Nu var det dags...

...att skriva mitt sista blogginlägg för den här gången. Kanske kommer jag skriva något mer inlägg i framtiden, eller så får detta bli en punkt för den här bloggen. 

Jag har haft väldigt kul under skrivandets gång. Det har varit roligt att få skriva lite som jag vill och som representerar mig, att kunna vara personlig men ändå på ett professionellt sätt. Vid vissa stunder har jag velat skriva så mycket, men ändå fått behärska mig för att inte tappa fokus vilket har varit en utmaning för mig. Alla de moment och aktiviteter som jag har varit med om har gjort att jag känner mig nöjd med min blogg. Workshops, museibesök, föreläsningar, VFU och fältdagar har format min blogg efter den jag är och hjälpt till att skapa något som jag kan vara stolt över att visa. 

Bloggen har hjälpt mig att få ett perspektiv på hur min utbildning har sett ut, vilket jag uppskattar enormt. Vissa terminer har jag helt glömt bort vad jag har gjort och blandat ihop matematikworksops från en termin med en annan. Nu har jag fått hela terminen nedskriven på ett och samma ställe, där jag enkelt kan gå tillbaka och tänka "Vad är det jag har gjort egentligen?". Jag kan även säga att jag har reflekterat och kritiskt granskat ämnen som jag tidigare kanske inte har gillat så mycket. I ett inlägg beskrev jag att musik inte alls var min grej, men att jag nu har kunnat kopplat ihop det med språk något som jag gillar väldigt mycket. Lägger man ihop två aktiviteter så kan det bli något väldigt bra av det. 

Jag ska även berätta att vissa gånger har jag inte alls haft en god relation med min blogg. Det kan exempel vara att jag ska skriva om något, men jag får inte ihop mig alls. Fingrarna hoppar hur de vill över tangenterna och skriver inte alls som jag vill. Vid de tillfällena har jag bara velat ge upp, men självklart har jag inte det. Utan jag valde att avvakta en dag eller två för att sedan pröva igen. Det var en metod som fungerade bra för mig när jag inte alls kände för bloggen.

Men för det mesta har jag gillat att blogga. 

 

Glad Sommar!

Jag vill passa på att dela några tankar om min kommande yrkesroll, vilket jag har funderat mycket på nu eftersom jag snart bara har en termin kvar. Jag kommer verkligen att ta med mängder av inspirerande aktiviteter att göra tillsammans med den barngruppen jag kommer arbeta i. Jag vill verkligen lägga fokus på att kunna kombinera aktiviteter och ämnen, så som matematik och språk, bild och drama och så vidare. En del kanske tänker att man måste ta allt för mig för att det inte ska bli rörigt. Jag tänkte så i början, men allt eftersom och speciellt efter den här terminen kan jag se att genom kombination stärks varje aktivitet till det bättre. Detta är något jag kommer ta med mig och något som jag vill arbeta efter.

Tack så mycket för den här tiden bloggen, det har varit kul att få skriva! Någon gång i framtiden när jag läser detta kommer jag tänka tillbaka på när jag skrev allt och när jag upplevde allt som finns skrivet här. 

Tankar om förskoleklass

Jag tänkte beskriva lite hur jag tycker att det har varit att ha min VFU i en förskoleklass.
Det har varit en helt underbar VFU med många roliga moment och aktiviteter. Barnen, personalen och min handledare har varit omtänksamma visat att jag tillhör dem. Personalen frågade ofta efter mina tankar och åsikter, om jag hade någon rolig aktivitet och om det gick bra att använda den. Min handledare inkluderade mig i sin planering. Det var ofta vi satt och planerade och jag fick vara med och forma dagarnas uppläg. Jag kan verkligen säga att jag har känt mig som en förskoleklasslärare under min VFU.
Barnen ville ofta att jag skulle läsa för dem eller så ville de läsa för mig. När de räkte upp handen så kunde de ropa mitt namn och då kom jag för att hjälpa barnen. Det kändes väldigt bra att barnen ville ha min hjälp och att de gillade att ha mig där. Vissa barn tog det längre tid att få kontakt med, medan andra barn kom kontakten med en gång. Detta är inte alls ovanligt eftersom vi alla är olika, det enda vi kan göra är att acceptera att det får ta den tid det tar.

Jag kan även påstå att jag är nöjd med mig själv. Jag tycker att jag har visat ansvar och att jag var intresserad att lära mig. Trots att vi inte har talat så mycket om just förskoleklassens verksamhet, kändes det bra. Jag fick väldigt mycket kunskap under mina veckor, men jag gärna varit där en vecka till. Det jag tänker på i efterhand är att jag skulle kunna ha tagit för mig lite mer, jag hade ingen morgonsamling med barnen vilket jag önskar att jag hade haft. Just när jag var där så vågade jag inte riktgit, jag kan inte sätta finger på vaför, men jag kände bara att jag inte vågade. När jag tänker på det nu ångarar jag att jag inte prövade det. Jag hade många andra aktiviteter med barnen som gick bra, så varför skulle inte en morgonsamling göra det? 

När det gäller mitt didaktiska material är jag helnöjd med hur det gick att genomföra det samt mitt framtagande av materialet. Det jag kunde ha tänkt på är att jag kunde ha haft framme mina memoryn under den fria leken. På så vis kunde jag se om barnen ville använde det själva och inte endast under språklekarna som jag tidigare har beskrivit. Jag ville att barnen skulle använda memoryn som läromedelssyfte på ett lustfyllt sätt, men givetsvis ville jag att barnen skulle använda memoryn när de ville, men eftersom jag aldrig la fram dem visste barnen inte att de fick spela när de ville. Till nästa gång kommer jag ha ha spelen framme för att visa att de är till för att användas.

Under dessa veckor har jag tillämpat dessa kursmål:

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden 
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande 
• tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser

Med den här lilla utvärderning kan jag verkligen se mig själv arbeta i förskoleklass då jag trivdes väldigt bra med det. Tack till min underbar VFU- plats, jag har fått mycket kunskap om hur förskoleklassverksamheten fungerar.  

Utvärdering av mitt didaktiska material

Efter VFU- perioden var slut skulle jag ut på två fältdagar, där jag skulle utvärdera mitt didaktiska material. Först tänker jag beskriva lite hur jag har använt mitt material tillsamman med barnen.

Nästan varje eftermiddag har förskoleklassen något som kallas för språklek. Det är under språkleken som bornholmsmodellen (Lundberg 2009) är i fokus och de gör olika språklekar för att utveckla barnens språkliga medvetenhet. Gruppen är indelade i två mindre grupper, den ena gruppen är det barn som har kommit lite längre i läs- och skriv utvecklingen och i den andra gruppen är det barn som inte har kommit så långt, men är på god väg. Jag ville att det skulle bli naturligt för barnen och valde att introducera memoryt under språkleken. Jag började i en av grupperna med alfabetsmemoryt. I den ena gruppen var detta en väldigt lätt uppgift och det tog inte lång tid innan barnen hade spelat färdigt. Medan i den andra gruppen tog det lite längre tid att få ihop paren och veta vilken bokstav som var vilken, det var intressant att se hur olika barnen var. I den gruppen som det tog lite längre tid för, märkte jag att barnen lärde sig mycket och de ville spela spelet under andra språklekar. Nästa gång det var språklek gick jag in i den andra gruppen för att spela ord- och bild memoryt. Här märkte jag att det var lite svårare än alfabetsmemoryt, men det gick väldigt bra. Barnen ljudade samman bokstäverna till ord. Ibland gissade barnen vilket ord det kunde vara, men vid andra tillfällen ljuda barnen bokstäverna flera gånger tills de fick kläm på vilket ord det kunde vara. Vissa ord hade fler ljud i medan andra ord hade färre ljud i. Jag anpassade därför spelkorten efter barnen. Vid vissa tillfällen hade jag alla spelkort, men ibland fick jag plocka ut de kort med en, två eller tre ljud i.

