när jag ritade sagan. Så på bild ett lyder första meningen till bild 2 såhär: "Det var en man som byggde sig ett litet hus i skogen." Då ritar jag en cirkel som få föreställa huset. På bild 3 lyder meningen till bilden såhär: "På ena väggen gjorde han ett litet fönster." Och då ritar jag ett öga som får föreställa ett fönster. Så fortsätter sagan så ända tills slutet då barnen ska få gissa vad det är man har ritat. Just den här ritsagan skulle föreställa en stork. 

Ovan är en bild på själva boken och en bild på den färdiga storken. Barnen tyckte att det var väldigt roligt att lyssna på och att titta på. Sagorna är beskrivna väldigt bra och de är lite spännande. Det händer saker i sagorna som gör att man får en känsla av spänning och nyfikenhet. Barnen gillade att det blev en rolig bild på slutet av sagan och att de fick gissa vad det var. 

Vi hade en väldigt trevlig och mysig stund på eftermiddagen och barnen bad om att få höra en till och en till och en till. Vi höll på en bra stund ända tills förskoleklassen slutade. Jag hade aldrig gjort detta med en barngrupp förut därför var det extra roligt att det gick så bra. 

Jag tyckte att det var ett perfekt avslut på dagen och på min VFU. Det var kul att hela klassen kunde göra detta ihop och att det var så uppskattat. 

Gammal bok

Igår var det sista dagen på min treveckors VFU- period. Jag avslutade den dagen med att göra två roliga aktiviteter med barnen. Jag kommer att berätta om den ena i detta blogginlägg och det andra i nästa inlägg.
Den första aktiviteten handlade om att jag ville visa upp en gammal bok för barnen. Det var inte vilken bok som helst, utan en läsebok från 1914. Boken är alltså 101 år gammal. Jag har fått ärva den boken av min gammelmorfars bror.
Anledningen till att jag ville visa boken var för att barnen håller på att lära sig läsa och att jag kunde koppla den boken som är 101 år gammal till bornholmsmodellen (Lundberg 2009). Som jag tidigare har nämnt går bornholmsmodellen ut på att ljuda samman bokstäverna till ord samt att träna sin fonologiska medvetenhet, vilket innebär att barnen blir medvetna om hur bokstäverna låter(Lundberg 2009, s.6.) Precis detta kunde jag se att den här läseboken från 1914 också fokuserade på. Jag vet inte om det var medvetet eller om det alltid har varit så, men jag tror inte att det hette bornholmsmodellen på den tiden.

 Ovan ser ni tre bilder på boken. Jag hade fotat boken för att jag skulle kunna visa upp den på projektorn så att alla kunde se. Sen så ville jag helst inte skicka runt boken då den är väldigt trasig, men alla barn fick självklart titta på den på riktigt med.
Jag hade turen med att barnen precis hade varit på biblioteket och lånat böcker. När barnen kom tillbaka frågade jag om det var något barn som hade sett eller lånat sen sån här gammal bok. Ingen av barnen hade det och de blev väldigt fascinerade av boken. Jag undrade om det var någon som visste hur gammal boken var och jag fick många gissningar. 100 år, 1000 år, 1000000 år och det var en som trodde att boken var stjärnsiffrig ålder, då menade hon att boken var lika många år som det finns stjärnor.
Sedan samtalade vi om bokens utseende och läste lite från den. Barnen fick också läsa ur den och hitta bokstäver som de kände igen. Vissa bokstäver stod med skrivstil och då talade vi om vad det var för något.

