Nu var det dags...

...att skriva mitt sista blogginlägg för den här gången. Kanske kommer jag skriva något mer inlägg i framtiden, eller så får detta bli en punkt för den här bloggen. 

Jag har haft väldigt kul under skrivandets gång. Det har varit roligt att få skriva lite som jag vill och som representerar mig, att kunna vara personlig men ändå på ett professionellt sätt. Vid vissa stunder har jag velat skriva så mycket, men ändå fått behärska mig för att inte tappa fokus vilket har varit en utmaning för mig. Alla de moment och aktiviteter som jag har varit med om har gjort att jag känner mig nöjd med min blogg. Workshops, museibesök, föreläsningar, VFU och fältdagar har format min blogg efter den jag är och hjälpt till att skapa något som jag kan vara stolt över att visa. 

Bloggen har hjälpt mig att få ett perspektiv på hur min utbildning har sett ut, vilket jag uppskattar enormt. Vissa terminer har jag helt glömt bort vad jag har gjort och blandat ihop matematikworksops från en termin med en annan. Nu har jag fått hela terminen nedskriven på ett och samma ställe, där jag enkelt kan gå tillbaka och tänka "Vad är det jag har gjort egentligen?". Jag kan även säga att jag har reflekterat och kritiskt granskat ämnen som jag tidigare kanske inte har gillat så mycket. I ett inlägg beskrev jag att musik inte alls var min grej, men att jag nu har kunnat kopplat ihop det med språk något som jag gillar väldigt mycket. Lägger man ihop två aktiviteter så kan det bli något väldigt bra av det. 

Jag ska även berätta att vissa gånger har jag inte alls haft en god relation med min blogg. Det kan exempel vara att jag ska skriva om något, men jag får inte ihop mig alls. Fingrarna hoppar hur de vill över tangenterna och skriver inte alls som jag vill. Vid de tillfällena har jag bara velat ge upp, men självklart har jag inte det. Utan jag valde att avvakta en dag eller två för att sedan pröva igen. Det var en metod som fungerade bra för mig när jag inte alls kände för bloggen.

Men för det mesta har jag gillat att blogga. 

 

Glad Sommar!

Jag vill passa på att dela några tankar om min kommande yrkesroll, vilket jag har funderat mycket på nu eftersom jag snart bara har en termin kvar. Jag kommer verkligen att ta med mängder av inspirerande aktiviteter att göra tillsammans med den barngruppen jag kommer arbeta i. Jag vill verkligen lägga fokus på att kunna kombinera aktiviteter och ämnen, så som matematik och språk, bild och drama och så vidare. En del kanske tänker att man måste ta allt för mig för att det inte ska bli rörigt. Jag tänkte så i början, men allt eftersom och speciellt efter den här terminen kan jag se att genom kombination stärks varje aktivitet till det bättre. Detta är något jag kommer ta med mig och något som jag vill arbeta efter.

Tack så mycket för den här tiden bloggen, det har varit kul att få skriva! Någon gång i framtiden när jag läser detta kommer jag tänka tillbaka på när jag skrev allt och när jag upplevde allt som finns skrivet här. 

Tankar om förskoleklass

Jag tänkte beskriva lite hur jag tycker att det har varit att ha min VFU i en förskoleklass.
Det har varit en helt underbar VFU med många roliga moment och aktiviteter. Barnen, personalen och min handledare har varit omtänksamma visat att jag tillhör dem. Personalen frågade ofta efter mina tankar och åsikter, om jag hade någon rolig aktivitet och om det gick bra att använda den. Min handledare inkluderade mig i sin planering. Det var ofta vi satt och planerade och jag fick vara med och forma dagarnas uppläg. Jag kan verkligen säga att jag har känt mig som en förskoleklasslärare under min VFU.
Barnen ville ofta att jag skulle läsa för dem eller så ville de läsa för mig. När de räkte upp handen så kunde de ropa mitt namn och då kom jag för att hjälpa barnen. Det kändes väldigt bra att barnen ville ha min hjälp och att de gillade att ha mig där. Vissa barn tog det längre tid att få kontakt med, medan andra barn kom kontakten med en gång. Detta är inte alls ovanligt eftersom vi alla är olika, det enda vi kan göra är att acceptera att det får ta den tid det tar.