Barnen uppskattade memoryt väldigt mycket och de gillade att det var lite kluriga ord, men vissa ord var lite lättare. 

Ovan ser ni när vi spelade memoryt. Barnen fick upp en bild av en kanin, men ordet blev säng. 

Vid andra tillfällen kunde det bli att barnen fick upp två ord. Först blev barnen lite förvånade, ett barn sa till och med att det blev fel för att det kom upp två ord och inte en bild och ett ord. Då fick jag förklara för barnen att det kunde bli så eftersom vi hade ett memory med både ord och bilder. Då sa barnet att det kan bli två bilder med, vilket gjorde att jag fick en bekräftelse att hon förstod vad jag hade förklarat. Här blev orden bok och gris.

Och här ser vi att ett barn fick ett par! Ordet bok och bilden av en bok. 

Såhär gick det alltså till när jag använde mitt material med barnen, vi satt under språklekarna och spelade. Jag var lite rädd att barnen skulle tröttna på att spela, men det gjorde de faktiskt inte. De var närvarande och gillade att sätta ihop bokstäverna till ord. Ett barn sa till mig att det är så spännande att se vilket ord det står och om det passar till bilden. Det var jätteskönt att höra, då det betyder att barnen lärs sig något av mitt material vilket var målet med materialet. 

Under min sista dag på fältdagen tog jag med tre pojkar till ett rum för att spela alfabetsmemoryt en sista gång. Dessa tre pojkar var i den gruppen som inte hade fått kläm på hela alfabetet än och som inte riktigt kunde höra alla språkljuden i orden. Jag ville se om dessa pojkar hade utvecklats något och se om de kunde se vilken gemen som hörde till en versal. 

Det gick väldigt bra. Pojkarna hade utvecklat sin språkliga medvetenhet stort, det märkte jag genom att barnen inte behövde ha en bokstavsrad där versalerna stod bredvid gemenerna, utan de kunde skilja på bokstäverna genom att tänka och se själva. 

Ena pojken kom med idén att för varje bokstav vi fick upp skulle vi försöka komma på ett ord. Alla tyckte att det var en jättebra idé och det fungerade bra. Det var inte alltid barnen kom på ett ord, men på nästan alla bokstäverna kunde vi hjälpas åt att komma på ett ord. Vid vissa bokstäver kom barnen på flera ord. Där var ytligare ett tecken på att barnen hade kommit vidare i sin språkliga medvetenhet. När jag sedan samtalade med min handledare berättade hon för mig att hon hade märkt att alla barn hade utvecklats i språket med hjälp av mitt material. Det var väldigt roligt att höra och framförallt var det roligt att jag själv kunde se det.

Ett mål i läroplanen som jag anser passar till just detta memoryt är: barnen kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt (LGR 11 s.13). Barnen kommer med hjälp av bokstävernas betydelse att utveckla ett rikt och nyanserat talspråk. 

Det har varit kul att få arbeta med mitt material tillsammans med barnen och att det har hjälpt barnen mycket. Jag är glad att jag gjorde två memory och använde lera för att barnen skulle få ett lustfyllt lärosätt. 





Referenser:

Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=25775

Ritsaga

Förra terminen var vi ute på VFU då med, när min period var slut där fick jag en liten present. Det var en bok som innehöll 18 olika ritsagor. Nu kanske ni undrar vad en ritsaga är för något och det ska jag berätta. En ritsaga går ut på att någon berättar en saga samtidigt som man ritar det man säger.

Jag ska förklara med hjälp av några bilder:

På bild 1 ser ni texten som jag läste upp när jag ritade sagan. Så på bild ett lyder första meningen till bild 2 såhär: "Det var en man som byggde sig ett litet hus i skogen." Då ritar jag en cirkel som få föreställa huset. På bild 3 lyder meningen till bilden såhär: "På ena väggen gjorde han ett litet fönster." Och då ritar jag ett öga som får föreställa ett fönster. Så fortsätter sagan så ända tills slutet då barnen ska få gissa vad det är man har ritat. Just den här ritsagan skulle föreställa en stork. 

Ovan är en bild på själva boken och en bild på den färdiga storken. Barnen tyckte att det var väldigt roligt att lyssna på och att titta på. Sagorna är beskrivna väldigt bra och de är lite spännande. Det händer saker i sagorna som gör att man får en känsla av spänning och nyfikenhet. Barnen gillade att det blev en rolig bild på slutet av sagan och att de fick gissa vad det var. 

Vi hade en väldigt trevlig och mysig stund på eftermiddagen och barnen bad om att få höra en till och en till och en till. Vi höll på en bra stund ända tills förskoleklassen slutade. Jag hade aldrig gjort detta med en barngrupp förut därför var det extra roligt att det gick så bra. 

Jag tyckte att det var ett perfekt avslut på dagen och på min VFU. Det var kul att hela klassen kunde göra detta ihop och att det var så uppskattat. 

Gammal bok

Igår var det sista dagen på min treveckors VFU- period. Jag avslutade den dagen med att göra två roliga aktiviteter med barnen. Jag kommer att berätta om den ena i detta blogginlägg och det andra i nästa inlägg.
Den första aktiviteten handlade om att jag ville visa upp en gammal bok för barnen. Det var inte vilken bok som helst, utan en läsebok från 1914. Boken är alltså 101 år gammal. Jag har fått ärva den boken av min gammelmorfars bror.
Anledningen till att jag ville visa boken var för att barnen håller på att lära sig läsa och att jag kunde koppla den boken som är 101 år gammal till bornholmsmodellen (Lundberg 2009). Som jag tidigare har nämnt går bornholmsmodellen ut på att ljuda samman bokstäverna till ord samt att träna sin fonologiska medvetenhet, vilket innebär att barnen blir medvetna om hur bokstäverna låter(Lundberg 2009, s.6.) Precis detta kunde jag se att den här läseboken från 1914 också fokuserade på. Jag vet inte om det var medvetet eller om det alltid har varit så, men jag tror inte att det hette bornholmsmodellen på den tiden.

 Ovan ser ni tre bilder på boken. Jag hade fotat boken för att jag skulle kunna visa upp den på projektorn så att alla kunde se. Sen så ville jag helst inte skicka runt boken då den är väldigt trasig, men alla barn fick självklart titta på den på riktigt med.
Jag hade turen med att barnen precis hade varit på biblioteket och lånat böcker. När barnen kom tillbaka frågade jag om det var något barn som hade sett eller lånat sen sån här gammal bok. Ingen av barnen hade det och de blev väldigt fascinerade av boken. Jag undrade om det var någon som visste hur gammal boken var och jag fick många gissningar. 100 år, 1000 år, 1000000 år och det var en som trodde att boken var stjärnsiffrig ålder, då menade hon att boken var lika många år som det finns stjärnor.
Sedan samtalade vi om bokens utseende och läste lite från den. Barnen fick också läsa ur den och hitta bokstäver som de kände igen. Vissa bokstäver stod med skrivstil och då talade vi om vad det var för något.