Till sist ville jag att barnen skulle gissa hur mycket boken kostade för 101 år sedan. Där fick jag många olika gissningar; 10 000 kronor, 101 kronor, en miljard! och så vidare. När jag avslöjade hur mycket boken kostade, såg barnen lite undrande ut. Boken kostade nämligen 50 öre. Ingen av barnen visste ju vad det var för ett mynt. Då började jag rita upp en tia på tavlan, därefter en femkrona följt av en enkrona. Så berättade jag att en 50 öring är en halv enkrona. Så delar man på enkronan får man två 50 öringar och att boken kostade en sådan. Jag fick även berätta att det var inte för så väldigt många år sedan som man tog bort 50 öringen. Barnen frågade varför och då förklarade jag att staten bestämde att det myntet hade inget värde längre, det fanns nästan inget som kostade så lite och då var det lika bra att ta bort den. Några barn hade hittat olika mynt hemma och sa att det kanske var en 50 öring. Vi talade länge om mynt och att det finns olika mynt. Det var ett väldigt spännande och givande samtal. Vi fick in lite historia om pengar, det var tack vara den gamla boken som vi kom in på det och förde oss vidare i samtalet.
Tanken var att jag skulle visa boken och tala om innehållet och så vidare. Den sista frågan om hur mycket boken kostade, var mer som en avslutande fråga. Men, barnen tyckte att det blev så intressant att vi fortsatte tala om det. Eriksson (et al. 2004, s.9) beskriver att barn lär sig bäst genom att de själva får vara med och forma aktiviteterna. Detta kunde jag känna igen när jag höll i aktiviteten, att låta barnen bestämma vad som var det roliga och intressant lär de sig bäst. Trots att jag gjorde detta som en kul grej, men samtidigt ville jag att barnen skulle lära sig något. Tanken var att barnen skulle få med sig kunskapen om att en väldigt gammal bok kan ha någorlunda samma innehåll som våra läseböcker har idag. Det tror jag att barnen fick, men den största kunskapen barnen fick med sig var om mynten.




Referenser:

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet


Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB  

Matteboken

I mitt förra inlägg beskrev jag en bit från en matematiklektion. Jag tänkte fortsätta i samma spår fast nu med en genomgång av två sidor i matteboken.
När barnen ska arbeta i matteboken brukar min handledare ha en genomgång på förmiddagen. Sedan när barnen kommer tillbaka efter lunch arbetar barnen med det som min handledare gick igenom. Den här gången var det två sidor som barnen hade ganska många uppdrag att utföra, så vi bestämde att vi delar in barnen i tre grupper där en pedagog går igenom med varje grupp. Jag fick gå igenom med en grupp, vilket kändes lite pirrigt.
Jag var lite nervös för hur jag skulle lägga upp det hela, men samtidigt var jag rädd att barnen inte skulle förstå när jag förklarade. Sidorna handlade om lägesbestämning och propositioner.

Såhär såg de två sidorna ut som barnen skulle arbeta med.
Exempel: Måla den smala bron grön.
                Måla den breda bron röd.
Detta skulle jag alltså förklara för barnen samtidigt som vi skulle samtala om bilden och se vad barnen hade för tankar om den. Jag var väldigt nervös och pirrig.
Tror ni att jag hade behövt vara rädd och nervös? Nej! Verkligen inte, det gick hur bra som helst och vi hade ett väldigt långt och fint samtal om bilden. Barnen kom med många tankar om vart de skulle vilja befinna sig på bilden, genom att de använde sig av lägesord. Jag bad även barnen att de skulle peka på något som var längre än den korta granen, då fick barnen välja vad de ville på bilden som var längre än den korta granen. Barnen valde olika saker för det fanns mycket som kunde vara längre. Därefter fick barnen ge uppdrag som vi skulle hitta. Ett barn sa att vi skulle hitta något som var kortare än en blomma. Det var roligt att barnen kom med lite kluriga uppdrag och inte endast de uppenbara.
Jag började med att läsa en kort saga som handlade om bilden, det var en saga som redan fanns och som fungerade väldigt bra att inleda hela genomgången med. Sedan samtalade vi som jag skrev ovan och därefter gick jag igenom vad de skulle göra efter lunch. Barnen fick då peka på den smala respektive den breda bron, för att jag ville se att barnen hade förstått.

Ett mål i läroplanen lyder såhär:

• kan använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och i vardagslivet (LGR11, s.13)

Detta mål kan kopplas till det vi gjorde då barnen kommer att behöva använda lägesord och kunna hantera lägesbestämning i vardagslivet. De ska få kunskap om vad de olika begreppen innebär samt när de används. 

Efter lunchen var det dags för barnen att arbeta i boken och vissa barn behövde hjälp medan andra barn klarade av de två sidorna på egen hand. Det jag märkte var att barnen behövde hjälp med att läsa, lägesbeskrivningen klarade barnet väldigt bra.

