Utvärdering av mitt didaktiska material

Efter VFU- perioden var slut skulle jag ut på två fältdagar, där jag skulle utvärdera mitt didaktiska material. Först tänker jag beskriva lite hur jag har använt mitt material tillsamman med barnen.

Nästan varje eftermiddag har förskoleklassen något som kallas för språklek. Det är under språkleken som bornholmsmodellen (Lundberg 2009) är i fokus och de gör olika språklekar för att utveckla barnens språkliga medvetenhet. Gruppen är indelade i två mindre grupper, den ena gruppen är det barn som har kommit lite längre i läs- och skriv utvecklingen och i den andra gruppen är det barn som inte har kommit så långt, men är på god väg. Jag ville att det skulle bli naturligt för barnen och valde att introducera memoryt under språkleken. Jag började i en av grupperna med alfabetsmemoryt. I den ena gruppen var detta en väldigt lätt uppgift och det tog inte lång tid innan barnen hade spelat färdigt. Medan i den andra gruppen tog det lite längre tid att få ihop paren och veta vilken bokstav som var vilken, det var intressant att se hur olika barnen var. I den gruppen som det tog lite längre tid för, märkte jag att barnen lärde sig mycket och de ville spela spelet under andra språklekar. Nästa gång det var språklek gick jag in i den andra gruppen för att spela ord- och bild memoryt. Här märkte jag att det var lite svårare än alfabetsmemoryt, men det gick väldigt bra. Barnen ljudade samman bokstäverna till ord. Ibland gissade barnen vilket ord det kunde vara, men vid andra tillfällen ljuda barnen bokstäverna flera gånger tills de fick kläm på vilket ord det kunde vara. Vissa ord hade fler ljud i medan andra ord hade färre ljud i. Jag anpassade därför spelkorten efter barnen. Vid vissa tillfällen hade jag alla spelkort, men ibland fick jag plocka ut de kort med en, två eller tre ljud i.

Barnen uppskattade memoryt väldigt mycket och de gillade att det var lite kluriga ord, men vissa ord var lite lättare. 

Ovan ser ni när vi spelade memoryt. Barnen fick upp en bild av en kanin, men ordet blev säng. 

Vid andra tillfällen kunde det bli att barnen fick upp två ord. Först blev barnen lite förvånade, ett barn sa till och med att det blev fel för att det kom upp två ord och inte en bild och ett ord. Då fick jag förklara för barnen att det kunde bli så eftersom vi hade ett memory med både ord och bilder. Då sa barnet att det kan bli två bilder med, vilket gjorde att jag fick en bekräftelse att hon förstod vad jag hade förklarat. Här blev orden bok och gris.

Och här ser vi att ett barn fick ett par! Ordet bok och bilden av en bok. 

Såhär gick det alltså till när jag använde mitt material med barnen, vi satt under språklekarna och spelade. Jag var lite rädd att barnen skulle tröttna på att spela, men det gjorde de faktiskt inte. De var närvarande och gillade att sätta ihop bokstäverna till ord. Ett barn sa till mig att det är så spännande att se vilket ord det står och om det passar till bilden. Det var jätteskönt att höra, då det betyder att barnen lärs sig något av mitt material vilket var målet med materialet. 

Under min sista dag på fältdagen tog jag med tre pojkar till ett rum för att spela alfabetsmemoryt en sista gång. Dessa tre pojkar var i den gruppen som inte hade fått kläm på hela alfabetet än och som inte riktigt kunde höra alla språkljuden i orden. Jag ville se om dessa pojkar hade utvecklats något och se om de kunde se vilken gemen som hörde till en versal. 

Det gick väldigt bra. Pojkarna hade utvecklat sin språkliga medvetenhet stort, det märkte jag genom att barnen inte behövde ha en bokstavsrad där versalerna stod bredvid gemenerna, utan de kunde skilja på bokstäverna genom att tänka och se själva. 

Ena pojken kom med idén att för varje bokstav vi fick upp skulle vi försöka komma på ett ord. Alla tyckte att det var en jättebra idé och det fungerade bra. Det var inte alltid barnen kom på ett ord, men på nästan alla bokstäverna kunde vi hjälpas åt att komma på ett ord. Vid vissa bokstäver kom barnen på flera ord. Där var ytligare ett tecken på att barnen hade kommit vidare i sin språkliga medvetenhet. När jag sedan samtalade med min handledare berättade hon för mig att hon hade märkt att alla barn hade utvecklats i språket med hjälp av mitt material. Det var väldigt roligt att höra och framförallt var det roligt att jag själv kunde se det.

Ett mål i läroplanen som jag anser passar till just detta memoryt är: barnen kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt (LGR 11 s.13). Barnen kommer med hjälp av bokstävernas betydelse att utveckla ett rikt och nyanserat talspråk. 