Till sist ville jag att barnen skulle gissa hur mycket boken kostade för 101 år sedan. Där fick jag många olika gissningar; 10 000 kronor, 101 kronor, en miljard! och så vidare. När jag avslöjade hur mycket boken kostade, såg barnen lite undrande ut. Boken kostade nämligen 50 öre. Ingen av barnen visste ju vad det var för ett mynt. Då började jag rita upp en tia på tavlan, därefter en femkrona följt av en enkrona. Så berättade jag att en 50 öring är en halv enkrona. Så delar man på enkronan får man två 50 öringar och att boken kostade en sådan. Jag fick även berätta att det var inte för så väldigt många år sedan som man tog bort 50 öringen. Barnen frågade varför och då förklarade jag att staten bestämde att det myntet hade inget värde längre, det fanns nästan inget som kostade så lite och då var det lika bra att ta bort den. Några barn hade hittat olika mynt hemma och sa att det kanske var en 50 öring. Vi talade länge om mynt och att det finns olika mynt. Det var ett väldigt spännande och givande samtal. Vi fick in lite historia om pengar, det var tack vara den gamla boken som vi kom in på det och förde oss vidare i samtalet.
Tanken var att jag skulle visa boken och tala om innehållet och så vidare. Den sista frågan om hur mycket boken kostade, var mer som en avslutande fråga. Men, barnen tyckte att det blev så intressant att vi fortsatte tala om det. Eriksson (et al. 2004, s.9) beskriver att barn lär sig bäst genom att de själva får vara med och forma aktiviteterna. Detta kunde jag känna igen när jag höll i aktiviteten, att låta barnen bestämma vad som var det roliga och intressant lär de sig bäst. Trots att jag gjorde detta som en kul grej, men samtidigt ville jag att barnen skulle lära sig något. Tanken var att barnen skulle få med sig kunskapen om att en väldigt gammal bok kan ha någorlunda samma innehåll som våra läseböcker har idag. Det tror jag att barnen fick, men den största kunskapen barnen fick med sig var om mynten.




Referenser:

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet


Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB  

Matteboken

I mitt förra inlägg beskrev jag en bit från en matematiklektion. Jag tänkte fortsätta i samma spår fast nu med en genomgång av två sidor i matteboken.
När barnen ska arbeta i matteboken brukar min handledare ha en genomgång på förmiddagen. Sedan när barnen kommer tillbaka efter lunch arbetar barnen med det som min handledare gick igenom. Den här gången var det två sidor som barnen hade ganska många uppdrag att utföra, så vi bestämde att vi delar in barnen i tre grupper där en pedagog går igenom med varje grupp. Jag fick gå igenom med en grupp, vilket kändes lite pirrigt.
Jag var lite nervös för hur jag skulle lägga upp det hela, men samtidigt var jag rädd att barnen inte skulle förstå när jag förklarade. Sidorna handlade om lägesbestämning och propositioner.

Såhär såg de två sidorna ut som barnen skulle arbeta med.
Exempel: Måla den smala bron grön.
                Måla den breda bron röd.
Detta skulle jag alltså förklara för barnen samtidigt som vi skulle samtala om bilden och se vad barnen hade för tankar om den. Jag var väldigt nervös och pirrig.
Tror ni att jag hade behövt vara rädd och nervös? Nej! Verkligen inte, det gick hur bra som helst och vi hade ett väldigt långt och fint samtal om bilden. Barnen kom med många tankar om vart de skulle vilja befinna sig på bilden, genom att de använde sig av lägesord. Jag bad även barnen att de skulle peka på något som var längre än den korta granen, då fick barnen välja vad de ville på bilden som var längre än den korta granen. Barnen valde olika saker för det fanns mycket som kunde vara längre. Därefter fick barnen ge uppdrag som vi skulle hitta. Ett barn sa att vi skulle hitta något som var kortare än en blomma. Det var roligt att barnen kom med lite kluriga uppdrag och inte endast de uppenbara.
Jag började med att läsa en kort saga som handlade om bilden, det var en saga som redan fanns och som fungerade väldigt bra att inleda hela genomgången med. Sedan samtalade vi som jag skrev ovan och därefter gick jag igenom vad de skulle göra efter lunch. Barnen fick då peka på den smala respektive den breda bron, för att jag ville se att barnen hade förstått.

Ett mål i läroplanen lyder såhär:

• kan använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och i vardagslivet (LGR11, s.13)

Detta mål kan kopplas till det vi gjorde då barnen kommer att behöva använda lägesord och kunna hantera lägesbestämning i vardagslivet. De ska få kunskap om vad de olika begreppen innebär samt när de används. 

Efter lunchen var det dags för barnen att arbeta i boken och vissa barn behövde hjälp medan andra barn klarade av de två sidorna på egen hand. Det jag märkte var att barnen behövde hjälp med att läsa, lägesbeskrivningen klarade barnet väldigt bra.

För att arbeta vidare med lägesbestämning och propositioner kan man gå ut i skogen och låta barnen ställa sig vid de platser som en pedagog läser upp. Då kan man säga att barnen ska stå bredvid den stora stenen eller att barnen ska stå under det lilla trädet. På så vis tror jag att barnen får ett breda perspektiv om de själva får vara med om det. Då kan de se hur det ser ut när de står framför, bakom eller bredvid et föremål. Jag hade velat pröva detta med barnen, men tyvärr fanns det inte tid till det. Jag får pröva det när jag själva kommer ut som färdig förskollärare, vilket inte är alls långt kvar nu. 

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=25775 

Geobräden

När barnen går i förskoleklass har de lektioner. Det är inte på samma vis som när de gå i skolan, men de sitter på sina platser och arbetare med något som kan vara bestämt. Den här lektionen handlade om matematik och om geobräden. En geobräde kan bestå av en träplatta där det är spikar nerspikade i plattan, på dessa geobräden var det 25 spikar som var nerspikade i en kvadrat.
Uppgiften gick ut på att barnen skulle skapa olika geometriska figurer eller former som de sedan skulle rita av i matteboken. Figurerna och formerna skapar man av gummiband i olika storlekar och färger. Här var syftet att barnen skulle bli bekanta med geometriska former och hur man skapar dem. Tanken var även att barnen skulle få kunskap i hur man kan skapa något för att sedan kunna rita av det på papper.

Ovan ser ni några av barnens skapelser. Bild ett visar en figur som ska föreställa bokstaven M. Bild två är en katt och bild tre är bokstaven X. Just den veckan arbetade vi med bokstaven X och ett barn ville försöka skapa bokstaven på sin geobräde.