För att arbeta vidare med lägesbestämning och propositioner kan man gå ut i skogen och låta barnen ställa sig vid de platser som en pedagog läser upp. Då kan man säga att barnen ska stå bredvid den stora stenen eller att barnen ska stå under det lilla trädet. På så vis tror jag att barnen får ett breda perspektiv om de själva får vara med om det. Då kan de se hur det ser ut när de står framför, bakom eller bredvid et föremål. Jag hade velat pröva detta med barnen, men tyvärr fanns det inte tid till det. Jag får pröva det när jag själva kommer ut som färdig förskollärare, vilket inte är alls långt kvar nu. 

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=25775 

Geobräden

När barnen går i förskoleklass har de lektioner. Det är inte på samma vis som när de gå i skolan, men de sitter på sina platser och arbetare med något som kan vara bestämt. Den här lektionen handlade om matematik och om geobräden. En geobräde kan bestå av en träplatta där det är spikar nerspikade i plattan, på dessa geobräden var det 25 spikar som var nerspikade i en kvadrat.
Uppgiften gick ut på att barnen skulle skapa olika geometriska figurer eller former som de sedan skulle rita av i matteboken. Figurerna och formerna skapar man av gummiband i olika storlekar och färger. Här var syftet att barnen skulle bli bekanta med geometriska former och hur man skapar dem. Tanken var även att barnen skulle få kunskap i hur man kan skapa något för att sedan kunna rita av det på papper.

Ovan ser ni några av barnens skapelser. Bild ett visar en figur som ska föreställa bokstaven M. Bild två är en katt och bild tre är bokstaven X. Just den veckan arbetade vi med bokstaven X och ett barn ville försöka skapa bokstaven på sin geobräde.

Detta var väldigt roligt eftersom barnen tyckte att det var kul att skapa många olika figurer och att det faktiskt kunde bli vad som helst. Barn lät fantasin flöda och skapade något som jag och de andra vuxna, tyckte liknade konstverk. De tog flera gummiband i massor med olika färger och satte ihop till fina konstverk. Dessa figurer var lite svåra att rita av, då det var mycket gummiband som gick kors och tvärs.
Jag tyckte att det var kul att få gå runt och hjälpa barnen när de ville ha hjälp. Jag kände mig lite som en lärare som gick runt till barnen när de räckte upp handen. Jag hade aldrig använt mig av en geobräde, men jag tycker verkligen att det var ett bra sätt att låta barnen utforska begreppet geometri på. För barnen var detta lite på lek eftersom de fick skapa vad de ville för former och figurer, men samtidigt var det en lektion. När de sedan skulle rita av figuren blev det lite svårare för vissa barn. Jag lärde barnen ett knep; först räknar de spikarna på geobräden och sedan räkna de prickarna i boken som de ska rita på. Då blev det lättare att se att det faktiskt var samma sak. Det kändes väldigt bra för mig att jag kunde hjälpa till och ge tips fast jag aldrig har arbetat på detta sätt förut. Det stärkte mig som pedagog när jag kunde få barnen att förstå och när jag såg att de sedan kunde fortsätta på nästa figur helt själv.

Bokstäver i lera

En annan del av mitt didaktiska material var att barnen skulle få skapa bokstäver i lera. Leran hade jag fått med från Högskolan i Borås och det var en alldeles underbar lera att arbeta med. Till en början är leran väldigt hård, men desto mer man arbetar med den desto mjukare blir den. Det går inte att bränna leran i ugnen för då blir det till ett pulver och det som är det bästa med den är att den torkar aldrig...eller nästan aldrig. Det tar väldigt lång tid för den att torka, flera, flera veckor kan det ta.

