Gammal bok

Igår var det sista dagen på min treveckors VFU- period. Jag avslutade den dagen med att göra två roliga aktiviteter med barnen. Jag kommer att berätta om den ena i detta blogginlägg och det andra i nästa inlägg.
Den första aktiviteten handlade om att jag ville visa upp en gammal bok för barnen. Det var inte vilken bok som helst, utan en läsebok från 1914. Boken är alltså 101 år gammal. Jag har fått ärva den boken av min gammelmorfars bror.
Anledningen till att jag ville visa boken var för att barnen håller på att lära sig läsa och att jag kunde koppla den boken som är 101 år gammal till bornholmsmodellen (Lundberg 2009). Som jag tidigare har nämnt går bornholmsmodellen ut på att ljuda samman bokstäverna till ord samt att träna sin fonologiska medvetenhet, vilket innebär att barnen blir medvetna om hur bokstäverna låter(Lundberg 2009, s.6.) Precis detta kunde jag se att den här läseboken från 1914 också fokuserade på. Jag vet inte om det var medvetet eller om det alltid har varit så, men jag tror inte att det hette bornholmsmodellen på den tiden.

 Ovan ser ni tre bilder på boken. Jag hade fotat boken för att jag skulle kunna visa upp den på projektorn så att alla kunde se. Sen så ville jag helst inte skicka runt boken då den är väldigt trasig, men alla barn fick självklart titta på den på riktigt med.
Jag hade turen med att barnen precis hade varit på biblioteket och lånat böcker. När barnen kom tillbaka frågade jag om det var något barn som hade sett eller lånat sen sån här gammal bok. Ingen av barnen hade det och de blev väldigt fascinerade av boken. Jag undrade om det var någon som visste hur gammal boken var och jag fick många gissningar. 100 år, 1000 år, 1000000 år och det var en som trodde att boken var stjärnsiffrig ålder, då menade hon att boken var lika många år som det finns stjärnor.
Sedan samtalade vi om bokens utseende och läste lite från den. Barnen fick också läsa ur den och hitta bokstäver som de kände igen. Vissa bokstäver stod med skrivstil och då talade vi om vad det var för något.

Till sist ville jag att barnen skulle gissa hur mycket boken kostade för 101 år sedan. Där fick jag många olika gissningar; 10 000 kronor, 101 kronor, en miljard! och så vidare. När jag avslöjade hur mycket boken kostade, såg barnen lite undrande ut. Boken kostade nämligen 50 öre. Ingen av barnen visste ju vad det var för ett mynt. Då började jag rita upp en tia på tavlan, därefter en femkrona följt av en enkrona. Så berättade jag att en 50 öring är en halv enkrona. Så delar man på enkronan får man två 50 öringar och att boken kostade en sådan. Jag fick även berätta att det var inte för så väldigt många år sedan som man tog bort 50 öringen. Barnen frågade varför och då förklarade jag att staten bestämde att det myntet hade inget värde längre, det fanns nästan inget som kostade så lite och då var det lika bra att ta bort den. Några barn hade hittat olika mynt hemma och sa att det kanske var en 50 öring. Vi talade länge om mynt och att det finns olika mynt. Det var ett väldigt spännande och givande samtal. Vi fick in lite historia om pengar, det var tack vara den gamla boken som vi kom in på det och förde oss vidare i samtalet.
Tanken var att jag skulle visa boken och tala om innehållet och så vidare. Den sista frågan om hur mycket boken kostade, var mer som en avslutande fråga. Men, barnen tyckte att det blev så intressant att vi fortsatte tala om det. Eriksson (et al. 2004, s.9) beskriver att barn lär sig bäst genom att de själva får vara med och forma aktiviteterna. Detta kunde jag känna igen när jag höll i aktiviteten, att låta barnen bestämma vad som var det roliga och intressant lär de sig bäst. Trots att jag gjorde detta som en kul grej, men samtidigt ville jag att barnen skulle lära sig något. Tanken var att barnen skulle få med sig kunskapen om att en väldigt gammal bok kan ha någorlunda samma innehåll som våra läseböcker har idag. Det tror jag att barnen fick, men den största kunskapen barnen fick med sig var om mynten.