Detta var väldigt roligt eftersom barnen tyckte att det var kul att skapa många olika figurer och att det faktiskt kunde bli vad som helst. Barn lät fantasin flöda och skapade något som jag och de andra vuxna, tyckte liknade konstverk. De tog flera gummiband i massor med olika färger och satte ihop till fina konstverk. Dessa figurer var lite svåra att rita av, då det var mycket gummiband som gick kors och tvärs.
Jag tyckte att det var kul att få gå runt och hjälpa barnen när de ville ha hjälp. Jag kände mig lite som en lärare som gick runt till barnen när de räckte upp handen. Jag hade aldrig använt mig av en geobräde, men jag tycker verkligen att det var ett bra sätt att låta barnen utforska begreppet geometri på. För barnen var detta lite på lek eftersom de fick skapa vad de ville för former och figurer, men samtidigt var det en lektion. När de sedan skulle rita av figuren blev det lite svårare för vissa barn. Jag lärde barnen ett knep; först räknar de spikarna på geobräden och sedan räkna de prickarna i boken som de ska rita på. Då blev det lättare att se att det faktiskt var samma sak. Det kändes väldigt bra för mig att jag kunde hjälpa till och ge tips fast jag aldrig har arbetat på detta sätt förut. Det stärkte mig som pedagog när jag kunde få barnen att förstå och när jag såg att de sedan kunde fortsätta på nästa figur helt själv.

Bokstäver i lera

En annan del av mitt didaktiska material var att barnen skulle få skapa bokstäver i lera. Leran hade jag fått med från Högskolan i Borås och det var en alldeles underbar lera att arbeta med. Till en början är leran väldigt hård, men desto mer man arbetar med den desto mjukare blir den. Det går inte att bränna leran i ugnen för då blir det till ett pulver och det som är det bästa med den är att den torkar aldrig...eller nästan aldrig. Det tar väldigt lång tid för den att torka, flera, flera veckor kan det ta.

Eftersom det var mitt material var det jag som höll i själva samlingen. Det var tolv barn som var närvarande för de resterande fyra hade gått till skogen. Jag inledde hela samlingen med att jag bad barnen återberätta vad vi hade gjort i skogen och vad vi gjorde där kan ni läsa i inlägget som heter "VFU - vecka 1". Barnen berättade vad vi hade gjort och jag förklarade att vi skulle fortsätta på samma tema som i skogen, att barnen skulle få skapa bokstäver fast nu utav lera. Jag berättade att barnen skulle få skapa hur många bokstäver de ville och att de gärna fick skapa samma bokstav flera gånger. Tanken var att vi skulle skapa ord av bokstäverna sedan och att vissa ord kunde innehålla samma bokstav flera gånger.
Barnen frågade om de fick bestämma färgen själva och hur mycket lera man fick. Självklart fick barnen välja färg och de fick gärna byta färg om de ville.
Jag placerade barnen vid två bord med sex barn vid varje bord och delade ut en klump lera till varje barn. Samtidigt som vi skapade lyssnade vi på "Majas alfabet" vilket var väldigt passande, då Maja sjunger om hela alfabetet.
Det var en väldigt trevlig och god stund, alla barn gjorde fina bokstäver och de tyckte att det var väldigt roligt. Barnen tyckte att det var så roligt att vi glömde bort att skapa ord tillsammans. En del barn hade börjat skapa egna ord redan från början och jag kände att det vore dumt att avbryta barnen när de var så inne i att skapa bokstäver. Vi satt i hela 40 minuter och skapade, det som jag tyckte var så härligt var att vi samtalade om bokstäver och ord hela tiden.

Här är resultatet av barnens bokstäver i leran. Det var väldigt många och fina bokstäver och barnens personlighet fanns på något vis i deras bokstäver.
Jag fick några tankar när vi skapade och den ena var att tidigare i min utbildning skulle jag aldrig kunna låta barnen hoppa över ett moment som jag har planerat. Utan jag ville att allt skulle gå precis enligt min tanke. Jag är väldigt glad att jag har lyckats släppa på den hämningen och låta barnen vara med och styra och ha en åsikt om själva aktiviteten. Körling (2012, s.238) beskriver just detta, att barnen ska ha rätt att bidra till undervisningen, nu var ju detta mer en aktivitet men jag anser att det går hand i hand ändå. Vidare beskriver Körling (2012, s.238) att det är barnen som ska utveckla sitt lärande i förskoleklassen och då är det viktigt att redan från början ta till vara på barnens önskningar och behov. 
Nästa tanke var: "Hur kan lite lera räknas som ett didaktiskt material?" Lena Lyckeståhl[1] beskriver att ett material blir didaktiskt när det har ett syfte och ett mål. Det hade mitt material ju! Mitt syfte var att barnen skulle få kunskapen om att skapa bokstäver på ett annat sätt än med papper och penna. Målet var att jag ville att barnen skulle få ihop några bokstäver. Vilket alla barn lyckades med. 

Som jag tidigare nämnde var detta en väldigt lyckad aktivitet. Barnen ville göra med leran flera gånger vilket vi kommer att göra. Jag märkte att de barn som hade lite svårt för bokstäver annars, tyckte att detta var väldigt roligt och de förstod bokstävernas olika former. Gunilla Fihn[2] tar upp just detta i sin föreläsning om medierat lärande, att vissa barn behöver ha något konkret eller estetiskt för att kunna förstå vissa lärprocesser. Just här var det leran som var det materialet. 
För de fyra barnen som inte var med under den här gången hittade vi ett annat tillfälle så de också fick pröva på att skapa bokstäver. Aktiviteten var lika lyckad då! 






Referenser:
[2] Gunilla Fihn. Föreläsning - Medierat lärande - estetik och pedagogiskt mångfalt, Högskolan i Borås, den 4 februari 2015.


Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij. Stockholm: Liber     


[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.

Tygpåsar

För att ha något att förvara mina memory i sydde jag egna tygpåsar, jag sydde en påse till varje memory. Nedan är två bildcollage med tre och fyra bilder på varje collage. Det är bilder som beskriver steg för steg hur jag sydde mina tygpåsar, jag kommer ge en förklaring till varje bild. Jag fick hjälp av min snälla mamma när jag sydde tygpåsarna. Hon gav mig vägledning och tips när jag bad om det.

Bild 1: Här ser vi de tyger som jag valde ut till mina tygpåsar. Jag hade en tanke om tygvalet och det var att tygerna skulle vara könsneutrala, inte för "killigt" och inte för "tjejigt" utan det skulle passa både pojkar och flickor. Eftersom memoryt fokuserar på bokstäver, ord samt språkljud tänkte jag att ugglorna passade in bra då ugglor älskar att bilda ord och läsa.
Bild 2: Jag klippte ut påsarna i den rätta storleken som jag hade mätt ut med hjälp av en måttstock. Påsarnas storlek blev 20 x 30 cm.
Bild 3: Därefter var det dags att sy ihop påsarna. Då vecka jag bara upp tyget så att det kom kant i kant och sedan sydde jag ihop längderna. Sedan vek jag ner en kanal där jag skulle trä snöret som drar ihop påsen genom.

Bild 1: Där snöret skulle gå in och ut när man drar ihop påsen ville jag ha små öljetter så att tyget inte trådar sig och för att det blir en trevlig detalj. Jag fick mäta ut mitten på kanalen och sedan klippa små hål där jag trädde på öljetten.

Bild 2: När jag hade placerat min öljett var jag tvungen att göra så att den satt fast ordentligt, det gjorde jag med den blåa järnpinnen och en hammare. Genom att sätta järnpinne mot öljetten och slå med hammaren viks kanterna ned på öljetten och den sitter fast. 