Eftersom det var mitt material var det jag som höll i själva samlingen. Det var tolv barn som var närvarande för de resterande fyra hade gått till skogen. Jag inledde hela samlingen med att jag bad barnen återberätta vad vi hade gjort i skogen och vad vi gjorde där kan ni läsa i inlägget som heter "VFU - vecka 1". Barnen berättade vad vi hade gjort och jag förklarade att vi skulle fortsätta på samma tema som i skogen, att barnen skulle få skapa bokstäver fast nu utav lera. Jag berättade att barnen skulle få skapa hur många bokstäver de ville och att de gärna fick skapa samma bokstav flera gånger. Tanken var att vi skulle skapa ord av bokstäverna sedan och att vissa ord kunde innehålla samma bokstav flera gånger.
Barnen frågade om de fick bestämma färgen själva och hur mycket lera man fick. Självklart fick barnen välja färg och de fick gärna byta färg om de ville.
Jag placerade barnen vid två bord med sex barn vid varje bord och delade ut en klump lera till varje barn. Samtidigt som vi skapade lyssnade vi på "Majas alfabet" vilket var väldigt passande, då Maja sjunger om hela alfabetet.
Det var en väldigt trevlig och god stund, alla barn gjorde fina bokstäver och de tyckte att det var väldigt roligt. Barnen tyckte att det var så roligt att vi glömde bort att skapa ord tillsammans. En del barn hade börjat skapa egna ord redan från början och jag kände att det vore dumt att avbryta barnen när de var så inne i att skapa bokstäver. Vi satt i hela 40 minuter och skapade, det som jag tyckte var så härligt var att vi samtalade om bokstäver och ord hela tiden.

Här är resultatet av barnens bokstäver i leran. Det var väldigt många och fina bokstäver och barnens personlighet fanns på något vis i deras bokstäver.
Jag fick några tankar när vi skapade och den ena var att tidigare i min utbildning skulle jag aldrig kunna låta barnen hoppa över ett moment som jag har planerat. Utan jag ville att allt skulle gå precis enligt min tanke. Jag är väldigt glad att jag har lyckats släppa på den hämningen och låta barnen vara med och styra och ha en åsikt om själva aktiviteten. Körling (2012, s.238) beskriver just detta, att barnen ska ha rätt att bidra till undervisningen, nu var ju detta mer en aktivitet men jag anser att det går hand i hand ändå. Vidare beskriver Körling (2012, s.238) att det är barnen som ska utveckla sitt lärande i förskoleklassen och då är det viktigt att redan från början ta till vara på barnens önskningar och behov. 
Nästa tanke var: "Hur kan lite lera räknas som ett didaktiskt material?" Lena Lyckeståhl[1] beskriver att ett material blir didaktiskt när det har ett syfte och ett mål. Det hade mitt material ju! Mitt syfte var att barnen skulle få kunskapen om att skapa bokstäver på ett annat sätt än med papper och penna. Målet var att jag ville att barnen skulle få ihop några bokstäver. Vilket alla barn lyckades med. 

Som jag tidigare nämnde var detta en väldigt lyckad aktivitet. Barnen ville göra med leran flera gånger vilket vi kommer att göra. Jag märkte att de barn som hade lite svårt för bokstäver annars, tyckte att detta var väldigt roligt och de förstod bokstävernas olika former. Gunilla Fihn[2] tar upp just detta i sin föreläsning om medierat lärande, att vissa barn behöver ha något konkret eller estetiskt för att kunna förstå vissa lärprocesser. Just här var det leran som var det materialet. 
För de fyra barnen som inte var med under den här gången hittade vi ett annat tillfälle så de också fick pröva på att skapa bokstäver. Aktiviteten var lika lyckad då! 






Referenser:
[2] Gunilla Fihn. Föreläsning - Medierat lärande - estetik och pedagogiskt mångfalt, Högskolan i Borås, den 4 februari 2015.


Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij. Stockholm: Liber     


[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.

Tygpåsar

För att ha något att förvara mina memory i sydde jag egna tygpåsar, jag sydde en påse till varje memory. Nedan är två bildcollage med tre och fyra bilder på varje collage. Det är bilder som beskriver steg för steg hur jag sydde mina tygpåsar, jag kommer ge en förklaring till varje bild. Jag fick hjälp av min snälla mamma när jag sydde tygpåsarna. Hon gav mig vägledning och tips när jag bad om det.

Bild 1: Här ser vi de tyger som jag valde ut till mina tygpåsar. Jag hade en tanke om tygvalet och det var att tygerna skulle vara könsneutrala, inte för "killigt" och inte för "tjejigt" utan det skulle passa både pojkar och flickor. Eftersom memoryt fokuserar på bokstäver, ord samt språkljud tänkte jag att ugglorna passade in bra då ugglor älskar att bilda ord och läsa.
Bild 2: Jag klippte ut påsarna i den rätta storleken som jag hade mätt ut med hjälp av en måttstock. Påsarnas storlek blev 20 x 30 cm.
Bild 3: Därefter var det dags att sy ihop påsarna. Då vecka jag bara upp tyget så att det kom kant i kant och sedan sydde jag ihop längderna. Sedan vek jag ner en kanal där jag skulle trä snöret som drar ihop påsen genom.