Jag kan även påstå att jag är nöjd med mig själv. Jag tycker att jag har visat ansvar och att jag var intresserad att lära mig. Trots att vi inte har talat så mycket om just förskoleklassens verksamhet, kändes det bra. Jag fick väldigt mycket kunskap under mina veckor, men jag gärna varit där en vecka till. Det jag tänker på i efterhand är att jag skulle kunna ha tagit för mig lite mer, jag hade ingen morgonsamling med barnen vilket jag önskar att jag hade haft. Just när jag var där så vågade jag inte riktgit, jag kan inte sätta finger på vaför, men jag kände bara att jag inte vågade. När jag tänker på det nu ångarar jag att jag inte prövade det. Jag hade många andra aktiviteter med barnen som gick bra, så varför skulle inte en morgonsamling göra det? 

När det gäller mitt didaktiska material är jag helnöjd med hur det gick att genomföra det samt mitt framtagande av materialet. Det jag kunde ha tänkt på är att jag kunde ha haft framme mina memoryn under den fria leken. På så vis kunde jag se om barnen ville använde det själva och inte endast under språklekarna som jag tidigare har beskrivit. Jag ville att barnen skulle använda memoryn som läromedelssyfte på ett lustfyllt sätt, men givetsvis ville jag att barnen skulle använda memoryn när de ville, men eftersom jag aldrig la fram dem visste barnen inte att de fick spela när de ville. Till nästa gång kommer jag ha ha spelen framme för att visa att de är till för att användas.

Under dessa veckor har jag tillämpat dessa kursmål:

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden 
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande 
• tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser

Med den här lilla utvärderning kan jag verkligen se mig själv arbeta i förskoleklass då jag trivdes väldigt bra med det. Tack till min underbar VFU- plats, jag har fått mycket kunskap om hur förskoleklassverksamheten fungerar.  

Utvärdering av mitt didaktiska material

Efter VFU- perioden var slut skulle jag ut på två fältdagar, där jag skulle utvärdera mitt didaktiska material. Först tänker jag beskriva lite hur jag har använt mitt material tillsamman med barnen.

Nästan varje eftermiddag har förskoleklassen något som kallas för språklek. Det är under språkleken som bornholmsmodellen (Lundberg 2009) är i fokus och de gör olika språklekar för att utveckla barnens språkliga medvetenhet. Gruppen är indelade i två mindre grupper, den ena gruppen är det barn som har kommit lite längre i läs- och skriv utvecklingen och i den andra gruppen är det barn som inte har kommit så långt, men är på god väg. Jag ville att det skulle bli naturligt för barnen och valde att introducera memoryt under språkleken. Jag började i en av grupperna med alfabetsmemoryt. I den ena gruppen var detta en väldigt lätt uppgift och det tog inte lång tid innan barnen hade spelat färdigt. Medan i den andra gruppen tog det lite längre tid att få ihop paren och veta vilken bokstav som var vilken, det var intressant att se hur olika barnen var. I den gruppen som det tog lite längre tid för, märkte jag att barnen lärde sig mycket och de ville spela spelet under andra språklekar. Nästa gång det var språklek gick jag in i den andra gruppen för att spela ord- och bild memoryt. Här märkte jag att det var lite svårare än alfabetsmemoryt, men det gick väldigt bra. Barnen ljudade samman bokstäverna till ord. Ibland gissade barnen vilket ord det kunde vara, men vid andra tillfällen ljuda barnen bokstäverna flera gånger tills de fick kläm på vilket ord det kunde vara. Vissa ord hade fler ljud i medan andra ord hade färre ljud i. Jag anpassade därför spelkorten efter barnen. Vid vissa tillfällen hade jag alla spelkort, men ibland fick jag plocka ut de kort med en, två eller tre ljud i.

Barnen uppskattade memoryt väldigt mycket och de gillade att det var lite kluriga ord, men vissa ord var lite lättare. 

Ovan ser ni när vi spelade memoryt. Barnen fick upp en bild av en kanin, men ordet blev säng. 

Vid andra tillfällen kunde det bli att barnen fick upp två ord. Först blev barnen lite förvånade, ett barn sa till och med att det blev fel för att det kom upp två ord och inte en bild och ett ord. Då fick jag förklara för barnen att det kunde bli så eftersom vi hade ett memory med både ord och bilder. Då sa barnet att det kan bli två bilder med, vilket gjorde att jag fick en bekräftelse att hon förstod vad jag hade förklarat. Här blev orden bok och gris.

Och här ser vi att ett barn fick ett par! Ordet bok och bilden av en bok. 

Såhär gick det alltså till när jag använde mitt material med barnen, vi satt under språklekarna och spelade. Jag var lite rädd att barnen skulle tröttna på att spela, men det gjorde de faktiskt inte. De var närvarande och gillade att sätta ihop bokstäverna till ord. Ett barn sa till mig att det är så spännande att se vilket ord det står och om det passar till bilden. Det var jätteskönt att höra, då det betyder att barnen lärs sig något av mitt material vilket var målet med materialet. 