Bild 3: Här visar bilden hur påsarna ser ut efter att jag har slagit i öljetterna, men inte sytt igen kanalen eller satt i snöret. 

Bild 4: Tada! Nu är två fina tygpåsar till mina memory skapade. 

Det var väldigt roligt att sy dessa påsar och faktiskt inte så svårt. Det tog heller inte så lång tid att skapa dem och jag tror att man skulle kunna skapa påsarna tillsammans med barnen. De barn som jag har träffat under min VFU som går i förskoleklass, har ett stort intresse av att sy. Tar man det bara lugnt och visar barnen steg för steg, skulle det vara jättekul att skapa tygpåsar med barnen. 

Under workshopen Textil[1] som vi hade i skolan samtalade vi om att arbeta med tyg tillsammans med barn är väldigt avkopplande och lugnande. Samtidigt som man skapar något träder ju både språkutveckling och matematiken in. Genom att man samtalar med barnen hur de ska gå till väga, utvecklar barnen sitt språk och de får nya ord att lägga till i ordförrådet. Matematiken kommer in i bilden genom att barnen måste mäta så att det blir rätt storlek på påsen. De måste tänka ut hur stor/liten påsen kan vara för att det som ska rymmas i påsen ska få plats. 

Mina påsar var uppskattade av både barnen och personalen, jag själv var också väldigt nöjd med dem. Till en annan gång ska jag pröva att sy tillsammans med barnen oavsett om det är tygpåsar eller om det är något annat. 

Referenser:

[1] Cathrine Berg. Workshop - Textil 1, Högskolan i Borås, den 27 februari 2015. 

VFU - vecka 1

Nu har det gått en vecka av min VFU i en förskoleklass, vilket innebär att jag har två kvar. Det har varit en spännande, rolig och full av nya intryck. Jag känner mig lite som en puttrande tomatsoppa som snart väller över med ny information, på ett väldigt positivt sätt såklart. Eftersom förskoleklass är helt nytt för mig tror jag att det är varför jag känner så.
Under veckan som har gått har jag introducerat mitt ena memory för barnen, det var det memoryt där man skulle para ihop versaler med gemener, alltså stora bokstäver med små bokstäver. Jag gjorde memoryt under en lektion som kallas för språklek, vilket fungerar nästan som en svensklektion. Då är barnen i två grupper, vilket jag tyckte kändes precis lagom att börja med. Den ena gruppen hade lite svårare att veta hur de små bokstäverna ser ut än den andra gruppen hade. Jag tror att det var så för att den ena gruppen inte kan hela alfabetet ännu medan den andra kan det. Jag delade upp memoryt så ena gruppen hade 15 bokstäver och andra gruppen hade 14 bokstäver. För ena gruppen var det perfekt att göra så, men den andra gruppen hade jag kunnat använda hela alfabetet. Barnen tyckte att det var väldigt roligt att spela memory eftersom bokstäver, ord och språkljud är deras tema just nu.
Så till nästa gång kommer den ena gruppen att få spela med hela alfabetet. Veckan som kommer ska barnen få spela mitt ord och bild- memory.

En dag gick vi till skogen. På vägen dit skulle barnen leta efter vårtecken och då hittade vi vitsippor som bilden ovan visar. Vi hittade även knoppar på träden, vissa träd och buskar hade börjat slå ut sina löv och ett barn hittade studsmattor som vårtecken.
När vi var framme i skogen gav vi barnen ett uppdrag. Det gick ut på att barnen skulle vara i grupper om fyra med fyra barn i varje grupp. Jag höll i en påse med alfabetet i och barnen skulle komma fram och dra en bokstav i taget för att sedan bilda bokstaven med hjälp av naturmaterial. Därefter skulle barnen hjälpas åt att sätta ihop hela alfabetet från början till slut.
Detta var en del av mitt didaktiska material, genom att barnen fick skapa bokstäver och få kännedom om hur man kan bilda bokstäver av annat material än penna och papper. Här fick vi in det estetiska i en lärprocess.
Barnen var jätteduktiga och de skapade fina och tydliga bokstäver.

De kursmål som jag har berört under den här veckan är:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser 
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

Fältdagar & Didaktiskt material

Under den här terminen ska jag vara ute på VFU, vilket innebär att jag ska bege mig ut i verksamhetens värld för att få ytterligare kunskap till min yrkesroll. Tidigare har jag varit i förskola, men nu ville jag pröva på att vara i en förskoleklass. Jag har aldrig varit i en förskoleklass tidigare så det var väldigt nytt och spännande. Men innan min VFU börjar ska jag vara ute på tre fältdagar. Detta innebär att jag ska lära känna barnen, personalen samt att de ska få lära känna mig. Tanken är också att spana efter olika intressen hos barnen eller se om de arbetar med något tema, för att sedan kunna utveckla mitt didaktiska material.
Jag tänkte beskriva lite kort vad ett didaktiskt material är. Precis i början av den här terminen hade vi en föreläsning om didaktiskt material med Lena Lyckeståhl[1]. Hon beskrev att didaktik innebär undervisningens och inlärningens teori och praktik, men även undervisningens innehåll och form. Alltså hur vi formar det som barnen ska lära in och det innehåll som vi ger barnen. Sedan arbetar man mycket utifrån de didaktiska frågeställningar som; vad? hur? varför? och så vidare.

Jag hade tidigare ringt till min handledare för att fråga om de höll på med något tema eller om det fanns något speciellt intresse hos barnen. Hon berättade att de höll på med bokstäver och ord just nu, men inte något speciellt tema. Precis när hon sa "bokstäver och ord" fick jag upp memory i mina tankar. Jag ville skapa ett memory som ett läromedel samtidigt som barnen kan använda det under sin fria lek. När jag väl kom till min första fältdag såg jag att barnen gillade att spela spel, de flesta barnen var intresserade av bokstäver och ville lära sig mer. Det var då jag verkligen bestämde mig för att skapa två olika memory. Det första är ett bild- och ord memory, det andra är bokstavsmemory.

Ovan kan ni se hur jag har börjat utforma mitt didaktiska material. På den första bilden är det en bild och sedan skall barnet hitta ordet till bilden. Jag har valt att skriva ordet med både versaler (stora bokstäver) och gemener (små bokstäver), detta för att barnen skall bli bekanta med både versaler och gemener. Oftast tror man att barnen har lättare att lära sig versaler först, men det finns ingen forskning på att barnen inte kan lära sig läsa med gemener också[2]. Bilderna till memoryt har jag fått från Bornholmsmodellen från det kopieringsmaterial som de erbjuder, så har jag färglagt bilderna för att de skall se lite trevligare ut (Lundberg, 2009). 

På den andra bilden ser ni det andra memoryt, där har jag valt att barnen skall para ihop versaler med gemener. Lilla a med stora A. På så vis blir barnen bekanta med båda och de lär sig hur bokstäverna ser ut. Vilket jag tror leder till att barnen kan lära sig hur ordet skrivs med gemener lättare. 

Sedan är tanken att barnen skall få skapa bokstäver eller ord med leran. Som jag nämnt i tidigare inlägg fick jag inspiration till detta när vi hade en workshop i bild, då vi arbetade med lera[3]. Jag nämnde även att leran kan fungera som en taktil beröring, där manen får uppleva ett lugn när de arbetar med leran eller att de kan komma ner i varv. 