Bild 1: Där snöret skulle gå in och ut när man drar ihop påsen ville jag ha små öljetter så att tyget inte trådar sig och för att det blir en trevlig detalj. Jag fick mäta ut mitten på kanalen och sedan klippa små hål där jag trädde på öljetten.

Bild 2: När jag hade placerat min öljett var jag tvungen att göra så att den satt fast ordentligt, det gjorde jag med den blåa järnpinnen och en hammare. Genom att sätta järnpinne mot öljetten och slå med hammaren viks kanterna ned på öljetten och den sitter fast. 

Bild 3: Här visar bilden hur påsarna ser ut efter att jag har slagit i öljetterna, men inte sytt igen kanalen eller satt i snöret. 

Bild 4: Tada! Nu är två fina tygpåsar till mina memory skapade. 

Det var väldigt roligt att sy dessa påsar och faktiskt inte så svårt. Det tog heller inte så lång tid att skapa dem och jag tror att man skulle kunna skapa påsarna tillsammans med barnen. De barn som jag har träffat under min VFU som går i förskoleklass, har ett stort intresse av att sy. Tar man det bara lugnt och visar barnen steg för steg, skulle det vara jättekul att skapa tygpåsar med barnen. 

Under workshopen Textil[1] som vi hade i skolan samtalade vi om att arbeta med tyg tillsammans med barn är väldigt avkopplande och lugnande. Samtidigt som man skapar något träder ju både språkutveckling och matematiken in. Genom att man samtalar med barnen hur de ska gå till väga, utvecklar barnen sitt språk och de får nya ord att lägga till i ordförrådet. Matematiken kommer in i bilden genom att barnen måste mäta så att det blir rätt storlek på påsen. De måste tänka ut hur stor/liten påsen kan vara för att det som ska rymmas i påsen ska få plats. 

Mina påsar var uppskattade av både barnen och personalen, jag själv var också väldigt nöjd med dem. Till en annan gång ska jag pröva att sy tillsammans med barnen oavsett om det är tygpåsar eller om det är något annat. 

Referenser:

[1] Cathrine Berg. Workshop - Textil 1, Högskolan i Borås, den 27 februari 2015. 

VFU - vecka 1

Nu har det gått en vecka av min VFU i en förskoleklass, vilket innebär att jag har två kvar. Det har varit en spännande, rolig och full av nya intryck. Jag känner mig lite som en puttrande tomatsoppa som snart väller över med ny information, på ett väldigt positivt sätt såklart. Eftersom förskoleklass är helt nytt för mig tror jag att det är varför jag känner så.
Under veckan som har gått har jag introducerat mitt ena memory för barnen, det var det memoryt där man skulle para ihop versaler med gemener, alltså stora bokstäver med små bokstäver. Jag gjorde memoryt under en lektion som kallas för språklek, vilket fungerar nästan som en svensklektion. Då är barnen i två grupper, vilket jag tyckte kändes precis lagom att börja med. Den ena gruppen hade lite svårare att veta hur de små bokstäverna ser ut än den andra gruppen hade. Jag tror att det var så för att den ena gruppen inte kan hela alfabetet ännu medan den andra kan det. Jag delade upp memoryt så ena gruppen hade 15 bokstäver och andra gruppen hade 14 bokstäver. För ena gruppen var det perfekt att göra så, men den andra gruppen hade jag kunnat använda hela alfabetet. Barnen tyckte att det var väldigt roligt att spela memory eftersom bokstäver, ord och språkljud är deras tema just nu.
Så till nästa gång kommer den ena gruppen att få spela med hela alfabetet. Veckan som kommer ska barnen få spela mitt ord och bild- memory.