Under min sista dag på fältdagen tog jag med tre pojkar till ett rum för att spela alfabetsmemoryt en sista gång. Dessa tre pojkar var i den gruppen som inte hade fått kläm på hela alfabetet än och som inte riktigt kunde höra alla språkljuden i orden. Jag ville se om dessa pojkar hade utvecklats något och se om de kunde se vilken gemen som hörde till en versal. 

Det gick väldigt bra. Pojkarna hade utvecklat sin språkliga medvetenhet stort, det märkte jag genom att barnen inte behövde ha en bokstavsrad där versalerna stod bredvid gemenerna, utan de kunde skilja på bokstäverna genom att tänka och se själva. 

Ena pojken kom med idén att för varje bokstav vi fick upp skulle vi försöka komma på ett ord. Alla tyckte att det var en jättebra idé och det fungerade bra. Det var inte alltid barnen kom på ett ord, men på nästan alla bokstäverna kunde vi hjälpas åt att komma på ett ord. Vid vissa bokstäver kom barnen på flera ord. Där var ytligare ett tecken på att barnen hade kommit vidare i sin språkliga medvetenhet. När jag sedan samtalade med min handledare berättade hon för mig att hon hade märkt att alla barn hade utvecklats i språket med hjälp av mitt material. Det var väldigt roligt att höra och framförallt var det roligt att jag själv kunde se det.

Ett mål i läroplanen som jag anser passar till just detta memoryt är: barnen kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt (LGR 11 s.13). Barnen kommer med hjälp av bokstävernas betydelse att utveckla ett rikt och nyanserat talspråk. 

Det har varit kul att få arbeta med mitt material tillsammans med barnen och att det har hjälpt barnen mycket. Jag är glad att jag gjorde två memory och använde lera för att barnen skulle få ett lustfyllt lärosätt. 





Referenser:

Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=25775

Ritsaga

Förra terminen var vi ute på VFU då med, när min period var slut där fick jag en liten present. Det var en bok som innehöll 18 olika ritsagor. Nu kanske ni undrar vad en ritsaga är för något och det ska jag berätta. En ritsaga går ut på att någon berättar en saga samtidigt som man ritar det man säger.

Jag ska förklara med hjälp av några bilder:

På bild 1 ser ni texten som jag läste upp när jag ritade sagan. Så på bild ett lyder första meningen till bild 2 såhär: "Det var en man som byggde sig ett litet hus i skogen." Då ritar jag en cirkel som få föreställa huset. På bild 3 lyder meningen till bilden såhär: "På ena väggen gjorde han ett litet fönster." Och då ritar jag ett öga som får föreställa ett fönster. Så fortsätter sagan så ända tills slutet då barnen ska få gissa vad det är man har ritat. Just den här ritsagan skulle föreställa en stork. 

Ovan är en bild på själva boken och en bild på den färdiga storken. Barnen tyckte att det var väldigt roligt att lyssna på och att titta på. Sagorna är beskrivna väldigt bra och de är lite spännande. Det händer saker i sagorna som gör att man får en känsla av spänning och nyfikenhet. Barnen gillade att det blev en rolig bild på slutet av sagan och att de fick gissa vad det var. 

Vi hade en väldigt trevlig och mysig stund på eftermiddagen och barnen bad om att få höra en till och en till och en till. Vi höll på en bra stund ända tills förskoleklassen slutade. Jag hade aldrig gjort detta med en barngrupp förut därför var det extra roligt att det gick så bra. 

Jag tyckte att det var ett perfekt avslut på dagen och på min VFU. Det var kul att hela klassen kunde göra detta ihop och att det var så uppskattat. 

Gammal bok

Igår var det sista dagen på min treveckors VFU- period. Jag avslutade den dagen med att göra två roliga aktiviteter med barnen. Jag kommer att berätta om den ena i detta blogginlägg och det andra i nästa inlägg.
Den första aktiviteten handlade om att jag ville visa upp en gammal bok för barnen. Det var inte vilken bok som helst, utan en läsebok från 1914. Boken är alltså 101 år gammal. Jag har fått ärva den boken av min gammelmorfars bror.
Anledningen till att jag ville visa boken var för att barnen håller på att lära sig läsa och att jag kunde koppla den boken som är 101 år gammal till bornholmsmodellen (Lundberg 2009). Som jag tidigare har nämnt går bornholmsmodellen ut på att ljuda samman bokstäverna till ord samt att träna sin fonologiska medvetenhet, vilket innebär att barnen blir medvetna om hur bokstäverna låter(Lundberg 2009, s.6.) Precis detta kunde jag se att den här läseboken från 1914 också fokuserade på. Jag vet inte om det var medvetet eller om det alltid har varit så, men jag tror inte att det hette bornholmsmodellen på den tiden.