Under mina fältdagar fick jag reda på att de arbetade mycket kring Bornholmsmetoden, det är en modell utformat av Ingvar Lundberg (2009). Modellen fokuserar på den språkliga medvetenheten och att barn som möter språklekar lite varje klarar läs- och skrivinlärningen bättre när de sedan kommer upp till skolan (Lundberg 2009, s.6). 

Tanken är ju att det skall vara roligt att knäcka läs- och skriv koden och jag anser att de kan vara roligare och lättare genom ett memory. När barnen skall hitta rätt ord till rätt bild får de alltså ljuda fram ordet för att se om det stämmer överens med bilden. Då tränar barnet sin fonologiska medvetenhet, som innebär att man blir medveten om språkets ljudmässiga uppbyggnad (Lundberg 2009, s.9). 

Det är inte endast förskoleklass som är nytt för mig, utan även en helt ny läroplan att utgå ifrån. Den här läroplanen heter LGR11 och står för Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. När jag har bläddrat i den nya läroplanen såg jag ett mål som varje lärare skall gå efter, detta målet var:

• stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan (LGR11, s.14),

När jag läste detta kunde jag relatera det till mitt memory, där det handlar om att barnen ska ge sig tillit till att de klarar av att para ihop en bild med ett ord, men även att de kan se hur bokstäverna ser ut i de olika formerna som små och stora. Sedan tror jag att barnens vilja till att lära kommer när jag som pedagog gör det hela till en rolig grej, stället för att visa orden rätt upp och ner och säga hur de låter. När det ligger i barnens intresse vill de lära sig mer och i detta fallet hade barnen som intresse att spela spel.

De kursmål som jag berör under min tid på fältdagarna, VFU:n samt när jag utvecklar mitt didaktiska material är: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är
• utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
• tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling

Referenser:
[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.


[2] Ann-Katrin Svensson. Föreläsning - Metoder & teorier för språkutvecklande arbetssätt, Högskolan i Borås, den 20 januari 20150. 


[3] Mats Andersson. Workshop - Bild 2, Högskolan i Borås, den 19 februari 2015.

• Lundberg, Ingvar. (2009). Bornholmsmodellen vägen till läsning : språklekar i förskoleklass. Enskede: TPB

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575

Navet - Science Center

Navet är en plats för barn och vuxna att upptäcka och utforska det vanliga ur ett ovanligt perspektiv. Med det menas att man får uppleva och skapa nya kunskaper inom matematik, teknik, hållbar utveckling samt naturvetenskap. Navet erbjuder besökarna att få pröva på en mängd olika experiment, exempel hur det ser ut inuti en diskmaskin när den är igång, hur kroppens alla delar fungerar. De erbjuder även att få pröva på något som vi fick göra när vi var där med klassen, nämligen vad händer om jag blandar i citronsyra i fisläsk, eller om jag häller i lite bikarbonat i fisläsken? Nu undrar säkert ni vad jag pratar om, fisläsk vad kan det vara? Jo, det skall berätta för er. Fisläsk är avkok på rödkål, kvar blir en vätska som är mörkröd och en stank som inte borde finnas på den här planeten...men visst låter det kul? Den här idén kommer från en bok som handlar om en drake vid namn Berta. Berta tar med barnen på spännande resor samtidigt som det finns mängder med roliga experiment inom området kemi.

Ovan ser ni tre bilder från dagen då vi var och besökte navet. Jag tänker beskriva varje bild lite kortfattat. Bild ett visar Navets senaste bok som är helt ny, den heter Tunda och Triton. Tunda och Triton tar med barn upp till cirka 10 års ålder på en spännande resa fyllt med bus och fysik. Berta handlade om kemi och nu har de skapat en bok om fysik. Här är det också sagor blandat med experiment, vissa är lite lättare medan andra kan vara lite kluriga. Detta gör så att den passar förskolebarn upp till barn i skolåldern.
Vi fick pröva på några av de experiment som boken hade, vilket för oss vidare till bild två. Först lästes en saga upp och sedan fördes det vidare till experimenten. Det var tre olika uppdrag; tillverka en blirp (en slags snurra), skapa en fallskärm och till sist skulle vi bygga ett flygplan som gick att skjuta iväg. Tanken var att vi skulle vidareutveckla uppdragen, precis som barnen skall göra. Vilket jag tycker är väldigt bra. På så vis får utmanar man barnen i deras tänkande och hittar på andra sätt att lösa uppdragen. Bild tre visar hur vi blandade fisläsken med citronsyra och att det uppstod bubblor.

Vill ni veta mer om Berta, Tunda och Triton eller lite allmänt om Navet, kan ni besöka deras hemsida på länken nedan:
http://www.navet.com/


När barnen besöker navet berör de dessa delar i läroplanen:
• utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra,
• utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen,
• utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Lpfö 98 rev. 10 s.10).

Barnen får inte endast en berikad kunskap i de områden som jag beskrev längre upp, utan barnen tränar språket hela tiden. Materialet på navet är till för att barnen skall förklara, ge uttryck för något, kommunicera, använda ord och begrepp. Allt detta får barnen med sig för att deras språk skall utvecklas.




Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Matematik i förskolan

Något som vi har samtalat mycket om genom utbildningens gång är matematik i förskolan. Vi har talat om att väcka barns nyfikenhet, matematik ska vara roligt och lustfyllt samt att baren ska inte känna någon press i att få fram resultat. Utan att själva processen fram till det eventuella svaret är det viktiga. Läroplanen för förskolan har fyra mål som gäller just matematiken och det är dessa mål som man utgår ifrån när aktiviteter ska planeras eller när vi fångar ett ögonblick som är matematiskt.
Vi har haft seminarium, workshop och föreläsningar om hur man kan använda matematik i förskolan. Från början tänkte jag att hur kan barn använda sig av matematik, det är varken kul eller enkelt. Men som tur var ändrade jag mitt tänkande redan efter första föreläsningen om matematik. Där beskrev lärare att matematik handlar inte om att räkna plus och minus, utan här kan det vara nästan precis vad som helst. När vi hade vår senaste föreläsning/workshop med Carina Mattsson [1] talade hon om att barnen möter matematik dagligen i de allra flesta aktiviteter. Några av dem kan vara pärla mönster, para ihop klossar både färg vis och mönster vis. När barnen skall knäppa sin jacka med tryckknappar använder de faktisk en princip som heter Ett till ett- principen. Det innebär att barnen parar ihop ett föremål från den ena mängden med ett föremål från den andra mängden (Sterner & Johansson 2006, s.72). Det är något som jag inte tänkte på alls från början, men nu när jag har fått mer kunskap om matematik i förskolan kan jag hitta flera vardagliga aktiviteter med matematik.

Bilden ovan visar en aktivitet som man kan göra tillsammans med barnen som också har med matematik att göra, nämligen att rösta. Man kan låta barnen få rösta på vilken plats de vill gå till på utflykten. Det går enkelt att skapa ett stapeldiagram genom att låta barnen lägga i bollar i plaströr, en boll är en röst. Genom att rita exempel tre olika bilder på tre olika platser och lägga dem framför plaströren vet barnen vilken plats de skall rösta på. Sedan räknar man bollarna för att se vilken plats det blev. Varje plats har en färg vilket gör det lättare att se. Detta var en aktivitet som Carina Mattsson [2] brukade använda ofta med sina barn när barnen skulle vara delaktiga i aktiviteterna.