En dag gick vi till skogen. På vägen dit skulle barnen leta efter vårtecken och då hittade vi vitsippor som bilden ovan visar. Vi hittade även knoppar på träden, vissa träd och buskar hade börjat slå ut sina löv och ett barn hittade studsmattor som vårtecken.
När vi var framme i skogen gav vi barnen ett uppdrag. Det gick ut på att barnen skulle vara i grupper om fyra med fyra barn i varje grupp. Jag höll i en påse med alfabetet i och barnen skulle komma fram och dra en bokstav i taget för att sedan bilda bokstaven med hjälp av naturmaterial. Därefter skulle barnen hjälpas åt att sätta ihop hela alfabetet från början till slut.
Detta var en del av mitt didaktiska material, genom att barnen fick skapa bokstäver och få kännedom om hur man kan bilda bokstäver av annat material än penna och papper. Här fick vi in det estetiska i en lärprocess.
Barnen var jätteduktiga och de skapade fina och tydliga bokstäver.

De kursmål som jag har berört under den här veckan är:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser 
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

Fältdagar & Didaktiskt material

Under den här terminen ska jag vara ute på VFU, vilket innebär att jag ska bege mig ut i verksamhetens värld för att få ytterligare kunskap till min yrkesroll. Tidigare har jag varit i förskola, men nu ville jag pröva på att vara i en förskoleklass. Jag har aldrig varit i en förskoleklass tidigare så det var väldigt nytt och spännande. Men innan min VFU börjar ska jag vara ute på tre fältdagar. Detta innebär att jag ska lära känna barnen, personalen samt att de ska få lära känna mig. Tanken är också att spana efter olika intressen hos barnen eller se om de arbetar med något tema, för att sedan kunna utveckla mitt didaktiska material.
Jag tänkte beskriva lite kort vad ett didaktiskt material är. Precis i början av den här terminen hade vi en föreläsning om didaktiskt material med Lena Lyckeståhl[1]. Hon beskrev att didaktik innebär undervisningens och inlärningens teori och praktik, men även undervisningens innehåll och form. Alltså hur vi formar det som barnen ska lära in och det innehåll som vi ger barnen. Sedan arbetar man mycket utifrån de didaktiska frågeställningar som; vad? hur? varför? och så vidare.

Jag hade tidigare ringt till min handledare för att fråga om de höll på med något tema eller om det fanns något speciellt intresse hos barnen. Hon berättade att de höll på med bokstäver och ord just nu, men inte något speciellt tema. Precis när hon sa "bokstäver och ord" fick jag upp memory i mina tankar. Jag ville skapa ett memory som ett läromedel samtidigt som barnen kan använda det under sin fria lek. När jag väl kom till min första fältdag såg jag att barnen gillade att spela spel, de flesta barnen var intresserade av bokstäver och ville lära sig mer. Det var då jag verkligen bestämde mig för att skapa två olika memory. Det första är ett bild- och ord memory, det andra är bokstavsmemory.

Ovan kan ni se hur jag har börjat utforma mitt didaktiska material. På den första bilden är det en bild och sedan skall barnet hitta ordet till bilden. Jag har valt att skriva ordet med både versaler (stora bokstäver) och gemener (små bokstäver), detta för att barnen skall bli bekanta med både versaler och gemener. Oftast tror man att barnen har lättare att lära sig versaler först, men det finns ingen forskning på att barnen inte kan lära sig läsa med gemener också[2]. Bilderna till memoryt har jag fått från Bornholmsmodellen från det kopieringsmaterial som de erbjuder, så har jag färglagt bilderna för att de skall se lite trevligare ut (Lundberg, 2009). 

På den andra bilden ser ni det andra memoryt, där har jag valt att barnen skall para ihop versaler med gemener. Lilla a med stora A. På så vis blir barnen bekanta med båda och de lär sig hur bokstäverna ser ut. Vilket jag tror leder till att barnen kan lära sig hur ordet skrivs med gemener lättare. 

Sedan är tanken att barnen skall få skapa bokstäver eller ord med leran. Som jag nämnt i tidigare inlägg fick jag inspiration till detta när vi hade en workshop i bild, då vi arbetade med lera[3]. Jag nämnde även att leran kan fungera som en taktil beröring, där manen får uppleva ett lugn när de arbetar med leran eller att de kan komma ner i varv. 

Under mina fältdagar fick jag reda på att de arbetade mycket kring Bornholmsmetoden, det är en modell utformat av Ingvar Lundberg (2009). Modellen fokuserar på den språkliga medvetenheten och att barn som möter språklekar lite varje klarar läs- och skrivinlärningen bättre när de sedan kommer upp till skolan (Lundberg 2009, s.6). 