Referenser:

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet


Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB  

Bokstäver i lera

En annan del av mitt didaktiska material var att barnen skulle få skapa bokstäver i lera. Leran hade jag fått med från Högskolan i Borås och det var en alldeles underbar lera att arbeta med. Till en början är leran väldigt hård, men desto mer man arbetar med den desto mjukare blir den. Det går inte att bränna leran i ugnen för då blir det till ett pulver och det som är det bästa med den är att den torkar aldrig...eller nästan aldrig. Det tar väldigt lång tid för den att torka, flera, flera veckor kan det ta.

Eftersom det var mitt material var det jag som höll i själva samlingen. Det var tolv barn som var närvarande för de resterande fyra hade gått till skogen. Jag inledde hela samlingen med att jag bad barnen återberätta vad vi hade gjort i skogen och vad vi gjorde där kan ni läsa i inlägget som heter "VFU - vecka 1". Barnen berättade vad vi hade gjort och jag förklarade att vi skulle fortsätta på samma tema som i skogen, att barnen skulle få skapa bokstäver fast nu utav lera. Jag berättade att barnen skulle få skapa hur många bokstäver de ville och att de gärna fick skapa samma bokstav flera gånger. Tanken var att vi skulle skapa ord av bokstäverna sedan och att vissa ord kunde innehålla samma bokstav flera gånger.
Barnen frågade om de fick bestämma färgen själva och hur mycket lera man fick. Självklart fick barnen välja färg och de fick gärna byta färg om de ville.
Jag placerade barnen vid två bord med sex barn vid varje bord och delade ut en klump lera till varje barn. Samtidigt som vi skapade lyssnade vi på "Majas alfabet" vilket var väldigt passande, då Maja sjunger om hela alfabetet.
Det var en väldigt trevlig och god stund, alla barn gjorde fina bokstäver och de tyckte att det var väldigt roligt. Barnen tyckte att det var så roligt att vi glömde bort att skapa ord tillsammans. En del barn hade börjat skapa egna ord redan från början och jag kände att det vore dumt att avbryta barnen när de var så inne i att skapa bokstäver. Vi satt i hela 40 minuter och skapade, det som jag tyckte var så härligt var att vi samtalade om bokstäver och ord hela tiden.

Här är resultatet av barnens bokstäver i leran. Det var väldigt många och fina bokstäver och barnens personlighet fanns på något vis i deras bokstäver.
Jag fick några tankar när vi skapade och den ena var att tidigare i min utbildning skulle jag aldrig kunna låta barnen hoppa över ett moment som jag har planerat. Utan jag ville att allt skulle gå precis enligt min tanke. Jag är väldigt glad att jag har lyckats släppa på den hämningen och låta barnen vara med och styra och ha en åsikt om själva aktiviteten. Körling (2012, s.238) beskriver just detta, att barnen ska ha rätt att bidra till undervisningen, nu var ju detta mer en aktivitet men jag anser att det går hand i hand ändå. Vidare beskriver Körling (2012, s.238) att det är barnen som ska utveckla sitt lärande i förskoleklassen och då är det viktigt att redan från början ta till vara på barnens önskningar och behov. 
Nästa tanke var: "Hur kan lite lera räknas som ett didaktiskt material?" Lena Lyckeståhl[1] beskriver att ett material blir didaktiskt när det har ett syfte och ett mål. Det hade mitt material ju! Mitt syfte var att barnen skulle få kunskapen om att skapa bokstäver på ett annat sätt än med papper och penna. Målet var att jag ville att barnen skulle få ihop några bokstäver. Vilket alla barn lyckades med. 

Som jag tidigare nämnde var detta en väldigt lyckad aktivitet. Barnen ville göra med leran flera gånger vilket vi kommer att göra. Jag märkte att de barn som hade lite svårt för bokstäver annars, tyckte att detta var väldigt roligt och de förstod bokstävernas olika former. Gunilla Fihn[2] tar upp just detta i sin föreläsning om medierat lärande, att vissa barn behöver ha något konkret eller estetiskt för att kunna förstå vissa lärprocesser. Just här var det leran som var det materialet. 
För de fyra barnen som inte var med under den här gången hittade vi ett annat tillfälle så de också fick pröva på att skapa bokstäver. Aktiviteten var lika lyckad då! 






Referenser:
[2] Gunilla Fihn. Föreläsning - Medierat lärande - estetik och pedagogiskt mångfalt, Högskolan i Borås, den 4 februari 2015.


Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij. Stockholm: Liber     


[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.