Nedan är de mål som läroplanen för förskolan beskriver om matematik:

• utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring,
•  utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar,
• utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp,
• utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang, (Lpfö 98 rev.10, s.10) 

I mitt tidigare inlägg beskrev jag att jag kunde koppla utställningen om Jordlinar på Världskulturmuseet. Där fanns det mängder med mönster, färger och former som man kan ta till vara på för att väcka barns nyfikenhet till matematiken.



Referenser: 

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1-5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborg universitet

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

[1] Carina Mattsson. Föreläsning - Matematik, Högskolan i Borås, den 23 mars 2015.

Museibesök - Göteborg

Nu var det dags att ta sig an Göteborgs museum. Mitt lokalsinne är inte det bästa och jag har endast varit i Göteborg med familjen. Därför var jag lite nervös att åka dit utan att veta vart jag skulle gå. Men, med hjälp av god vägbeskrivning hemifrån, en egen ritad karta samt en kompis gick det faktiskt hur bra som helst. Jag kom inte vilse en enda gång.
Först besökte jag Stadsmuseet sedan gick jag vidare till Hasselblad center, därefter gick jag till Världskulturmuseet. Det var en dag fylld med mycket kunskap och många tankar om hur jag skulle kunna ta med en barngrupp till dessa museum.
Jag beskriver hur dagen var utifrån mina museibesök, så vi börjar med Stadsmuseet.

Stadsmuseet

Bilderna ovan visar ett smakprov på vad Stadsmuseet har att erbjuda. Det var uppbyggt på de olika tidsepokerna som vikingatiden, 1700- talet, 1800- talet och så vidare. Det fanns många spännande saker att titta på som gamla vapen, pärlor som var flera tusen år gamla. Det som jag kan tänka mig att barnen skulle fastna för är det som bild nummer två visar, ett skelett som är 4500 år gammalt. Det är spännande att se hur något kan vara bevarat så länge och att veta hur gammalt det faktiskt är. På den avdelningen där vikingatiden fanns tror jag skulle passa en barngrupp bra, då det fanns mycket saker som vi använder idag. Dessa saker är självklart mycket äldre, men barnen kan ändå se vad det är.
Stadsmuseet hade även en avdelning som hette Barnens museum, där inne kunde barnen leka, klättra och undersöka de olika tidsepokerna på egen hand.

Hasselblad Center

Nästa museum som stod på tur var Hasselblad Center, vilket är en del av Göteborgs konstmuseum. Detta var en utställning som en fotograf vid namn An-My Lê har gjort. Det är foton som hon själv har tagit, fotona visar 20 år efter Vietnamkrigets slut. Det var väldigt imponerande bilder och tagna från ett bra perspektiv. Det som jag hade svårt för var hur jag skulle kunna ta med en barngrupp till just den här utställningen. Jag började fundera på att barnen kan titta på tavlorna och välja ut cirka fem färger var som de vill arbeta med på förskolan, kanske genom bild eller textil. Men sedan tyckte jag att vissa bilder var lite hemska, en man siktade ett gevär mot en annan. Jag ansåg att det inte var lämpligt för barn i förskolan eller i förskoleklass. Jag tänker att som förskollärare är det viktigt att besöka ett museum innan man går dit med hela barngruppen och att kolla upp lite fakta om utställningarna. På så vis kan man i förväg veta om det kommer passa barnen eller inte. Tyvärr anser jag att just den här utställningen inte skulle passa en barngrupp, även om jag själv uppskattade hennes foton. 

 Världskulturmuseet 

Det tredje och sista museet var Världskulturmuseet. När jag kom dit berättade en man som jobbade där att de höll på att ändra om utställningarna och att det inte fanns så mycket att titta på. Men på våning fyra hade dem en utställning som hette Jordlingar (på bild nummer två står det ordlingar, men J föll bort). Detta var en utställning som barn har varit med och utformat. Det var verkligen en helt underbar miljö där inne. Barnen kunde klättra, springa, ligga på mjuka madrasser (bild 4), läsa, bygga med klossar, undersöka och utforska. Barnen kan verkligen röra sig fritt där inne utan att vara rädda för att något skall gå sönder. Jag kunde verkligen se mig själv där tillsammans med en barngrupp. Det fanns så mycket att göra och det bästa är att det passade alla åldrar. För de små barnen fanns det mycket på golvet att se på, som bild tre. Det är fiskar, stenar och blommor som barnen kan utforska från sitt eget perspektiv. Bild fyra visar hur barnen kan ligga och vila, eller att de kan busa runt bland alla kuddar. För de äldre barnen fanns det olika spel som barnen kunde spela. Det var som en slags iPad där barnen skulle hjälpa Jordlingarna på olika vis. Det var verkligen en härlig miljö för både barn och förskollärare att vara i. 

När jag gick runt där inne och såg alla former och färger kunde jag koppla ihop en del matematiska aktiviteter som man kan ha med barnen. Men det tänker jag skriva om i nästa inlägga, då det kommer handla om just matematik i förskolan.  

Drama i förskolan

Jag har märkt att det finns många barn i förskolan som gillar att spela teater på många olika sätt. En del barn sätter ihop en teater och visar upp för andra, vissa barn spelar teater omedvetet för att roa sina kompisar och oss förskollärare. Det finns även de barn som gärna vill dramatisera något, men de vågar inte. Det kan finns många olika skäl till det, exempel kan vara att de inte gillar när andra tittar på just dem eller att det känns jobbigt att stå i centrum.

Jag har tänkt mycket på hur man skulle kunna få med dessa barn in i teaterns värld samt att uppmuntra dem till att våga pröva. Jag har inte kommit på något mer än att säga till barnen att vill de pröva så skall de våga, men samtidigt inte knuffa på för mycket. 

Min slutsats är alltså att jag har inte kommit på något riktigt bra sätt ännu och jag har inte sett någon annan förskollärare lyckats riktigt heller. 

När vi hade professionsdag i skolan gick jag på en föreläsning som Skövde kommun höll i. Det var en föreläsning om vilka upptäckter och vilka kreativa förmågor barnen kan utveckla i mötet med ljus. Där talade föreläsaren, som heter Helena Hagström, om den förskolan hon jobbade på samt deras temaarbete om ljus. Helena [1] berättade att de hade satt upp ett vitt lakan i taket mitt i rummet och sedan tänt en projektor som lyste rakt på lakanet. Tanken var att barnen skulle upptäcka hur ljuset lyser på lakanet så att olika skuggbildningar bildas. Men barnen hade andra idéer som man kunde göra med hjälp av lakanet och ljuset. Barnen började spela upp teater bakom lakanet så att publiken såg deras skuggor istället för barnen själva, det blev alltså en skuggteater. Precis då sa Helena något som jag tyckte var väldigt bra och som jag har funderat på. Hon sa att alla barnen gillade skuggteatern och de barn som inte vågat dramatisera tidigare, vågade pröva på skuggteatern.
Barnen vågade spela teater bakom lakanet när publiken endast såg skuggan av dem och då kunde de vara med. Vidare berättade Helena att barnen hade haft väldigt roligt samt att det hade blivit en lärorik stund med ljuset samtidigt som de barn som inte hade vågat stå på scen innan vågade det nu.