Tanken är ju att det skall vara roligt att knäcka läs- och skriv koden och jag anser att de kan vara roligare och lättare genom ett memory. När barnen skall hitta rätt ord till rätt bild får de alltså ljuda fram ordet för att se om det stämmer överens med bilden. Då tränar barnet sin fonologiska medvetenhet, som innebär att man blir medveten om språkets ljudmässiga uppbyggnad (Lundberg 2009, s.9). 

Det är inte endast förskoleklass som är nytt för mig, utan även en helt ny läroplan att utgå ifrån. Den här läroplanen heter LGR11 och står för Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. När jag har bläddrat i den nya läroplanen såg jag ett mål som varje lärare skall gå efter, detta målet var:

• stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan (LGR11, s.14),

När jag läste detta kunde jag relatera det till mitt memory, där det handlar om att barnen ska ge sig tillit till att de klarar av att para ihop en bild med ett ord, men även att de kan se hur bokstäverna ser ut i de olika formerna som små och stora. Sedan tror jag att barnens vilja till att lära kommer när jag som pedagog gör det hela till en rolig grej, stället för att visa orden rätt upp och ner och säga hur de låter. När det ligger i barnens intresse vill de lära sig mer och i detta fallet hade barnen som intresse att spela spel.

De kursmål som jag berör under min tid på fältdagarna, VFU:n samt när jag utvecklar mitt didaktiska material är: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är
• utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
• tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling

Referenser:
[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.


[2] Ann-Katrin Svensson. Föreläsning - Metoder & teorier för språkutvecklande arbetssätt, Högskolan i Borås, den 20 januari 20150. 


[3] Mats Andersson. Workshop - Bild 2, Högskolan i Borås, den 19 februari 2015.

• Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning : språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575

Tidningspapper + vatten + stavmixer = ...

...pappersmassa till att göra eget papper var en av de sakerna som vi gjorde under bild 2. Till skillnad från bild 1 var den här workshopen lite mer styrd över vad vi skulle göra. Dagen började med att vi hade en introduktion till hur man göra eget papper. Hur gör man då eget papper? Det är inte alls svårt och det är väldigt roligt. Jag kommer gå igenom steg för steg hur papperstillverkningen går till, häng med!

Bild 1 visar när vi klippte ner tidningspapper till små bitar ner i en stor balja som vi fyllde med vatten. Det spelar ingen roll om vattnet är varmt eller kallt, men det kan kännas skönare att arbeta om vattnet är lite ljummet. När vi hade klippt till tidningspappret blandade vi runt med händerna så att alla bitar blev täckta av vattnet.

När vi hade gjort färdigt steg 1 använde vi oss av en stavmixer (Bild 2) för att pappersbitarna skulle bli mer som en massa, det är nu man kan se att tidningspappret mer och mer blir till en massa. En stavmixer är bra att ha just för att det ska bli så små bitar som möjligt. Risken är att pappret blir väldigt kraftigt om man endast klipper pappersbitarna. Vill man ha färgat papper är det bra att lägga i det redan nu då färgen blandas väldigt fint in i pappersmassan. Vi fick hjälpa till att blanda med händerna även här, just för att få jämn fördelning på massan.

Till sist har vi bild 3 som visar hur själva formen och tjockleken på pappret blir till. Man använder en ram som består av ett nät med små, små hål och en träram för att fångar upp pappersmassan. Tippa gärna på ramen så att allt vatten rinner av. Jag pressade även lite försiktigt med handen för att få ut så mycket vatten som möjligt. Sedan lägger man över pappret på en filtduk för att torka, har man ingen filtduk går det lika bra med ett torrt tidningspapper. 

När hela proceduren är klar är det bara att vänta och vänta och vänta tills det är torrt. Längden på torktiden beror på hur tjockt papper man gör, men också på om man lyckades att pressa ut så mycket vatten som möjligt. 

   Tada, färdigt papper!

Efter lunchen var det dags att byta från papper till lera. Då skulle vi arbeta med olika leror på olika vis. Det var bland annat keramiklera, play doh lera och så vidare. Även här kommer jag beskriva utifrån bilder vad vi gjorde. 