 Ovan ser ni tre bilder på boken. Jag hade fotat boken för att jag skulle kunna visa upp den på projektorn så att alla kunde se. Sen så ville jag helst inte skicka runt boken då den är väldigt trasig, men alla barn fick självklart titta på den på riktigt med.
Jag hade turen med att barnen precis hade varit på biblioteket och lånat böcker. När barnen kom tillbaka frågade jag om det var något barn som hade sett eller lånat sen sån här gammal bok. Ingen av barnen hade det och de blev väldigt fascinerade av boken. Jag undrade om det var någon som visste hur gammal boken var och jag fick många gissningar. 100 år, 1000 år, 1000000 år och det var en som trodde att boken var stjärnsiffrig ålder, då menade hon att boken var lika många år som det finns stjärnor.
Sedan samtalade vi om bokens utseende och läste lite från den. Barnen fick också läsa ur den och hitta bokstäver som de kände igen. Vissa bokstäver stod med skrivstil och då talade vi om vad det var för något.

Till sist ville jag att barnen skulle gissa hur mycket boken kostade för 101 år sedan. Där fick jag många olika gissningar; 10 000 kronor, 101 kronor, en miljard! och så vidare. När jag avslöjade hur mycket boken kostade, såg barnen lite undrande ut. Boken kostade nämligen 50 öre. Ingen av barnen visste ju vad det var för ett mynt. Då började jag rita upp en tia på tavlan, därefter en femkrona följt av en enkrona. Så berättade jag att en 50 öring är en halv enkrona. Så delar man på enkronan får man två 50 öringar och att boken kostade en sådan. Jag fick även berätta att det var inte för så väldigt många år sedan som man tog bort 50 öringen. Barnen frågade varför och då förklarade jag att staten bestämde att det myntet hade inget värde längre, det fanns nästan inget som kostade så lite och då var det lika bra att ta bort den. Några barn hade hittat olika mynt hemma och sa att det kanske var en 50 öring. Vi talade länge om mynt och att det finns olika mynt. Det var ett väldigt spännande och givande samtal. Vi fick in lite historia om pengar, det var tack vara den gamla boken som vi kom in på det och förde oss vidare i samtalet.
Tanken var att jag skulle visa boken och tala om innehållet och så vidare. Den sista frågan om hur mycket boken kostade, var mer som en avslutande fråga. Men, barnen tyckte att det blev så intressant att vi fortsatte tala om det. Eriksson (et al. 2004, s.9) beskriver att barn lär sig bäst genom att de själva får vara med och forma aktiviteterna. Detta kunde jag känna igen när jag höll i aktiviteten, att låta barnen bestämma vad som var det roliga och intressant lär de sig bäst. Trots att jag gjorde detta som en kul grej, men samtidigt ville jag att barnen skulle lära sig något. Tanken var att barnen skulle få med sig kunskapen om att en väldigt gammal bok kan ha någorlunda samma innehåll som våra läseböcker har idag. Det tror jag att barnen fick, men den största kunskapen barnen fick med sig var om mynten.




Referenser:

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet


Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB  

Matteboken

I mitt förra inlägg beskrev jag en bit från en matematiklektion. Jag tänkte fortsätta i samma spår fast nu med en genomgång av två sidor i matteboken.
När barnen ska arbeta i matteboken brukar min handledare ha en genomgång på förmiddagen. Sedan när barnen kommer tillbaka efter lunch arbetar barnen med det som min handledare gick igenom. Den här gången var det två sidor som barnen hade ganska många uppdrag att utföra, så vi bestämde att vi delar in barnen i tre grupper där en pedagog går igenom med varje grupp. Jag fick gå igenom med en grupp, vilket kändes lite pirrigt.
Jag var lite nervös för hur jag skulle lägga upp det hela, men samtidigt var jag rädd att barnen inte skulle förstå när jag förklarade. Sidorna handlade om lägesbestämning och propositioner.