Här fick jag mitt svar på hur man kan få med de barn som inte vill eller vågar sig in i teaterns värld. Genom att hitta på andra sätt att genomföra en viss aktivitet på, kan det göra att alla barn blir delaktiga. I detta fallet gällde det fortfarande att spela teater, men på ett annat vis.
Jag vet inte om det gjorde så att dessa barn vågade vara med på teatern utan lakanet, men jag kan tänka mig att det är en bra börjar.

Welvert (2013, s.182) menar på att barn som utmanas lär sig nya metoder på hur de kan lösa ett problem. De kan stoppa ner det i sina ryggsäckar för att sedan kunna ta fram den kunskapen vid ett annat tillfälle. Med detta menas att barnen kan tänka tillbaka på hur det var att stå bakom lakanet och spela teater framför en publik för att sedan våga använda det och spela upp teatern framför lakanet. 

Även jag kan ta del av det här budskapet. Jag kommer att ta med de kunskaper jag fick från Helens föreläsning när jag kommer ut i verksamheten, genom att öppna min ryggsäck och ta fram ett lakan och lite ljus och skapa en skuggteater tillsammans med barnen.

Referenser:
Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur 


[1] Helena Hagström. Föreläsning - Vilka upptäckter och vilka kreativa förmågor kan barnen utveckla i mötet med "Lhus"?, Högskolan i Borås, den 20 mars 2015. 

Sångsamling

För att väcka barns nyfikenhet till musik och rytmik ska jag beskriva en aktivitet som man kan göra i en barngrupp. Jag fick inspiration till min aktivitet från workshopen i musik som vi hade. Inspirationen var det momentet där vi arbetade med sjalar till musik. 

Aktiviteten som jag har valt går ut på att barnen ska få göra rörelser till musik med hjälp av tunna färgglada sjalar. Här arbetar jag mycket med takten i musiken samt rörelser som barnen känner när de hör en viss musik spelas. Jag börjar med att låta barnen få sitta i en ring med händerna bakom ryggen och blunda. Jag går runt och lägger en sjal var i deras händer och när jag är klar får barnen kolla. Till en början får barnen bekanta sig med sjalarna eftersom det kan vara ett främmande material för vissa. 

Efter en stund sätter jag på musik, jag kommer att spela olika sorters musik med både snabba och långsamma takter. Barnen får röra sig fritt i rummet och försöka röra sig i takt till den musiken som spelas just då.
Holmberg (2012, s.130) menar på att rörelse till musik är en förstärkning av musikens uttryck. Vidare hävdar hon att barnen får röra sig fritt och behöver inte ha någon specifik koreografi, utan det är barnens känslor som får spelas ut. Jag håller helt med och anser att det viktiga är att barnen få pröva på att röra sig till musiken på deras egna vis.
Jag valde att ha med sjalar eftersom det kan ge en trygghet åt barnen. Genom att de får hålla i något konkret samtidigt som de rör sig till musiken, kan kännas bättre än att röra sig runt i rummet utan exempel sjalen.
Det mål jag valde att arbeta utifrån Läroplanen för förskolan är att; barnen skall utveckla sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama (Lpfö 98 rev.10, s.10). Målet handlar om att barnen skall kunna uttrycka sig i rörelser och musik samt att de skall få med sig erfarenheter och tankar kring det.

Exempel på sjalar som kan användas i aktiviteten. 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur     

Museibesök Borås - Del 2

Jag och en klasskamrat besökte ett museum i Borås som heter Ålgårdens Museum. Detta var ett museum där konstnärer får ställa ut sin konst under en viss period. När vi besökte Ålgården var det en konstnär vid namn Tomas Ekvall som ställde ut sina tavlor. Just den här dagen var museet stäng, men hon som jobbade där släppte in oss ändå. Det var väldigt snällt av henne och det var nästan lite skönt att få gå runt där själv för att kunna reflektera över alla tavlorna i lugn och ro.
Museet låg vid en fors med en helt underbar miljö. Det fanns gräsmattor där man kanske kan ha med pick-nick om man skulle besöka museet med en barngrupp.

När vi kom in var det endast ett stor rum. Tavlorna hängde runt på väggarna och i mitten av rummet var det alldeles tomt. Jag ansåg att tavlornas nivå låg på en äldre åldersgrupp än en förskola eller förskoleklass. För mig var det lite svårt att förstå konstnärens budskap och till en början tänkte jag att museet inte passade en barngrupp alls. Men nu i efterhand kanske barnen hade tittat på tavlorna på sina egna vis och tolkat tavlorna annorlunda, de hade säkert kommit med mängder av tankar.

Första bilden är en bild på en av Tomas Ekvalls tavlor, en väldigt mörk och dyster tavla enligt mig. De två andra bilderna är två bilder som jag tänkte att barnen skulle uppskatta. Bild två är en lång och stor spiraltrappa och det finns många roliga samtal om den. Bild tre är en bild på en väldigt liten och sam dörr, där trappan är väldigt liten med. Jag tror att barnen hade gillat den då det ser ut som en liten dörr som passar tomtenissar. Då kan man hitta på en saga tillsammans med barnen utifrån dörren.


Vid ett senare tillfälle var vi vid Textilmuseet i Borås. Jag var där med hela våran grupp och vi hade en guide som hette Karin Olsson Lindström[1] med oss som berättade om de olika utställningarna.

En av de första sakerna som Karin visade oss var den här jättestora kudden som var 300 år gammal. Hon berättade att Kudden var från Surteby i Björketorp som ligger i Marks kommun. Kudden befanns sig på en gård som hette Larsagården. Anledning till att jag fastnade så för kudden var att jag bor i Marks kommun och min mamma är från Björketorp. Det är väldigt sällan jag stöter på saker som är så här gamla och är från samma ställe som jag.

Dessa bilder visar den delen av museet där barnen oftast brukar vara. Det var ett helt underbart ställe med många olika färger. Här får barnen känna på precis allt, det finns inte så mycket som kan gå sönder berättade Karin. Utan hon ville att barnen skulle få pröva och känna på alla saker som fanns för att kunna utveckla de idéer som finns där. Vidare berättade hon att barnen är de viktigaste besökarna då de är framtidens besökare och att det är barnen som sedan är framtiden. Det tycker jag var väldigt fint och bra sagt eftersom det stämmer till hundra procent.
Allt var verkligen jättebra på Textilmuseet, men det fanns en liten nackdel fast Karin var väl medveten om den och hon påpekade det ett flertal gånger. Många av sakerna hängde alldeles för högt upp. Det var inte på barnens nivå, utan på en högre nivå. Alla saker var såklart inte utom barnens räckhåll, utan den fanns väldigt mycket som barnen kunde nå. Jag gissar på att de kommer ändra så att allt är på en nivå där barnen når, museet har endast varit öppet i ett år och det är nu som de kan hitta felen för att sedan förbättra. Vilket de får god hjälp av från barnen.
Till sist vill jag bara säga att textilmuseet är ett jättebra museum för barn och det finns mängder med saker för alla åldrar.




Referenser:
[1] Olsson Lindström Karin. Textilmuseet i Borås, dem 3 mars 20015.