Det som hände först var att vi fick på på keramikleran som läraren hade lagt ut på golvet. Det var tre olika sorter, en hård, en mjukare och en väldigt mjuk lera. Känslan av att gå på dessa var väldigt speciellt och skönt på samma gång. Den hårda leran var som att gå något nästan så hårt som sten. Men den som var allra roligast att gå på var den som var jättemjuk, mina fötter sjönk ner i leran och kändes nästan som att jag vandrade på moln. 

Efter vandringen på keramikleran skulle vi börja skapa olika saker av leran. Läraren berättade vad vi skulle skapa. Han kunde till exempel säga att vi skulle ta en klump med lera och skapa något långt, kort, runt och så vidare. Trots att han sa exakt vad vi skulle skapa blev det väldigt olika skapelser. När vi hade skapat färdigt skulle vi lägga ihop alla lerklumpar till ett torn, vilket bild 2 visar. 

Bild 3 visar att vi skulle blanda lera så vi fick fram olika nyanser av röd, gul grön och blå, så att det bildade färgcirkeln. 

Medan vi skapade med lera upptäckte jag att leran var väldigt mjuk och skön att bara sitta och krama i och kanske forma något för att sedan krama sönder den i handen. Under tiden kom jag att tänka på vad en annan lärare vid namn Douglas Flobrant [1] talar mycket om, nämligen taktil beröring. Han talar inte om lera utan om bollar av olika slag, men jag kunde ändå koppla ihop dessa två. Barn som har något behov av att sitta stilla eller lugna ner sig, kan lera hjälpa mer än vad man tror. Jag själv blev väldigt lugn av att krama leran och jag är nästan säker på att barn också kan hitta sitt inre lugn med hjälp av en liten lerklump. Det är något jag kommer prova på när jag kommer ut på min VFU.  

Både att tillverka eget papper och arbeta med lera är två aktiviteter som barn skulle gilla väldigt mycket. Just papperstillverkning kan gå till på många lika vis och jag tror att man får anpassa det till hur barngruppen ser ut, men även vilken ålder barnen är i. Leran är något som finns på varje förskola, men att presentera den som en taktil beröring tror jag inte att många förskolor använder det som.

Under workshopen fick jag mängder av idéer till mitt didaktiska material som jag skall tillverka under min VFU, men det kommer jag berätta mycket mer om i ett inlägg längre fram.  

Referenser:

[1] Douglas Flobrant. Föreläsning - Barns olikheter, Högskolan i Borås, den 2 december 2014. 

Välkommen till min blogg!

Hej!
Jag heter Fanny och jag studerar till förskollärare, just nu är jag i början av min sjätte termin.

Min blogg är en plats som kommer att förklara, genom bilder och ord hur didaktiska, estetiska lärprocesser fungerar tillsammans med barns meningsskapande i språk, kommunikation och matematik.

Via olika moment kommer jag att försöka guida dig som läsare hur en barngrupp skulle kunna ta sig igenom olika aktiviteter. De olika momenten kommer bland annat att bestå av VFU (verksamhetsförlagd utbildning), workshopar och studiebesök (museum). Musik, drama, bild och textilslöjd kommer vara den "röda tråden" genom hela bloggen. Det är med hjälp av dessa begrepp som jag kommer att kunna förklara hur olika moment kan hänga ihop. Exempel: Hur kan bild och matematik gå hand i hand? Och gör de det? 

Namnet på bloggen kommer från att jag älskar att pyssla. Med pyssel menar jag att jag själv får skapa vad jag vill med vad jag vill. Det är precis det som estetiska lärprocesser innebär, du kan skapa vad du vill med vad du vill. Begreppen musik, drama, bild och textilslöjd kommer att följa med hela yrkeslivet som förskollärare, vilket jag anser är väldigt roligt. På min fritid pysslar jag så ofta jag får tid. Därför blir det extra kul att arbeta och skapa nya pyssel tillsammans med barnen. 

Det roliga med pyssel är att både språket och matematiken tränas ständigt utan att vi tänker på det. Under tiden samtalar vi om hur vi gör, vad vi gör samt varför det blir som det blir. Detta är både matematiska termer, men även språkförlagda fraser. 

Jag vill kunna bevara begreppet pyssel, men samtidigt få in hur olika kunskaper kan hjälpa varandra att utvecklas mer.

Jag hoppas att ni vill följa med mig under min näst sista termin som student och att ni kanske får några tips på roliga och spännande aktiviteter.