Det har varit kul att få arbeta med mitt material tillsammans med barnen och att det har hjälpt barnen mycket. Jag är glad att jag gjorde två memory och använde lera för att barnen skulle få ett lustfyllt lärosätt. 





Referenser:

Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=25775

Bokstäver i lera

En annan del av mitt didaktiska material var att barnen skulle få skapa bokstäver i lera. Leran hade jag fått med från Högskolan i Borås och det var en alldeles underbar lera att arbeta med. Till en början är leran väldigt hård, men desto mer man arbetar med den desto mjukare blir den. Det går inte att bränna leran i ugnen för då blir det till ett pulver och det som är det bästa med den är att den torkar aldrig...eller nästan aldrig. Det tar väldigt lång tid för den att torka, flera, flera veckor kan det ta.

Eftersom det var mitt material var det jag som höll i själva samlingen. Det var tolv barn som var närvarande för de resterande fyra hade gått till skogen. Jag inledde hela samlingen med att jag bad barnen återberätta vad vi hade gjort i skogen och vad vi gjorde där kan ni läsa i inlägget som heter "VFU - vecka 1". Barnen berättade vad vi hade gjort och jag förklarade att vi skulle fortsätta på samma tema som i skogen, att barnen skulle få skapa bokstäver fast nu utav lera. Jag berättade att barnen skulle få skapa hur många bokstäver de ville och att de gärna fick skapa samma bokstav flera gånger. Tanken var att vi skulle skapa ord av bokstäverna sedan och att vissa ord kunde innehålla samma bokstav flera gånger.
Barnen frågade om de fick bestämma färgen själva och hur mycket lera man fick. Självklart fick barnen välja färg och de fick gärna byta färg om de ville.
Jag placerade barnen vid två bord med sex barn vid varje bord och delade ut en klump lera till varje barn. Samtidigt som vi skapade lyssnade vi på "Majas alfabet" vilket var väldigt passande, då Maja sjunger om hela alfabetet.
Det var en väldigt trevlig och god stund, alla barn gjorde fina bokstäver och de tyckte att det var väldigt roligt. Barnen tyckte att det var så roligt att vi glömde bort att skapa ord tillsammans. En del barn hade börjat skapa egna ord redan från början och jag kände att det vore dumt att avbryta barnen när de var så inne i att skapa bokstäver. Vi satt i hela 40 minuter och skapade, det som jag tyckte var så härligt var att vi samtalade om bokstäver och ord hela tiden.

Här är resultatet av barnens bokstäver i leran. Det var väldigt många och fina bokstäver och barnens personlighet fanns på något vis i deras bokstäver.
Jag fick några tankar när vi skapade och den ena var att tidigare i min utbildning skulle jag aldrig kunna låta barnen hoppa över ett moment som jag har planerat. Utan jag ville att allt skulle gå precis enligt min tanke. Jag är väldigt glad att jag har lyckats släppa på den hämningen och låta barnen vara med och styra och ha en åsikt om själva aktiviteten. Körling (2012, s.238) beskriver just detta, att barnen ska ha rätt att bidra till undervisningen, nu var ju detta mer en aktivitet men jag anser att det går hand i hand ändå. Vidare beskriver Körling (2012, s.238) att det är barnen som ska utveckla sitt lärande i förskoleklassen och då är det viktigt att redan från början ta till vara på barnens önskningar och behov. 
Nästa tanke var: "Hur kan lite lera räknas som ett didaktiskt material?" Lena Lyckeståhl[1] beskriver att ett material blir didaktiskt när det har ett syfte och ett mål. Det hade mitt material ju! Mitt syfte var att barnen skulle få kunskapen om att skapa bokstäver på ett annat sätt än med papper och penna. Målet var att jag ville att barnen skulle få ihop några bokstäver. Vilket alla barn lyckades med. 

Som jag tidigare nämnde var detta en väldigt lyckad aktivitet. Barnen ville göra med leran flera gånger vilket vi kommer att göra. Jag märkte att de barn som hade lite svårt för bokstäver annars, tyckte att detta var väldigt roligt och de förstod bokstävernas olika former. Gunilla Fihn[2] tar upp just detta i sin föreläsning om medierat lärande, att vissa barn behöver ha något konkret eller estetiskt för att kunna förstå vissa lärprocesser. Just här var det leran som var det materialet. 
För de fyra barnen som inte var med under den här gången hittade vi ett annat tillfälle så de också fick pröva på att skapa bokstäver. Aktiviteten var lika lyckad då! 






Referenser:
[2] Gunilla Fihn. Föreläsning - Medierat lärande - estetik och pedagogiskt mångfalt, Högskolan i Borås, den 4 februari 2015.


Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij. Stockholm: Liber     


[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.