Såhär såg de två sidorna ut som barnen skulle arbeta med.
Exempel: Måla den smala bron grön.
                Måla den breda bron röd.
Detta skulle jag alltså förklara för barnen samtidigt som vi skulle samtala om bilden och se vad barnen hade för tankar om den. Jag var väldigt nervös och pirrig.
Tror ni att jag hade behövt vara rädd och nervös? Nej! Verkligen inte, det gick hur bra som helst och vi hade ett väldigt långt och fint samtal om bilden. Barnen kom med många tankar om vart de skulle vilja befinna sig på bilden, genom att de använde sig av lägesord. Jag bad även barnen att de skulle peka på något som var längre än den korta granen, då fick barnen välja vad de ville på bilden som var längre än den korta granen. Barnen valde olika saker för det fanns mycket som kunde vara längre. Därefter fick barnen ge uppdrag som vi skulle hitta. Ett barn sa att vi skulle hitta något som var kortare än en blomma. Det var roligt att barnen kom med lite kluriga uppdrag och inte endast de uppenbara.
Jag började med att läsa en kort saga som handlade om bilden, det var en saga som redan fanns och som fungerade väldigt bra att inleda hela genomgången med. Sedan samtalade vi som jag skrev ovan och därefter gick jag igenom vad de skulle göra efter lunch. Barnen fick då peka på den smala respektive den breda bron, för att jag ville se att barnen hade förstått.

Ett mål i läroplanen lyder såhär:

• kan använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och i vardagslivet (LGR11, s.13)

Detta mål kan kopplas till det vi gjorde då barnen kommer att behöva använda lägesord och kunna hantera lägesbestämning i vardagslivet. De ska få kunskap om vad de olika begreppen innebär samt när de används. 

Efter lunchen var det dags för barnen att arbeta i boken och vissa barn behövde hjälp medan andra barn klarade av de två sidorna på egen hand. Det jag märkte var att barnen behövde hjälp med att läsa, lägesbeskrivningen klarade barnet väldigt bra.

För att arbeta vidare med lägesbestämning och propositioner kan man gå ut i skogen och låta barnen ställa sig vid de platser som en pedagog läser upp. Då kan man säga att barnen ska stå bredvid den stora stenen eller att barnen ska stå under det lilla trädet. På så vis tror jag att barnen får ett breda perspektiv om de själva får vara med om det. Då kan de se hur det ser ut när de står framför, bakom eller bredvid et föremål. Jag hade velat pröva detta med barnen, men tyvärr fanns det inte tid till det. Jag får pröva det när jag själva kommer ut som färdig förskollärare, vilket inte är alls långt kvar nu. 

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=25775 

Geobräden

När barnen går i förskoleklass har de lektioner. Det är inte på samma vis som när de gå i skolan, men de sitter på sina platser och arbetare med något som kan vara bestämt. Den här lektionen handlade om matematik och om geobräden. En geobräde kan bestå av en träplatta där det är spikar nerspikade i plattan, på dessa geobräden var det 25 spikar som var nerspikade i en kvadrat.
Uppgiften gick ut på att barnen skulle skapa olika geometriska figurer eller former som de sedan skulle rita av i matteboken. Figurerna och formerna skapar man av gummiband i olika storlekar och färger. Här var syftet att barnen skulle bli bekanta med geometriska former och hur man skapar dem. Tanken var även att barnen skulle få kunskap i hur man kan skapa något för att sedan kunna rita av det på papper.

Ovan ser ni några av barnens skapelser. Bild ett visar en figur som ska föreställa bokstaven M. Bild två är en katt och bild tre är bokstaven X. Just den veckan arbetade vi med bokstaven X och ett barn ville försöka skapa bokstaven på sin geobräde.

Detta var väldigt roligt eftersom barnen tyckte att det var kul att skapa många olika figurer och att det faktiskt kunde bli vad som helst. Barn lät fantasin flöda och skapade något som jag och de andra vuxna, tyckte liknade konstverk. De tog flera gummiband i massor med olika färger och satte ihop till fina konstverk. Dessa figurer var lite svåra att rita av, då det var mycket gummiband som gick kors och tvärs.
Jag tyckte att det var kul att få gå runt och hjälpa barnen när de ville ha hjälp. Jag kände mig lite som en lärare som gick runt till barnen när de räckte upp handen. Jag hade aldrig använt mig av en geobräde, men jag tycker verkligen att det var ett bra sätt att låta barnen utforska begreppet geometri på. För barnen var detta lite på lek eftersom de fick skapa vad de ville för former och figurer, men samtidigt var det en lektion. När de sedan skulle rita av figuren blev det lite svårare för vissa barn. Jag lärde barnen ett knep; först räknar de spikarna på geobräden och sedan räkna de prickarna i boken som de ska rita på. Då blev det lättare att se att det faktiskt var samma sak. Det kändes väldigt bra för mig att jag kunde hjälpa till och ge tips fast jag aldrig har arbetat på detta sätt förut. Det stärkte mig som pedagog när jag kunde få barnen att förstå och när jag såg att de sedan kunde fortsätta på nästa figur helt själv.